Innebandy skjuter sig själva i foten

SPORTBLADET

Niklas Jihde: Ge oss fler matcher

Jag har tagit upp det tidigare – hånet mot oss spelare och publik att bara ha 22 omgångar i elitserien.

Nu har det klubbats igenom att vi fortsätter med detta magra utbud ytterligare en säsong. Ordet elit för mig innebär att utöva något på den absolut högsta nivån och att få göra det mot de allra bästa.

Nu möter man visserligen de bästa, men jag ser inte det elitmässiga med att spela 22 matcher från den fjärde oktober till den 26 februari. Vi snackar i snitt en ynklig match i veckan!

Matcher utvecklar spelarna och spelarna utvecklar sporten, inga frågor på det, hoppas jag. Okej, vi kan träna mer istället, men träningsdosen i vår sport är redan på den nivån som krävs och tillåts (med tanke på arbetssituationen). Jag tycker det är pinsamt med denna utveckling. Vi skjuter oss själva i foten, istället för i krysset.

Lyssna här, pampar

Hör upp – här är mina argument:

Elva hemmamatcher under 21 veckor ger ingen direkt kontinuitet för innebandypubliken.

Exempel: svenska mästarna Warberg spelade hemma den 11 november mot Helsingborg och vann efter en svängig match med 8–6. Satt säkert någon ung talang i publiken och såg sin stora idol Magnus Svensson stänka dit två mål för Warberg. Den unga talangen går hem och tänker på vad och hur Svensson gjorde under matchen. Talangen längtar till redan till nästa match. Veckorna går och går. 23 dagar senare (!) springer Magnus Svensson in på sin hemmaplan för match mot Dalen. Talangen finns då inte på plats, för hur ska föräldrarna kunna hålla koll på att det är match just då?

Det har ju gått över tre veckor sedan senaste matchen och tusen andra saker har passerat förbi.

Fler hemmamatcher ger klubben chansen att öka sin publik, inte minska den.

Inom innebandyn spelade vi 30 matcher fram till säsongen 2004/2005. Antalet lag drogs ner till tolv stycken, omgångarna minskade till dagens 22. Visst, publiken har ökat sen dess, men det är tack vare att innebandyn blir större och populärare för varje dag som går. Ska vi se oss som en elitidrott krävs att vi hänger på de övriga idrotterna, som erbjuder sina utövare och publik fler matcher:

Hockey: 50 matcher

Basket: 30 matcher

Bandy: 28 matcher

Handboll: 26 matcher

Fotboll: 26 matcher

Innebandy: 22 matcher

Är damerna mer elit än herrarna?

Det som gör mig lite orolig är att det i vårat grannland Finland, världens just nu bästa innebandyland, liras 33 matcher. Pang, säger då belackarna, eftersom publikintresset är lågt där i öster. Innebandyn är dock inte lika stor och poppis i Finland som den är här hemma i Sverige, därav det låga publiksnittet i den finska ligan.

Schweiz spelar 23 matcher och nästa säsong ska damernas elitserie avgöras över 26 matcher. Damerna behöver alltså vara mer elit än oss herrar för att orka med sin säsong! Där ser man.

Ett annat argument till fler matcher är juniorerna i våra klubbar. Som det är nu så är varje match extremt viktig och det finns liksom ingen anledning till att vila sina bästa spelare. Det innebär att elitserielagen inte släpper fram de unga talangerna, som istället tvingas ner i lägre divisioner och där tappar de intresset till en elitsatsning (ja, vi vill ju att det ska vara elit!). Fler matcher hade inneburit att det funnits fler lägen för tränarna att testa de unga spelarna och ge dem förtroende. Nu blommar det fram färre unga spelare än någonsin i vårat avlånga innebandyland. Detta faktum borde göra de beslutfattande människorna lite oroliga för framtiden.

Så länge får vi fortsätta att ha världens längsta försäsong inför de 22 fester som erbjuds under grundserien. Bra eller dåligt är upp till varje individ att bestämma. Jag funderar istället på att göra som speedwayförarna, köpa mig en husbil och åka runt till olika ligor i Europa för att spela matcher! (skämt). Det är matcher vi spelare vill åt och förhoppningsvis är det fler matcher publiken vill ha.

Har i mina krönikor gnällt en del på längdskidåkningen – dags att hylla dem nu! Måste säga att jag blivit totalt trollbunden de två tävlingar som jag sett i mitt liv. Först VM förra året, då damerna rockade ordentligt med flera medaljer och nu stafetterna i OS. Vilka idrottsmän/kvinnor, helt fantastiskt att skåda! Heja Sverige.

Sverige sopade hem de två landskamperna mot Tjeckien förra veckan.

Det var väl väntat.

När Sverige vinner så nämns det knappast någonstans men när det blivit fyra förluster mot finnarna – ja, då har alla tusen åsikter om laget och förbundskaptenerna.

En hyfsat otacksam situation för de blågula.

Niklas Jihde ([email protected])

ARTIKELN HANDLAR OM

Innebandy