”Gillade inte varandra och hamnade i bråk”

Farhiya Abdi och Amanda Zahui är uppväxta 200 meter från varandra i omskrivna Enskededalen: ”Aldrig känt mig otrygg”

avMalin Wahlberg

Enskededalen har de senaste åren mest blivit omskrivet för skottlossningar, misshandel och mord.

Men statsdelen söder om Stockholm har också fostrat två av svensk baskets största stjärnor.

Sportbladet tog tunnelbanan till ”Dalen” för att ta reda på hur Farhiya Abdi och Amanda Zahui tagit sig från förortens gårdar till WNBA och landslaget.

Det är max 200 meter mellan Pärongården och Poppelgården. Mellan dem ligger allén som skär genom hela området och med solsken, fågelkvitter och en gräsklippande trädgårdsmästare som fond är det svårt att tänka sig att det är här det skett flera mord och skjutningar de senaste åren.

– När jag hör sådant tänker jag bara ”va, var i Dalen händer det här? Mitt i centrum? På någon gård?”. Det är ganska många barnfamiljer som bor här så jag förstår inte var det händer. Men jag har aldrig känt mig otrygg här, säger Farhiya Abdi.

1 av 3 | Foto: BILDBYRÅN
Farhiya Abdi och Amanda Zahui.

”Vi gillade inte varandra – hamnade i bråk”

Sportbladet slår sig ner med basketstjärnan på en parkbänk mitt emellan gårdarna. På ena sidan Poppelgården där hon själv växte upp. På andra sidan allén bodde en annan blivande stjärna.

– Amanda bodde precis där, det var asnice. Jag älskar ”Dalen”, säger Abdi och pekar mot Pärongården.

Hon är hemma för en kort ledighet mellan klubblagssäsongen i Galatasaray och sommarens EM. För Amanda Zahui blev det ingen ledighet. För femte sommaren i rad är hon i USA och spelar WNBA med New York Liberty.

Hon har starka minnen från sitt första möte med Farhiya.

– Vi gillade inte varandra första gången vi träffades och hamnade faktiskt i bråk. Vi var båda långa för våra åldrar och små tjockisar båda två. Så det är min första bild av Farhiya, säger hon med ett skratt.

Foto: Malin Wahlberg.
Farhiya Abdi hemma i ”Dalen”.

”Lilla tjocka Farhiya och Amanda från Dalen”

De två talangerna spelade i rivaliserande klubbar, Farhiya i 08 Stockholm och Amanda i Polisen. Men när båda kallades till U16-landslaget vände det.

– Vi kommunicerade på MSN eller något sådant och frågade om vi skulle åka tillsammans. Efter det blev vi hur nära som helst. Vi var de yngsta i landslaget och båda från Dalen, det var då vi faktiskt insåg hur bra vänner vi var och att vi bara hade bråkat över grejer som inte betyder något, säger Zahui.

Basketen förde dem samman och deras karriären har även tagit liknade vägar. Från U16-landslaget till toppklubbar i Europa, A-landslaget och WNBA.

Abdi blev den tredje svenskan genom tiderna att spela i WNBA när hon gick till Los Angeles Sparks 2013. Två år senare blev Amanda den fjärde efter att ha valts som tvåa i draften.

– Det är ju helt sjukt, faktiskt helt sjukt. Jag kommer ihåg när Fahriya blev draftad och jag kunde gå och se en WNBA-match när hon spelade i Minnesota, det var wow. Lilla tjocka Fahriya från ”Dalen”. Och nu sitter jag här, lilla tjocka Amanda från ”Dalen”, det är så jag ser på oss. Det är sjukt kul och Fahriya är en sådan bra person som alltid får alla att skratta.

Foto: TT
Amanda Zahui och Farhiya Abdi i landslaget.

”Är ingen Kevin Durant-story”

Farhiya har lika svårt att förstå att de båda tagit sig till den absoluta toppen.

– Det är faktiskt sjukt att vi båda är från ”Dalen” och att båda spelar i landslaget och har spelat i WNBA. Det är coolt. Men jag vet inte hur det hände, vi är typ de längsta som bor här, säger hon och fortsätter:

– Vi brukar driva om att vi båda är från Dalen och ”reppar orten”. Alla kan make it, till och med jag och Amanda från Dalen.

Farhiya poängterar dock att hon inte haft sämre förutsättningar bara för att hon kommer från en förort.

– Inte när man kommer härifrån, men folk ser ju landslaget som blonda svenska tjejer. När vi var med U20-landslaget var 90 procent svarta, då blir man så här ”shit, kan de spela i landslaget kan vi också göra det”. Jag har aldrig sett på det på det sättet, men jag vet att det finns folk som tänker så. För mig handlar det inte om vilken hudfärg man har.

Möter du mycket sådana fördomar?

– Ibland känns det som att folk tror att jag och Amanda har haft det tufft bara för att vi är härifrån. Jag har haft det bra. Det är ingen Kevin Durant-story.

”Tufft när folk är så unga”

Zahui trivdes också med uppväxten i Enskededalen.

– Det var bra. Jag kommer från en jättebra familj. Mina föräldrar har varit helt fantastiska från dag ett. Jag flyttade dit när jag var tre och därifrån när jag var 15, så ”Dalen” är hemma för mig. Man har sprungit överallt och lekt på alla gårdar och träffat många vänner där, säger hon.

De senaste årens oroligheter i området har hon bevittnat på avstånd.

– Det är alltid tufft, speciellt när folk är så unga. Jag har aldrig sett det eller varit runt det, men min familj bor ju där och har berättat. Det suger för det är unga människor det handlar om. Men som världen är i dag är jag inte chockad över att det har kommit till Sverige också.

Enskededalens två längsta tjejer, uppväxta 200 meter från varandra, har tagit sig hela vägen till WNBA, landslaget och ett EM med Sverige.

Men den osannolika resan är inte slut.

– Att få spela i landslaget och EM tillsammans är sjukt kul. Men det hade varit coolt att få spela med henne i WNBA också. Det hade ju varit bananas, säger Zahui.

ARTIKELN HANDLAR OM