Att ifrågasätta att Falun är bäst är att göra sig dum

avKristoffer Bergström

SPORTBLADET

Vi kan nysta i ord som "mellanår" och "finalovana" längre ner.

Det som är viktigast är att Falun är Sveriges bästa lag.

Att ifrågasätta det är att göra sig dum.

Sportbladets Kristoffer Bergström.

Dalen och Falun hade mötts två gånger under grundserien. Matcherna hade likheter: tolv mål under ordinarie tid i båda, tre utvisningar, frejdigt spel. Båda matcherna punkterades av att Dalen tog onödiga utvisningar i slutet och sedan släppte in mål i boxplay.

Två perioder in i dagens SM-final var det uppenbart att det inte vankades samma matchbild. En passiv och snäll andrarond hade gett ställningen 3–2 till Falun och Dalens finske tränare Iiro Parviainen intervjuades i pausen.

– Jo, jag är nöjd. Försvaret fungerar som det ska, sa han.

Signalen var tydlig: här skulle det inte släppas loss.

PP höll inte måttet

I tredje perioden stretade Dalen på för en kvittering. Ketil Kronberg var den ledare han måste vara, men bakom honom var det glest med topprestationer. Och power playet höll inte måttet.

Falun som byggt sin innebandyideologi på anfallsspel bemästrade försvaret ypperligt. Jag kan ha fel här, i ett snabbtyck som det här går det inte att gräva för långt ner i resutlatlistorna, men visst har inget herrlag på 2000-talet släppt in färre än två mål?

Alexander Galante Carlström sköt i alla fall två mål till, slutsignalen ljöd, de svarta klappade om varandra, spred klubborna som barr över planen och tog på sig seger-t-tröjor.

Falun är svenska mästare för första gången. Efter att Mika Kohonen och Hannes Öhman i tre raka säsonger gett Storvreta guldet sköt nu Galante Carlström mästartiteln till Dalarna. Det är välförtjänt av en så enkelt som att de har varit bäst det här slutspelet.

■ ■ ■

När jag skriver den här texten ska jag strax ner och prata med dem, men först vill jag lyfta blicken något:

Det var ett tronskifte vi såg, man gör sig dum om man ifrågasätter vilka som är kungar i Innebandysverige i dag, men var finalen slutet på ett mellanår?

Kvaliteten på finalen kändes inte särskilt övertygande. Det var inte samma intensitet som Pixbo-AIK 2006, Warberg-AIK 2008 eller Storvreta-Warberg 2011. Då stred två finalvana lag med världens otvetydigt bästa spelare mot varandra i täta strider.

Nu? Ett totalt skrällgäng (Dalen hade tappat tränaren och fem landslagsmän inför säsongen) mot ett lag med gudabenådad offensiv men bara bra försvar och målvakt.

Jag låter småsint

Jag hoppas att Falun utnyttjar titeln till att stärka sig ytterligare. Kanske värvar två backar, förhoppningsvis behåller Galante Carlström, Enström, Rudd, Nilsson och de andra.

Äh, jag låter för småsint. Vi stannar vid det här:

Jag uppskattade Stovretas storhetstid men är ännu gladare av att sviten bröts av ett så anfallsglatt lag som Falun.

ARTIKELN HANDLAR OM

Innebandy