Varning – tränarna kväver innebandyn!

SPORTBLADET

Niklas Jihde i ny krönika: De är för taktiskt skickliga

Elitinnebandyn står inför den tuffaste utmaningen någonsin.

Den fräcka, ungdomliga, fartfyllda och ”nya” sporten håller på att falla in i samma tempo som en curlingmatch.

Problemet har uppkommit genom att tränarna är för taktiskt skickliga.

De kväver sina lag för att plocka de nödvändiga poäng som krävs för vidare existens i innebandyns finrum.

Visst är det positivt att skrattresultaten från forna tider inte längre existerar, men är det värt det?

När hockeyprofessorn Ingvar ”Putte” Carlsson fick se sitt Djurgården triumfera hem tre raka SM-guld med sitt nya revolutionerande 1-3-1-system, var det många som spydde galla över det defensiva tänkandet. Enligt mig är det inte det defensiva som är faran – utan viljan att inte vilja anfalla.

Vissa lag står och rullar boll tills ögonlocken trillar ihop för det mötande laget. Okej, det är väl bara att forechecka högre då, anser de taktiska genierna i de destruktiva lagen, swosch, så spelar man dem rätt i händerna och åker på jordens upprullning.

Kul att se på? Absolut inte.

Nyligen vann ett lag i elitserien mot en av årets förhandsfavoriter efter sudden death, roligt. Det segrande laget hade totalt tio skott på mål under hela matchen. Tio skott – på 61 minuter! En taktiskt triumf, helt klart – men en stor förlust för sporten.

Om vi vill fortsätt att växa lika lavinartat, måste det blir attraktivare spel igen. Lagen får gärna ställa upp hur defensivt som helst (vi i AIK spelar inte den offensivaste bandyn i elitserien), men jag kräver är att alla lag vill anfalla, vill skapa chanser.

Drar vi tillbaka tiden sex till åtta år så var det en markant skillnad på spelet.

Tränarna hade oftast mindre kunskap än de mest rutinerade spelarna i lagen, vilket innebar att spelet gick ut på att attackera och göra fler mål än motståndarna. Visst, det fanns defensiva försvar, men alla lag bjöd på sig själva offensivt. Publiken och TV hittade till sporten – nu är det upp till oss om vi vill behålla dem.

Jag blev klart oroad när en nära vän till mig, som normalt ser all innebandy som visas på TV, slog av apparaten efter en period av vår senaste match mot Falun. Anledningen var att han skulle kratta löv i trädgården istället. Aj, aj.

Jag är dock en positiv person som har fått äran att vara med under hela ”guldruschen” för innebandyn, och det är klart att lirarnas sport även kommer att gå stärkta ur denna situation. Det som krävs är nya regler. Kolla på hockeyn – och nolltoleransen som införts i NHL. Kika på den mest traditionella idrotten av dem alla – fotbollen, som plockade bort tillbakaspelet till målvakten. Nu är det dags för innebandyn att ta nya grepp.

Inför en tidsbegränsning att ta sig över halva plan för laget som har bollen (precis som i basket).

Högre tempo mellan byten, vid frislag och andra spelavbrott.

Höj sargen bakom mål. Vilket medför fler skott och roliga situationer.

Det finns massor av saker att hitta på för att få tillbaka det attraktiva spelet igen. En sak som vi redan är hemma på och som vår storebror, hockeyn, har väldiga problem med är domarnivån. Domarna har hittat en bra nivå där det både gå att smälla på och finlira för dom som vill det. Bra!

Elitserien har redan efter tre omgångar fått det förväntade utseendet – AIK, Storvreta och Pixbo i toppen av tabellen.

Niklas Jihde ([email protected])

ARTIKELN HANDLAR OM

Innebandy