Leifby: Det här är verkligen en bomb

En prestigevärvning som river upp hål i Viasat-produktionerna

SPORTBLADET

Frida Nordstrand till TV4 och C More.

Den du!

Sättet vi konsumerar sport-tv har förändrats enormt de senaste åren, det finns så mycket att titta på, så många kanaler att välja bland, och att en tv-profil går till en annan kanal berör oss knappt längre.

Men ibland, så.

Att Frida Nordstrand, som ofta får höra att hon ”har världens bästa jobb”, nu går till Viasats stora konkurrent är ett sådant ibland.

Störst sedan Hegerfors

Spontant hann jag tänka att det måste vara en av de största övergångarna  i tv-sport-världen sedan... sedan... Arne Hegerfors gick till Canal Plus 1997!?

Kan det vara så? 

Vi släpar fram de obligatoriska RULLORNA och kikar på hur det har sett ut.

Teve startade sina sändningar på 50-talet och den store radiomannen Lennart Hyland hamnade där till slut, men som sportkommentator var han ändå bäst i radio.

TV2 startade 1969 och samtidigt kom också ”Tipsextra” och de kontinuerliga fotbollssändningarna i teve, och från 60-talet och fram till mitten av 90-talet var det vanligt att de bästa referenterna skolades i radion för att så småningom skynda över till teve.

Lars-Gunnar Björklund och Tommy Engstrand (Hylands pojkar), Staffan Lindeborg, Jacob Hård, Lasse Kinch, Chris Härenstam, Ola Wenström, Robert Perlskog, Johan Edlund, Anders Forsberg, Christer Ulfbåge, Bo Hansson, Tommy Engstrand, Lena Sundqvist, Lasse Granqvist, Tommy Åström, ja, bara för att nämna ett hundratal.

Eftersom Sveriges Television och Sveriges Radio var samma företag fram till 1979, och SVT inte fick några konkurrenter förrän sent 80-tal, kan värvningar på den gamla tiden inte räknas som en värvning i ordets rätta bemärkelse.

Men sedan då? 

Jihde färskt exempel

En ryktbar rekrytering gjorde TV3 och Stenbeck när de plockade in Lars-Gunnar Björklund som kommentator till det nyligen norpade ishockey-VM.

Björklund, som länge SVT-kamperade ihop med Rolle Stoltz, hade några år tidigare slutat som sportjournalist (mycket på grund av det ständiga resandet) och i stället tagit ett toppjobb på Tipstjänst, dåvarande Svenska Spel.

Det var ändå inte en rak värvning, från en konkurrent till en annan, och det finns andra som uppfyller ”bomb”-villkoren bättre.

Ett någorlunda färskt exempel är Peter Jihde som 2007 lämnade SVT för att i stället återvända till TV4.

Vid den här tidpunkten hade SVT OS-rättigheterna i en liten ask och de var fortfarande lite herre på täppan när det handlade om pompösa tv-sportproduktioner.

Jihde var huvudsportankare och hans övergång till TV4 var, med facit i hand och trots att Jihde i dag mest gör morgon-teve i uppsatt hår, en liten del i det paradigmskifte som följde kort därefter.

Betal-tv-kanalerna hade redan lagt beslag på ishockeyn och den internationella fotbollen, snart kom de att plocka SVT-bastionen OS och efter sprang diverse ängsliga sportjournalister från den statliga televisionen.

Men den värvning som fick gillestugemyset att verkligen implodera var (jag har kanske missat någon?) Arne Hegerfors övergång till Canal Plus 1997.

Arne, ALLAS VÅR ARNE!, i en betalkanal!?

Satan!

Visst, radioessen Lasse Granqvist och Tommy Åström hamnade på teve de också, men de dubblerade länge och tassade sakta men säkert in i tv-husen.

När Arne bytte jobb satt han på en sådan position och förhandlingsläge att han lyckades tråckla till sig ett kommentatorsbås, för SVT, under fotbolls-VM i Frankrike 1998 trots att han redan jobbade för en konkurrerande kanal.

Det är alltså den värvningen jag nu estimerar Frida Nordstrands övergång till TV4 och C More med.

Det är inte lika chockartat, förstås, men det finns saker som gör att de står i paritet med varandra.

MTG (Viasat) har satsat stenhårt, förmodligen i ett försök att röka ut C More som är den stora betal-tv-konkurrenten i Norden, och C More har aldrig riktigt hämtat sig efter förlusten av Premier League-rättigheterna.

De har i stället satsat sina stålar på svensk lagidrott (fotboll, ishockey, speedway) och där har de stött på patrull i form av amerikanskägda Discovery som nyligen köpte rättigheterna för allsvenskan och superettan.

C More går riktigt knackigt ekonomiskt och det kändes ett tag som att de var på väg att kröka rygg. 

En av Viasats viktigaste

Tv-profiler byter jobb var och varannan dag, åt alla håll och kanter, det är knappt någon som kan hålla koll på vem som gör vad, och för vem, och många kutar iväg till nästa tv-jobb så fort de känner vinddraget från ett viftande lönekuvert. 

Det är i det sammanhanget vi måste sätta in Frida Nordstrand.

Hon har kommit att bli en av Viasats viktigaste journalister (att ha spelat i Leicester är inte samma sak) och hon är en av branschens allra skickligaste i sin roll. 

Det finns inte någon sport, något språk eller någon sportsnubbe hon inte behärskar eller kan hantera på ett riktigt sätt.

Sätt Nordstrand på handboll, hebreiska eller Hans van Breukelen och hon fixar det.

En mer världsvan, stresstålig, trovärdig, mångsidig och levererande tv-sport-journalist går knappt att få tag på idag och att hon nu går till värsta konkurrenten TV4 och C More är verkligen, som vi brukar kalla det i vår lilla värld, en ”bomb”.

Det är en prestigevärvning som river upp hål i Viasat-produktionerna, de förlorar en dimension i sin sportbevakning.

Från och med nu kommer alla att se likadana ut, de kommer att prata om samma sak, på samma sätt, i samma kanal, i evigheters evigheter.

ARTIKELN HANDLAR OM