Grymt, Sverige

SPORTBLADET

Medaljen försvann i spurten: ”Jag lider med tjejerna”

Foto: VÄXLINGEN Britta Norgren sticker i väg på tredje streckan.

Så nära – och så grymt...

Svensk damskidåkning var nära en ny superknall i damernas stafett.

I spurten hade dock inte Anna-Karin Strömstedt, 26, någon kraft kvar.

Sverige passerades av både Tyskland och Italien – och blev bara fyra.

– Så jävla synd att vi inte tog medalj, jag tycker verkligen synd om tjejerna, säger förbundskaptenen Inge Bråten till SVT.

Sverige – överraskande utan petade Lina Andersson, guldtjejen i sprint i veckan – gjorde en kanonstafett hela vägen.

Anna Dahlberg, 29, Elin Ek, 32, Britta Norgren, 22 och Anna-Karin Strömstedt, 26, åkte i det svenska laget.

Dahlberg och Ek hängde ganska lätt med de två första rundorna och friskusen Britta Norgren, elva på 10 km häromdagen, körde oerhört offensivt på tredje sträckan. Hon var uppe och drog flera gånger, tappade – och kom igen.

– Jag skulle bara med, det fanns inget annat Jag ville ge Anna-Karin ett bra utgångsläge, säger Britta Norgren till SVT.

Silver – när spurten inleddes...

Och det gjorde hon sannerligen.

Sista sträckan blev en oerhörd rysare.

Strömstedt hade bra skidor och hängde med riktigt bra i stort sett hela vägen. Men de tuffa stigningarna på slutet, när ryskan Jevgenia Medvedeva ryckte loss mot guldet, sög musten ur svenskan.

När den avhakade trion kom in för spurt var Strömstedt tvåa, på silverplats – men i i spurten orkade helt enkelt inte svenskan svara när Claudia Kuenzel, Tyskland, och Sabina Valbusa, Italien, kom farande.

Med mycket stumma ben kom svenskan i mål – som nummer fyra.

– Jag kände mig superpigg nästan hela vägen. Men jag gick nog på lite för hårt i sista krönet på långbacken, jag ville ju så gärna vara med, och blev stum.

– Men när vi kom in på upploppet kände jag att vi hade medaljen inom räckhåll. Jag förstår inte var de (tyskan och italienskan) kom ifrån, säger Anna-Karin Strömstedt och suckar.

– Om jag är glad eller ledsen? Just nu är jag missnöjd, vi var ju bara tio sekunder från guld och två från brons. Det känns tufft att inte få medalj när alla körde så bra, säger Strömstedt till SVT.

Ingen medalj sedan 1995

Elin Ek höll med:

– Visst är vi besvikna nu. Men det är ändå helt fantastiskt att bli fyra i ett OS. Med lite distans till det här kommer vi nog vara ganska nöjda.

Guldet gick till Ryssland (Natalia Baranova, Larisa Kurkina, Julija Tjepalova och Jevgenia Medvedeva-Abruzova), silvret till Tyskland (Stefanie Böhler, Viola Bauer, Evi Sachenbacher-Stehle och Claudia Künzel) och bronset till hemmanationen Italien (Arianna Folis, Gabriella Paruzzi, Antonela Confortola och Sabina Valbusa)

Senast damerna tog en medalj i ett stort mästerskap var 1995, då ”Billan” Westin var som bäst. Då vann Sverige brons i VM.

1968 tog svenska damerna OS-silver.

Men den här gången blev vi – tyvärr – ”bara” fyra.

PeO Larsson