Bergström: Sväva inte iväg – ni ska ju flyga

SPORTBLADET

Mitt i snökanonen av medaljer är en sak viktig för 22-åriga Anna Dyvik och 19-åriga Ebba Andersson.

Sväva inte iväg till VM redan nu.

Ni ska ju flyga dit.

Ett JVM-silver är ingen garanti för framtida framgång. En guldpeng från U23 kan inte växlas in till seniorvaluta. Jag vet. Ändå är Ebba Anderssons och Anna Dyviks metallsamling från Soldier Hollow i USA värd att syna i ett större perspektiv.

2006 var första gången som junior-VM också inkluderade en U23-klass. Under de elva år som gått sedan dess har Charlotte Kalla, Marcus Hellner, Stina Nilsson och Calle Halfvarsson ställt upp i tävlingarna. Kalla är med sina två JVM-guld och ett -silver i italienska Travisio 2007 den enda som kunnat matcha det Dyvik och Andersson presterat individuellt i ett mästerskap.

Den ena är, i konkurrens med norskan Marthe Mählum Johansen, världens just nu bästa tonåring.

Den andra är, trots att förra vintern spolierades av sjukdomar, en av världens bästa kvinnliga åkare född 1994.

Det känns fint att kunna skriva så utan att behöva överdriva.

Som två arméknivar

Det är fortfarande osannolikt att Dyvik eller Andersson skulle aspirera på individuella VM-medaljer i Lahtis, men att Rikard Grip låter dem flyga till Finland verkar givet.

De kommer att behöva tid för att återhämta sig från jetlag och tävling på hög höjd i USA, de har ingen regelbunden erfarenhet från världscupen, men två så formstarka åkare ska inte hållas utanför en VM-trupp. Låt dem samla erfarenhet, blåsa in ungdomligt syre i gruppen, kanske dundra in bland de tjugo främsta, i bästa fall knipa en plats i stafetten.

Och sedan?

Ja, en text om två spolingar kan inte bara handla om nutiden. Det myllrar av talanger som nått karriärens bergstopp vid unga tjugo och sedan fastnat i resultatlistornas undre skikt, så vad talar för att svenskorna stakar mot en medaljkantad framtid?

En sak är Anna Dyviks och Ebba Anderssons mångsidighet. Kalla dem gärna längdåkningens svar på två schweiziska arméknivar som kan nyttjas i vilka utmaningar som helst. Får inte Dyvik köra sprint slänger hon sig lika gärna ut på distanslopp. Platsar inte Ebba i klassiskt byter hon pjäxor och är jämnbra i fristil. Masstart eller individuell start är egalt och kniper inte duon något startnummer alls i Lahtis är de sannolikt lika vassa på att valla skidor, pista spår och klonka med kobjällror.

Egentligen är det för tidigt att summera det pågående mästerskapet då Anna Dyvik har skiathlon på lördag och Ebba Andersson har stafett på söndag. Men så bra som de båda har kört kan vi snudd på räkna in två medaljer redan.

Om inte?

Om inte kommer JVM och U23-VM ändå att ha varit en rejäl framgång. Det känns fint att kunna skriva så utan att behöva överdriva.