Lundqvists plock – den heliga graal

SPORTBLADET

NEW YORK

En morgon när jag kommer ner i lobbyn ställer sig dörrmannen Simon upp och skriker:

– Hey Swede! Henrik Lundqvist! What a hero!

Det är det mest handfasta beviset på att ”Lundy” verkligen är The King of New York nu.

Simon är en mycket typisk, new yorksk så kallad doorman.

Han älskar sport, håller stenhårt på Rangers – och ägnar gärna dagarna åt att gnälla högljutt på sina favoriter.

De första gångerna jag försökte påtala Henrik Lundqvists stora potential ryckte han mycket avmätt på axlarna.

– Svensk målvakt? Mja, han får nog svårt att ta en plats här. Det handlar ändå om New York Rangers, hette det.

”Lundy” – frälsaren

Nu, efter tre kanonmatcher på Garden och en gloriös ”nolla” mot Florida , är det annat ljud i den så kallade skällan.

Simon lyser upp varje gång jag går förbi, gör tummen upp och gapar om att ”Lundy” är frälsaren han väntat på sedan Mike Richters plockhandske var den heliga graal hela Manhattan tillbad.

Vid ett tillfälle försöker han till och med fråga om inte jag tror att jag kan fixa en autograf – samtidigt som han helt rart kämpar för att upprätthålla sin blaserade New York-attityd (och det hoppas jag Lundqvist ställer upp på – jag kommer att få excellent service!)

För mig är detta det yttersta beviset på att Henke verkligen slagit igenom i världens kanske tuffaste idrottsstad.

Jag har sett de makalösa räddningarna – inte minst de i slutet av sista mot Florida.

Jag har läst hyllningarna i tidningarna.

Och jag har hört vänner berätta om gåshuden när hela Garden står upp och skanderar svenskens namn.

Men den verkliga hårdvalutan i New Yorks sportvärld dörrmännens omdömen. Vilket i och för sig betyder att de har makten att trampa ner hjältarna i dyngan också – och det gör de efter enklaste felskär.

Tills vidare kan Henke Lundqvist emellertid bara njuta. För Simon says:

Han är kung.

Stående ovationer

Jag önskar att även svenska mail-skribenter kunde njuta lite mer av blågula framgångar, men så fort man berättar att det går bra för exempelvis ”Lundy” rasslar det till av surmagade såååå-bra-går-ändå-inte-ramsor.

Alltså, jag fattar att vi ibland tar i lite för hårt och att överdrifterna i längden kan bli irriterande. Men om nu hela Madison Square Garden – världens mest legendariska hockeyarena – står upp och hyllar killen? är det då inte otroligt missunnsamt, grinigt vi-ska-inte-tro-att-vi-är-nånting-svenskt att komma med påpekanden om att han bara spelat några få matcher och att Honken Holmqvist minsann var bättre på sin tid?

Slappna av lite, landsmän.

???

För första gången sedan 1959 har Chicago – en av USA:s verkliga sportstäder – ett lag i World series.

Vi var några stycken som hoppades att Cubs, det verkligt klassiska laget, skulle upphäva förbannelsen, men White Sox får duga som substitut. Om inte annat är det roligt att de fortsatt vara bra – fast alla som kan baseball hela tiden sagt att de omöjligen skulle kunna hålla i längden.

Samma expertis har dömt ut Houston Astros som chanslösa mot briljanta St Louis Cardinals, men i natt kan Texas-laget avgöra den andra finalserien på hemmaplan.

Hoppas det.

White Sox–Astros låter som en oförglömlig world series – och jag kommer hålla på Houston.

????

Det allra häftigaste med den där nollan mot Florida var att man kunde ringa hem till redaktionen i Stockholm redan efter en period och varna för vad som skulle komma att inträffa strax efter deadline.

Det syntes på Lundqvist – han tänkte inte släppa in några mål.

Kung, var ordet.

Veckans 5 hetaste

Per Bjurman