Ryssarna anfaller!

SPORTBLADET

Miljardärerna kan ta Ryssland till stora titlar

Foto: Tre ryssar som är på väg att erövra världen.

Två vinster i Uefacupen de senaste åren. Ett imponerande landslag i EM i somras. Ryssland håller med rekordfart på att hinna i fatt de stora fotbolsländerna.

Medicinen bakom miraklet är megainvesteringar från det gigantiska landets många fotbollstokiga nyrika miljardärer.

Efter att hans klubb år 2006 förlorat mot CSKA Moskva i Champions League sa Arsenals tränare Arsene Wenger imponerat:

– Ett ryskt lag kan vinna Champions League inom tio år.

Frågan är två år senare om inte Wenger var försiktig i sin profetia den gången. Två ryska klubbar har vunnit Uefacupen på senare år - CSKA 2005, Zenit St. Petersburg 2008. Det ryska landslaget var stundtals imponerande under EM i somras. Men det finns viktigare skäl än sportsliga faktorer för att varna Manchester United och de andra giganterna. Pengar. Enorma pengar baserade i världens behov av olja, gas och metaller.

Investerar mäktiga summor

Ryska miljardärer och miljardföretag investerar sedan snart ett decennium mäktiga summor i de ryska storklubarna. Nu ser det ut som att investeringarna börjar betala av sig. Den ryska ligan har på några år gått från plats 15 till 6 i Uefas ligaranking (Allsvenskan är på plats 26). Mycket tyder på att det snart blir två-tre ryska klubbar i Champions Leagues gruppspel.

Chelseas välbekante ryske ägare Roman Abramovitj var med redan när rika ryska företagare, oligarker, började investera i fotboll i slutet av 1990-talet. De första satsningarna var ren tombola-kapitalism av fartblinda nyrika. Dynamo Moskvas ägare Alexej Fedorychev pumpade in en miljard i klubben – inklusive köp av portugiserna Maniche och Costinha. Med slutresultatet att den gamla storklubben höll på att ramla ur ligan.

Var på fel väg

Andra köpte dyra brassar och argentinare och lyckades bättre. Men oavsett kortrsiktiga sportsliga resultat var man på fel väg: investeringarna gynnade sällan inhemsk rysk fotboll. I en korrumperad liga utan publikintresse gick pengarna ner i fickorna hos lyckköpare utan att rysk fotboll blev starkare.

År 2005 åkte Ryssland under förnedrande omständigheter ur VM-kvalet. 1-7 mot Portugal var det mest genanta resulatet. Efter det kom nya regler för rysk fotboll med direktiv som i vissa fall satts av landets högste beslutsfattare, premiärministern Vladimir Putin.

Det skulle kosta att ha utländska spelare i klubbarna. Pengar som sedan skulle satsas på att utveckla infrastrukturen hos rysk fotboll. När holländaren Guus Hiddink tog hand om landslaget suckade han: "Jag har maximalt 60 ryska spelare att plocka landslaget från, 35 av dem sitter på bänken".

Villkorten förändras

Bara ett par säsonger senare har villkoren skiftat drastiskt. Spelare som Andrej Arshavin, Roman Pavyluchenko (nu i Tottenham), Jurij Zhirkov och den unge målvakten Igor Akinfeyev visar att Hiddink och Ryssland åter är en talangkälla att ösa ur.

Putins favoritklubb, Zenit från St. Petersburg, är klubben som kommit längst. Ledda av holländaren Dick Advocaat slog man i våras skotska Rangers i finalen av Uefacupen, efter att i semfinalen utklassat Bayern München med 4-0. Ägda av den statliga energikoncernen Gazprom omsätter Zenit visserligen "bara" 700 miljoner i år - Real Madrid omsätter 3,5 miljarder.

Men 700 miljoner är mer än vad det ryska fotbollsförbundet omsätter och klubben från Europas fjärde största stad har numera minst samma finansiella möjligheter som klubbar som exempelvis Porto eller PSV Eindhoven. Detta med spelare som har helt konkurrenskraftiga löner. Arshavin tjänar 600.000 i veckan, ett av skälen till att han ser ut att bli kvar i klubben vid Nevaflodens utlopp. Zenit bygger just nu en superarena med plats för 60000, det är en annan bild av den optimistiska satsningen.

Även flera av Moskvaklubbarna håller på att hinna ifatt väst. Också här märks detta bla annat på arenafronten, tre av Moskvaklubbarna bygger just nu nytt. Samma sak händer i Volgograd, Rostov och Samara. Städer som alla är kandidater om Ryssland, som landet hoppas, får arrangera VM 2018.

Inledde med sju raka

Ironiskt nog är det inget typiskt oligark-lag som toppar årets ryska liga. Men inte heller Rubin från miljonstaden Kazan vid floden Volga är några fattiglappar från landet. Klubben har satsat på bättre begagnade före detta storspelare. Spelare som visat sig kunna leverera strakt även på fel sida 30.

Med spelare som Savo Milosevic, Sergej Rebrov och Sergej Semak – årslön 20 miljoner! – inledde Rubin säsongen med sju raka vinster. Man toppar fortfarande tabellen men senare har det gått lite trögare. I synnerhet sedan sportchefen Rüsem Syamanov arresterats anklagad för att ligga bakom tre maffiamord på 1990-talet – vem sa att ryska ligan ännu är HELT lik de traditionella superligorna?

Under 10 000 besökare

Allt är heller inte som det borde i rysk fotboll. Bjässen Zenit får bara 20 procent av intäkterna från matchbiljetter, tv-rättigheter och försäljning av merchandise till supportrar. Man är kraftigt beroende av fortsatt stöd från Gazprom. Bortom de nämnda klubbarna finns också andra med helt andra villkor. Merparten av matcherna i ligan drar under 10000 åskådare. En klubb som Luch i Vladivostok har nio timmars flygresa till matcherna i Moskva, ännu längre till St Petersburg eller Kazan. Självklart räcker det då inte att han 9000 i genomsnitt på hemmamatcherna.

Under ligan är skillnaderna i resurser mot de etablerande fotbollsnationerna än mer markant. Enligt den engelska tidningen Observer har England med 50 miljoner invånare tre gånger så många aktiva spelare som Ryssland med 150 miljoner invånare. Enligt samma källa spelar bara en halv miljon av Rysslands 30 miljoner skolbarn fotboll. Även här är det tre gånger fler i England.

På lång sikt finns det åtskilligt att jobba med för rysk fotboll. Men på kort sikt bör ingen bli chockad om den ryska nationalsången snart även hörs i samband med finalen av Champions League.