Publicerad:

ÄNTLIGEN FEST

Av: Kristoffer Bergström

Publicerad:

Kristoffer Bergström: Finalerna är innebandyns näst starkaste varumärke

Snart förvandlar vi Malmö arena till festlokal, men först vill jag anmäla ett slitage på inredningen:

Sitsen på innebandytronen har nötts ner av alla mansrumpor som sitter där.

Vi måste sparka bort dem och släppa fram damerna.

Årets nya mästarpokal föreställer två blad och ett klot i silver. Storleksförhållandet får bollen att likna en gropig honungsmelon, men generalsekreterare Göran Harnesk är nöjd.

– Bollen och klubban är innebandyns starkast lysande stjärnor, säger han.

Jag håller med. Bucklan är fin och sportens starkaste varumärke är inte spelarna utan materialet. 

Det näst starkaste är SM-finalerna.

Mest sugen på damkampen

2003 flyttade man till Hovet, fann lokalen för trång och drog vidare till grannbyggnaden Globen. I dag kommer finalerna i Malmö sannolikt tangera fjolårssiffran på 11 253 åskådare, vilket är mer än någon allsvensk fotbollsmatch hade förra omgången, då Blåvitt spelade hemma och Malmö gästade Djurgården. Och mer än någon av finalmatcherna mellan Skellefteå och Brynäs.

Klockan två formerar sig Kais Mora mittemot Iksu. Tre timmar senare möter Dalen Storvreta. Jag är överlägset mest sugen på damkampen, på striden mellan landets bästa lag och landets bästa femma.

Seriesegraren Iksu ställs i sin sjunde SM-final på åtta år mot Amanda Larsson, Therése Karlsson och Anna Wijk. VM i december var första gången jag såg Kais Mora-trion överglänsa de etablerade landslagsstjärnorna. Under våren har de befäst positionen. Karlsson snittade 3,3 poäng per match i grundserien, Wijk och Larsson var strax därbakom.

Kais Mora har inte varit i final på 16 år, ändå känns spelarna helt givna som gäster – förlåt, mittpunkter – på innebandysäsongens vackra slutpunkt.

Förlåt igen: i förmatchen till ­säsongens slutpunkt. 

För hur kan herrmatchen rimligen ligga sist? En herrmatch där gamla trygga Storvreta ser ut att vinna med fyra bollar mot uppstickaren Dalen? En match mellan två lag som ingetdera lär ha rått på Pixbos guldlag från 2002, AIK:s från 2006 eller Warbergs från 2008?

Jag luftsvingar inte, jag ställer ­inte bara retoriska frågor. Jag ringde nyss upp generalsekreterare Harnesk och frågade.

– Det finns en tradition som ­säger "damerna först". Jag har inte hört någon diskussion om att man ska ändra på det.

Vad skulle du säga om den ­diskussionen fanns?

– Att vi hade kunnat byta. För mig finns inget mervärde i att det ena går före eller efter det andra.

Daminnebandy är öppnare

Bra. Då föder jag diskussionen här. Inte barbröstad och vrålande från någon barrikad, utan med milda ordval: Göran Harnesk, kan du överväga att till nästa år låta herrarna spela först? 

Du kan motivera det med feminism. Efter nio raka säsonger med motsatsen vore det en snygg symbolhandling av förbundet att visa att damernas mästerskap är lika viktigt som herrarnas.

Du kan motivera det med underhållning. Daminnebandyn är öppnare än herrarnas. Topplagen gör 20 mål mer, toppspelarna gör 20 poäng mer.

Du kan motivera det med spänning. Medan Storvretas herrlag har seglat i från topprivalerna var damsemifinalerna rafflande: båda matchserierna började med att ena laget tog 2–0-ledning i matcher och sedan tappade tre raka.

Du kan inte motivera det med intresse, för herrmatcherna drog 1 200 åskådare extra till varje semi. Men i det fallet vill jag påpeka att jag inte pratar om att alla damfinaler i all framtid ska gå efter herrarnas, bara att alternativet ska finnas efter nio raka år utan en diskussion.

Efter fjolårets finaler ödslade jag för mycket energi på att klaga på herrinnebandyn. Jag skriver om den efter varje final. Om inget sensationellt händer i eftermiddag har jag ett avtal att föreslå, Göran Harnesk:

Om jag lovar att göra min innebandyrapportering mer jämställd, kan du då lova att föra upp min fråga hos förbundet?

Publicerad:
Publicerad: