”För svagt, Båstad”

1 av 5
Tjecken Tomas Berdych förlorade i två raka set mot Tommy Robredo i finalen.
SPORTBLADET

”Centrecourten är det sista man tänker på i Båstad.”

Nej, det var inte Hannah Graf som sa det.

Inte heller Patrick Ekwall.

Utan andraseedade Fernando Verdasco – på Swedish Opens invigning.

Ett par dagar senare sa han i en DN-intervju att han ”blir galen av att se på svenska tjejer”. Spanjoren är inte ensam.

– Ni ska se ögonen på en del av de nya killarna när de är ute på kvällen, säger Jonas Björkman.

Och ryske divan Marat Safin drog nog in fler shots på Pepe’s Bodega än serveess på de två matcher han hann spela innan han blev utslagen... och gnällde på underlaget. Debatten om att tennisveckan i Båstad handlar mer om fest än tennis har förts så länge Swedish Open har funnits, till exempel hade tidningen Se rubriken ”Bollar, brudar och Båstad” och en stor bild på Lill-Babs som satt och solade på läktarna i ett reportage om turneringen 1964.

”En vecka i sus och grus”

Och grunden till Swedish Opens succé (utsedd till populäraste turneringen av spelarna sex år i rad och publikrekord varje år) på 2000-talet är arrangörerna Thomas Walléns och Christer Hults satsning på oöverträffad service och trivsel för spelarna, en modernisering av anläggningen, men också att de välkomnat Stureplansfolket och jippona och samarbetat med Pepe’s Bodega och de andra nattklubbarna. Häromåret marknadsförde man också turneringen som ”en vecka i sus och grus”.

Och det är inte bara partajandet som konkurrerar med tennisen längre.

Numera kallas tennisveckan också för ”näringslivets Almedalen”.

Nej, låt festandet fortsätta.

Då tror jag att det klena startfältet är ett större hot mot tennisen.

Att sex svenskar tog sig fram till andra omgången (och Björn Rehnquist till kvartsfinal) i år är inte ett besked om att svensk tennis är på gång utan ett bevis på att startfältet är svagt.

Wallén och Hult vill knyta upp framtidens stjärnor och sedan hoppas på ett bonusår när de slagit igenom stort, som Nadal 2005. Men med den nye franske ägarens miljoner (och en bättre plats i ATP-kalendern nästa år) borde det finnas möjlighet att dra hit någon av de stora fixstjärnorna.

I år försökte man lyfta fram att man hade två före detta världsettor, Safin och Moya, i startfältet men båda kändes mycket mer före detta än världsettor här i Båstad. Och visst har man världsfyran Ferrer på plats men spanjoren är nog en av de mest profillösa världsfyror vi sett, i och för sig drabbad av den stora Federer/Nadal/Djokovic-skuggan.

Hoppas på veteranerna

Nästa år har man heller inte Jonas Björkman och om två år lär man bara ha Thomas Johansson kvar i sportchefsrollen.

Nu verkar Wallén och Hult sätta hoppet till en veterantävling med gamla svenska hjältar som Pernfors och Wilander kompletterad med Connors och McEnroe. Och det låter i och för sig kul – första året.

För övrigt bör nog också festarrangörerna se över sina startfält.

Den officiella tennisfesten brukar hållas i Norrvikens trädgårdar med gräddan av svensk kändiselit på plats, som Carola,

Mikael Persbrandt och Björn Borg.

I år fick man nöja sig med Pepe’s och Båstadstammisar som Ernst Billgren och Patrick Ekwall.

Det har knorrats en hel del bland nöjesreportrarna och paparazzifotograferna i veckan över det svaga kändisstartfältet och vad Wallén och Hult än säger så är de beroende av att kändiseliten också är på plats.

ARTIKELN HANDLAR OM

Tennis