Här är sporten inte bäst – men mest underhållande

SPORTBLADET

NEW YORK. Stanley Cup-finalen.

Om jag ska sammanfatta mitt sportår 2007 räcker det egentligen med den frasen.

Den var en dröm att få uppleva.

Ja, det är en och halv vecka kvar av detta nådens år och chansen finns förstås att någon under den tiden slår världsrekord framför mina ögon, gör sjutton mål i samma period eller

Men jag tar mina chanser och klämmer ur mig ett bokslut redan nu.

En brasklapp, dock: Det här är ingen objektiv lista. Det är min subjektiva sammanfattning av de senaste tolv månaderna, helt renons på saker som inte betydde något i min lilla värld, även om de publikt och mediamässigt var gigantiska (hej, all motorsport).

Så här då:

1. Stanley Cup-finalen

– Det var något bökiga resor mellan södra Kalifornien och Ottawa, men jag skulle genomföra dem varje vecka (nåja...) om jag visste att jag fick vara med om samma elektriska stämning, samma spänning, samma underhållning, samma magi.

2. Colorado Rookies

– Klassiska Red Sox vann World Series, och gjorde det välförtjänt. Men det jag minns bäst från höstens slutspel var ändå Rocktober-festen i Klippiga bergen. Ett lag utan egentliga stjärnor bara vann och vann och vann – och Denver fick en feber som staden inte sett maken till sedan Zeb Macahan var ung.

3. Daniel Alfredsson

– Fick inte höja bucklan, men var ändå kungen av slutspelet. Hans status i den kanadensiska huvudstaden i våras påminde starkt om den påven har i Rom.

4. Simon Aspelin i US Open

– Dubbelfinalen är väl egentligen inget av de stora numren under den underbara tennisshowen ute i Flushing Meadows under sensommaren, men när Simon Aspelin i år tog sin första Grand slam-titel ihop med Julian Knowle kändes det ändå så.

5. A-Rod

– How about that A-Rod, som dom säger här. Först var han dålig. Sen var han bättre än någonsin. Sen fångades han på bild med älskarinna i Toronto. Sen var han ännu bättre. Sen misslyckades han i playoff. Sen skulle han lämna Yankees. Sen skrev han i alla fall på ett kontrakt värt några miljarder. How about that A-Rod.

6. Lebron James

– Superstjärnans uppvisning i femte konferensfinalen mellan hans Cleveland och Detroit är inte bara något av det svettigaste som setts på en basketplan. Det är överhuvudtaget en av de mest imponerande insatserna i amerikansk lagidrott. Ever.

7. Sean Avery

– Det finns bättre hockeyspelare. Men det finns inga det är mer underhållande att se. Eller snarare höra...

8. Indianapolis Colts/New Enland Patriots

– Jag är inte mycket för amerikansk fotboll, men det var stort att se Peyton Manning vinna Super Bowl, och det är stort att se Patriots vara på väg mot den perfekta säsongen denna höst.

9. Mike Vaccaro

– Larry Brooks är den bäste hockeyskribenten, men New York Posts andre sportkrönikör, som skriver om allt annat, håller ännu högre klass. Särskilt nu, när Knicks ska slitas i stycken praktiskt taget varje dag, är Vaccaro en så lysande att jag nästan river sönder tidningen varje morgon för att hitta texterna så fort som möjligt.

10. David Beckham till USA

– Hittills har det mer handlat om Hollywood-show än om fotboll, men det är inte det sämsta. Att Beckham blir stjärna för en bredare allmänhet gör verkligen ingenting om ambitionen nu är att breaka fotbollen i USA.

Och i botten av allting återfinns New York Knicks, dess tränare Isiah Thomas och dess ägare James Dolan. En sorglig cirkus som borde få ett slut omgående, men kommer att fortsätta så länge de nämnda herrarna inte packar ihop och drar.

För övrigt ber jag ett få önska en god jul från kontinenten där sporten kanske inte alltid är bäst, men oftast mest underhållande.

ARTIKELN HANDLAR OM

NHL