Ulf Sterner mon amour

SPORTBLADET

Ulf Sterners tröja hissades i taket i tisdags i Löfbergs Lila Arena. Det var på tiden.

Nummer nio. Ulf Sterner.

Det hängde redan en nummer nio där.

Nummer nio - Rundqvist.

Och säga vad man vill om Thomas Rundqvist men en större spelare än Sterner är han ju inte.

Vet ni inte vem Sterner är?

I så fall kan jag berätta att han är Sverige största center genom tiderna. Han var förste europé i NHL 1965. På den tiden det inte fanns NHL-lag vid varje mjölkbord och på den tiden alla européer trodde att man skulle bli ihjälslagen i Nordamerika.

Sterner kom in på isen i en öppen Volvo. Inget mindre anslående hade varit möjligt. Sterner är nämligen inte oomstridd. Han har aldrig stått med mössan i hand. Därför har han ansetts som knepig och en smula egen. Ibland har han utpekats som direkt knäpp. Inte ens i Värmland är det riktigt acceptabelt att vara en smula... egen.

Sterner gillar att retas. Därför var han naturligtvis tvungen att svara på Värmlands Folkblads fråga om vilket som var hans bästa tid i hockeylivet:

- Frölunda.

Hoppsan. Så himla otacksamt. Just när tröjan skulle hissas också... hehe.

Jag var i ishallen i tisdags.

I första pausen såg jag plötsligt Sterner komma in i rummet där jag var.

Reste mig upp och hälsade och hörde mig själv mumla nåt förvirrat:

- Öhh... jag måste få... öhh...

Mycket intelligent.

Jag stod i givakt hela samtalet

Tänkte ett tag berätta om hur det var på gatan hemma när vi spelade landhockey och jag alltid var Sterner - utom de ytterst få gånger när jag var Seth Martin eller Nedomansky. Tänkte berätta om hur det var på Hovet när Färjestad spelade där 68 och 69 och Sterner spelade där och man var praktiskt taget ensam om att stå och hylla Sterner. Jag stod i en gul ful t-shirt och texten var nåt om "Sopa på" och jag kände mig verkligen ensam i det läget.

Jag tänkte säga nåt om det men jag stod i stället stum och lyssnade på Sterner som berättade historia på historia och jag skrattade lika förtjust som alla andra och jag tänkte att det är väl typiskt att just en sån kille blir stämplad som en smula... egen.

När andra perioden skulle börja gick han tillbaka till sina gamla lagkamrater och jag tittade ner på mig själv och upptäckte att jag stått i givakt hela samtalet.

Tänkte skriva ner nån av hans roliga berättelser men minns inte nånting.

Funderade en stund på om jag varit så liten som jag var just då ända sen 1968 på hösten...

För övrigt borde självklart Honkens tröja få hänga i fred i Globens tak.

Sven Östlinger mejlar:

"Jag läste artikeln i AB om Tomas Brolin. Han ska skriva en bok, säger han. Fan tro"t. Mannen som på frågan om han läste böcker svarade: Så sjuk blir jag aldrig".

Hade helt glömt bort vilken helkul komedi "Sökarna" är.

Stefan "Gullmarsplan" Friedmann mejlar en story som förklarar en del:

"Du vet väl att vi djurgårdare kallar Stefan Rehn för FrälsaRehn och du undrar säkert varför?

Här kommer förklaringen...

Jesus, Stefan Rehn och Lasse Anrell sitter i en liten eka utanför Värmdö och fiskar.

Efter en timme utan det minsta lilla fisk, reser sig Jesus upp och säger:

- OK, jag ger upp och beger mig iväg till krogen.

Varefter han stiger ur båten och börjar gå över vattnet bort till strandkanten och närmaste krog.

Efter ytterligare en halvtimme ger Stefan Rehn upp och går sin väg över vattnet även han.

Anrell sitter ett tag och funderar, och reser sig sedan upp och tar ett bastant steg ut på vattnet. Varvid han naturligtvis sjunker och mycket tragiskt omkommer.

Anrells tragiska frånfälle får Jesus att vända sig om till Stefan Rehn och fråga:

- Berättade du inte för Anrell om stenarna?

Och Stefan svarar:

- Vilka stenar?

Lasse Anrell