BINDGALEN!

SPORTBLADET

Coolast på tv - men spelar Skellefteå går Micke Leijnegard i gång

I tv- rutan är han lugnet själv – som ishockeysupporter raka motsatsen.

– När jag går på Skellefteås matcher är jag en bindgalen fanatiker, men då tillåter jag mig också att vara sådan, säger Micke Leijnegard.

Vissa människor har inget val. Är man uppvuxen i Edsbyn får man bandyn med modersmjölken och i Degerfors matas man med fotboll.

Kommer man från Skellefteå älskar man i regel ishockey, som Micke Leijnegard.

– Det är det och inget annat som gäller. När jag går på SAIK är jag dum i huvudet... Alltså, jag är inte inblandad i några hardcore- falanger – men jag tillåter mig att älska mitt lag och att hata Björklöven. Det är väl ett sätt att projicera sin ilska, säger han med ett skratt.

Flytten för nästan 30 år sedan var med andra ord tung.

– Min familj flyttade från ett mysigt hus med tomt i Skellefteå till en grå förort i Umeå, ärkefienden Björklövens högborg. Jag ville absolut inte flytta, så SAIK blev symbolen för himmel och ljus medan Umeå symboliserade ondska och evigt mörker, säger han.

Himlen blev dock snart ljus också på ”helvetets bakgård”. – Ja, vi tog ju SM- guld 1978. Vi hade precis flyttat då och låg på madrasser och kollade på tv. När Skellefteå vann så dansade vi alla omkring bland kartongerna och firade. Det kunde inte bli bättre och det är mitt bästa idrottsminne.

Tvåa på listan?

– När vi gick upp i elitserien i fjol. Jag är en obotlig pessimist och tror alltid att det ska gå åt skogen och blir överlycklig när jag har fel.

Vad är bäst med Skellefteå AIK?

– Det som gör mig stolt är att de kämpar ner lag, att motivation slår klass. Jag har alltid uppskattat lite brunkiga spelare som ”Grävskopan från Överkalix”, vår egen Rolle Stoltz, och så Magnus Wernblom med sin lite fula skridskoåkning. Vi får inte glömma Hardy Nilsson, han är för alltid en hjälte.

Jonathan Hedström då?

– Nej, nej, nej. Jag blev fruktansvärt besviken när han valde Timrå. Det är bara korkade supportrar som hänger dockor från broar, men att han skrev på för en annan Norrlandsklubb var svårsmält. Det gör mig fortfarande bitter.

Johan Linderstam (INTERVJUN MED MICKE ÄR TIDIGARE PUBLICERAD I SPORTMAGASINETS OKTOBERNUMMER)