Boork är den mest överskattade tränaren Sverige haft

SPORTBLADET

MORA. Jag har alltid gillat Leif Boork.

Principfast, rakryggad, aldrig rädd att ta en fight för sina åsikter.

Och en av dem som gjort störst avtryck i den svenska hockeyhistorien.

Men som hockeytränare undrar jag om han inte är den mest överskattade Sverige någonsin haft.

Det känns skönt att Brynäs vann mot Timrå i tisdags. För Brynäs är Brynäs och Boork är Boork.

En tränare kan aldrig bli större än sin klubb, även om det kan verka så ibland när det gäller Leif Boork.

Men han har fyra spruckna äktenskap bakom sig sedan tidigare i elitserien – Frölunda, Modo och Djurgården två gånger om.

Nästa år kommer Boork med största sannolikhet att lämna Brynäs, eftersom hans tre år är den genomsnittliga cykel där tränare/spelare orkar med varandra.

Frågan är bara vad Leif Boork lämnar Brynäs med i sitt cv.

Det finns nämligen en allmän uppfattning att Boork är lika med framgång.

Inte längre än semi sedan 1983

Javisst.

Han tog SM-guld med Djurgården som rekordung elitserietränare 1983.

Det är snart 25 år sedan.

Men sen då?

Det längsta han nått sedan guldet 1983 är en SM-semifinal med Modo för snart tolv år sedan, där det blev förlust mot Frölunda med 1–3 i matcher.

Men det har skapats en myt runt Boork att han är en vinnare och visionär som kan göra underverk i de klubbar han hamnar i som tränare.

Men så har det inte varit sedan den där säsongen 1982-83, då Djurgården körde över allt och alla och framförallt Färjestads dåvarande storstjärna Håkan Loob.

Även om det var ett blodigt spår som följde det SM-guldet – och en våldshockey som hade väckt storm idag – så var Leif Boork redan en kultfigur.

Inte bara för guldet.

Han införde obligatorisk bokläsning i omklädningsrummet och bjöd in kulturpersonligheter som skådespelaren Ernst-Hugo Järegård att läsa högt för spelarna i omklädningsrummet.

Hockey-Sverige hade aldrig sett på maken.

Imponerad av Boork

Jag var själv med på den här tiden och var imponerad av den djupsinniga Boork och alla hans okonventionella idéer.

Det blev ny SM-final 1984, men då blev Boork och Djurgården taktiskt överlistade av Per Bäckman och AIK (och inte minst en sagolik Per-Erik Eklund). AIK vann oväntat lätt med 3–0 i matcher.

Men Boorken var ändå hetast.

När Svenska Ishockeyförbundet skulle anställa en ny förbundskapten efter Anders ”Ankan” Parmström 1984, var valet självklart.

Men Leif Boorks karriär som förbundskapten blev en av de kortaste någonsin. Redan efter ett knappt år tvingades han att avgå efter fiaskot i Prag, där Tre Kronor bara lyckades slå Väst- och Östtyskland och blev sexa – den sämsta placeringen i ett VM sedan 1937.

Dåtidens elitserietränare hade ett stormigt möte med Boork och sågade honom vid fotknölarna.

Boork svarade med att avgå – principfast som alltid.

Och Leif Boork har faktiskt aldrig fått sparken under hela sin tränarkarriär. Inte officiellt i alla fall och det gör honom ganska unik i tränarbranschen.

Men efter fiaskot i VM 1985 har han en ganska medioker meritlista.

Konkurshot i Djurgården

Han kom tillbaka till ett miljonsatsande Djurgården en gång till säsongen 1986-87, men det slutade med konkurshot och övertrasserade kassaböcker som drog Boork med sig i fallet. Djurgården blev fyra i grundserien och krossade av Björklöven i SM-semin.

Året efter tog nye tränaren Ingvar ”Putte” Carlsson över ett decimerat Djurgården till överlägsen serieseger.

Men vem minns sådana kontraster?

Boork har också varit förbundskapten en gång till – i Norge.

Då handlade rubrikerna mest om hans kollisionskurs med Norges största stjärna genom tiderna.

Espen Knutsen vägrade spela i landslaget så länge Boork var förbundskapten.

Evensson i en annan division

Det finns massor av elitserietränare som kan skryta med betydligt större framgångar än Boork.

Ta Harald Lückner som både tog

Boorks gamla Mora till elitserien och sedan vann SM-guld med Modo i fjol.

Eller Per Bäckman.

Eller Boorks arvtagare i Djurgården – Ingvar ”Putte” Carlsson och Lasse Falk.

För att inte nämna Conny Evensson.

Han spelar i en annan division.

Men missuppfatta inte det här nu.

Det är inte menat att läsa lusen av Leif Boork.

Det är bara kalla fakta.

Niklas Wikegård – en annan överskattad tränare – är ett kapitel för sig.

Han försvarar ihärdigt Leif Boorks misslyckade experiment mot Södertälje, som inledde den sju matcher långa förlustserien.

Wikegård har två tränaridoler – Leif Boork och Ulf Taavola. De kan aldrig göra fel, hur illa det än går för deras lag.

Samma Wikegård som sågade Per Bäckman vid fotknölarna då han tog över Frölunda i fjol – innan Bäckman ens hunnit coacha dem en enda match.

– Per Bäckman är en tränare som inte är nytänkande, som saknar engagemang och som inte vill samarbeta. Per Bäckman ser jag nästan som ett hån mot tränarbranschen, sa Wikegård direkt i Sportnytt.

Frölunda är tvåa i tabellen just nu.

Leif Boorks Brynäs är sist.

ARTIKELN HANDLAR OM