Oväntat usel OS-invigning

SPORTBLADET

Frank Östergren: Sedan Coca-Cola tog över har det blivit skivlanseringshow

Ibland stiger gudarna ner från sina olympiska höjder och ritar om den mänskliga kartan.

Någon annan förklaring kan inte finnnas till att Peter Eng gick vidare i ”Lets dance”.

Att det gått en olympiad och att den 20:e

vinterolympiska spelen invigdes verkade gudarna inte bry sig om.

I tv var det en gäspning.

Det började med en halvtimme som spekulativt skrivet verkade tillkommen på rökheroin (uttryck copyright Kanal 5), sedan marscherade trupperna in och sedan blev det något som i den begränsade tv-rutan skulle ge ett futuristiskt intryck, men som mest fick mig att längta efter en stor stark.

På plats var det säkert imponerande, men i tv, varvar den där övernationskänslan att all världens ungdom kallades till ädel tävlan.

För att vara tv-producerad i Italien var det en usel tillställning. Alla ni som brukar titta på Rai, med dess överdrift av allt, ta bara tv-meterologerna dekorerades likt generaler, var tristessen knockoutartad

I den tid som ligger dold i historiens dimma var OS-invigningar strama nationella manifestationer. Sedan Coca-Cola tog över har det blivit skivlanseringshow, med allt vad det innebär av råttfångareffekter.

Men att just Italien, detta de dramatiska

ytterligheternas land skulle åstadkomma något som åtminstone i tv bara var trist, visst var det oväntat.

SVT gjorde inte heller något för att förstärka upplevelsen.

Själv hade jag vissa förhoppningar på Katarina Sjöberg. Att hon skulle kunna balansera händelserna genom att föra in verkligheten. Men icke, likt Jacob Hård, denne

självutnämnde evenemangskommentator, läste hon innantill från ett hårt styrt schema.

När OS i Mexiko 1968 invigdes var SVT:s

sändning ett politiskt experiment. ”Plex” Peterssons bildkommenterande kompletterades av Per Grevérs analys av en orättvis värld. Hur rätt tanken än var, de två talade förbi varandra.

2006 står ännu världen i brand. Men i SVT-sportens värld finns inga mänskliga orättvisor, inte ens i idrottens sfär. Det här helt tillåtet får Jacob Hård att skoja om Etiopiens deltagare, det är för Katarina Hultling tillåtet att låta Schweiz marschera in efter Sverige utan att nämna det. Sverige – viktigast i världen.

Frank Östergren