Mejla

Mats Wennerholm

Wennerholm: Den skuggan kan han aldrig springa ifrån

Publicerad:
Uppdaterad:

Sprintkungen Christian Coleman är avstängd.

Han har missat tre vistelserapporteringar under en tolvmånadersperiod.

Igen.

Den skuggan kan han aldrig springa ifrån.

En hel friidrottsvärld undrar just nu vad Christian Coleman har att dölja genom att inte dyka upp när dopningpolisen knackar på.

I somras klarade han sig undan på grund av en teknikalitet och fick till slut klartecken att springa i hem guldet på 100 meter i VM i Doha.

Hans första missade test av tre - den 6 juni 2018 - flyttades tillbaka till den 1 april på grund av en luddig regel och då han var tillbaka på ”bara” två missade test fick förhandsfavoriten starta i VM.

Men han var en av de mest omskrivna stjärnorna inför mästerskapet och en anledning.

Inte för vad han gjort på löparbanorna, utan för alla test han missat.

Och när han landade i ökenstaden hade han många kritiker.

Bland dem gamla storstjärnan Michael Johnson som numera jobbar som expertkommentator på BBC. Han tyckte att Coleman förstört alla chanser att bli riktigt stor.

– Det här var någon som skulle ta över efter Usain Bolt som den stora stjärnan inom sporten. Men jag tror inte det kommer att hända. Jag tror att friidrottsfansen har noll tolerans för den här sortens dopninghistorier, sa han på BBC:s hemsida.

Det Johnson menade var att Coleman inte tog de missade testerna på allvar.

Att han slog tillbaka. Att han räknade upp alla de gånger han testats och aldrig fällts. Att han inte ens bad om ursäkt för sitt slarv. Att han viftade undan det som en bagatell.

Nu förföljdes han ändå två av de tidigare missarna och såg till att missa en tredje gång under en tolvmånadersperiod då han inte var hemma när dopningspolisen dök upp den 9 december.

Då slog fällan igen för andra gången.

Och vad hör jag?

Nya ursäkter.

Vet exakt vad de ska göra

Den här gången hade han varit ute och köpt julklappar där dopningspolisen dök upp på den plats han sagt att han skulle vara på.

För den oinvigde kan det låt oskyldigt, något som kan hända vem som helst.

Men det gör det inte. Långt därifrån.

Och de oannonserade dopingtesterna är dopningbyrån Wadas vassaste vapen mot fuskarna.

Få eller inga åker fast när det är tävling.

De som dopar sig vet exakt vad de ska göra för att undvika det.

Nej, det är under träningsperioden och långt från tävlingsbanorna som fuskarna har sitt spelrum.

Nu har Christian Coleman aldrig åkt fast för dopning.

Men med tanke på historien i den gren han håller på med – 100 meter har kryllat av uppmärksammade dopningfall genom åren – så tror jag Coleman har få vänner just nu.

Det är svårt att vara trovärdig när man missar så många test och speciellt när man gör det igen efter att ha varit med om en så stormig sommar som Christian Coleman.

Dessutom fick ju själva segern där i Doha många, inklusive mig själv, att undra.

Det gick inte att komma undan att det stod en unken doft av dopning runt upploppsrakan den kvällen.

Coleman sprang hem ett av de mest överlägsna gulden på 100 meter i VM-historien.

Han vann på 9,76 och var tretton hundradelar före tvåan Justin Gatlin - en av världens mest kända dopningsyndare med sina två långtidsavstängningar.

Det kändes för bra för att vara sant

Det var samma segermarginal som Usain Bolt hade när han satte världsrekord med 9,58 i VM i Berlin 2009, där tvåan Tyson Gay hade 9,71.

Det säger en del.

Och jag såg Coleman dominera 100-metersloppen från start till mål där från läktaren i Doha.

Från försök till final.

Det var inte ens spännande och jublet från läktarna var näst intill obefintligt.

Nu är han de andra av två av de mest uppmärksammade VM-segrarna som blir avstängd i väntan på dom.

Bahreins Salwa Eid Naser råkade ut för samma sak för bara någon vecka sedan - efter fyra (1) missade tester.

I hennes fall var jag misstänksam redan från början.

När hon helt sensationellt vann damernas 400 meter på 48,14, sänkte hon sitt personliga rekord med nästan en sekund.

Det var den snabbaste tiden sedan 1985, dopningens guldålder.

Det kändes för bra för att vara sant.

Och då är det oftast så.

Tyvärr.

Av: Mats Wennerholm

Publicerad:

LÄS VIDARE