Studiotrams i SVT, fejkseriöst i TV4

SPORTBLADET

Putte Kock, Bo Hansson, Arne Hegerfors och sedan inget.

Jag vet. En del av er är övertygade om att jag en gammal svartvit stofil som till aftonbön ber ”det var bättre förr”.

Och att det här kommer ytterligare en gammelmansknarrig krönika.

Rätt.

Det här är en krönika från en förbannad gamling.

Ty, varför är det egalt att peka på storheten hos Strindberg och da Vinci, att njuta av ”Citizen Kane” och anse att ”Crossroads” med Robert Johnson är formidabe?

Men av gårdagens tv-sport har vi ingenting har att lära. Några kul anekdoter, men i övrigt har de flesta vi ser och hör attityden att inget finns att lära av företrädarna.

Med historien som facit vidhåller jag att sändningarna från VM i Tyskland är de uslaste svensk tv

någonsin gjort.

Studiotrams i SVT och fejkserisöst i TV4.

Inte heller har vi en nationell kommentator värd namnet. Däremot ett antal kommentatorer som spelar rollen av nummer ett.

Någon kan glimma då och då. Men under ett så krävande evenemang som VM i fotboll går det inte att låtsas.

Vi börjar med Robert Perlskog. Hans start var bra. Men snart var det bara en ordmassa och åter hans aldrig sinande domargnäll.

Det var som han läst in ett scenario för Tyskland-Sverige och när spelarna spelade annorlunda kunde han inte anpassa sig till situationen.

Staffan Lindeborg, så skärpt under EM 2004. Nu pratpratprat så onaturligt

naturligt och medan sådan koncentration på manus att namn och nummer och händelser blir fel. Samspelet med den märkligt pratglade Glenn Strömberg finns inte, det är två män som talar förbi varandra.

Kvar blir Chris Härenstam. Ännu valp i rösten, men allt bättre på att låta bild och händelser tala.

Kanske är han framtiden, genom att ta till sig det historien lär ut.

Frank Östergren