Puss, min Wissman!

SPORTBLADET

Vår nye sprinterkung i stor intervju: Medaljen ska samla damm

1 av 3 | Foto: KRISTER HANSSON
Flickvännen Andréa Serler tog emot VM-silvermedaljören när han kom hem till Helsingborg i går.

När Johan Wissman lämnade Helsingborg i torsdags var han fortfarande den vikarierande idrottsläraren, som bor hemma och äter lunch i skolan för att få pengarna att räcka.

I går var han tillbaka - med ett VM-silver runt halsen. Och blev ömsint gratulerad av flickvännen Andréa Serler.

Många kan tycka att det gått fort för Johan Wissman.

Men hemligheten är att det är precis tvärtom.

Det har gått långsamt.

Men hela tiden åt rätt håll.

- Jag började med friidrott som elvaåring i IFK Helsingborg, men tränarnas inställning var hela tiden att inte hetsa fram några medaljer på ungdoms-SM och andra tävlingar. Vi skulle vara bra då vi var 25. Det var målsättningen. Och jag jobbar fortfarande efter den filosofin.

Men karriären började inte som friidrottare?

- Nej, som ung grabb var det mest fotboll. Det var den idrott jag började med. Jag var forward, men var väl ingen bolltalang direkt. Jag kunde springa och göra mål. Taktiken var väl ungefär att slå bollarna på Johan, så springer han. Men jag kände att jag inte hade någon jätteframtid som fotbollsspelare. Så det blev enbart friidrott från 15-årsåldern ungefär.

Varför just friidrott?

- Därför att jag gillade att springa och för att jag sprang fort. Jag märkte ju redan på friidrotten i skolan att jag sprang i från de flesta.

Bor hemma hos pappa

När förstod du att du kunde bli riktigt stor?

- Jag har alltid trott och drömt om stora saker och jag var en riktig jäkel, då jag började som elva- tolvåring. Men jag utvecklades väldigt sent rent fysiskt, så under några år växte de andra ifrån mig och jag hade svårt att hänga med. Men samtidigt visste jag vad det berodde på. Så jag visste att jag snart skulle vara ikapp.

Du har inte tjänat några större pengar tidigare. Hur har du klarat dig?

- Jag har hoppat in som idrottslärare på ett gymnasium i Helsingborg. Jag brukar gå dit och äta lunch på dagarna. Sedan bor jag hemma hos min pappa Mats. Mina föräldrar är skilda, så jag bor i hans lägenhet. Det är ganska lugnt. Han är borta mycket, så jag har oftast lägenheten för mig själv.

Just i går överraskade dock flickvännen Andréa Serler, 23, honom genom att ta emot hemma hos Johan.

- Puss, älskling, sa hon och kysste honom ömt på kinden.

Andréa bor i Malmö, men paret försöker träffas så ofta som möjligt.

Men nu blir det friidrott på heltid?

- Ja, jag känner att jag verkligen vill satsa på heltid nu då det är OS-år. Jag vill ge det en riktig chans, nu då jag tagit det här klivet. Det är en otrolig känsla, faktiskt, att se på det här VM-silvret och på de framsteg jag gjort i vinter.

Kan du ta medalj även i OS?

- Det är inget jag räknar med. Att springa 200 meter utomhus är en helt annan sak än inne. Det går inte att översätta ett VM-silver inomhus till ett OS-silver ute. Jag ser i så fall OS i Aten som ett steg på vägen i min utveckling. Det är i nästa OS jag ska vara riktigt bra, i Peking 2008.

Du är en av få som anser att Michael Johnsons världsrekord på 19,32 inte är oslagbart?

- Det är ett otroligt bra världsrekord. Men har han kunnat springa så fort, så tror jag att någon annan kan göra det också. Men för mig personligen är det inget mål eller något jag har fokus på.

"Vi är alla människor"

Vad är ditt mål, då?

- Att springa under tjugo sekunder. Det är dit jag siktar. Om jag gör det har jag uppnått mitt mål. Det är en riktig magisk drömgräns för mig.

Ser du dig själv som kaxig, då du pratar om tider under tjugo sekunder?

- Nej, det gör jag inte. Jag garanterar ju inte att jag ska springa så snabbt. Men jag tror på mig själv, jag har min dröm och jag anser att allting är möjligt.

Har du någon förebild som 200-meterslöpare?

- Det är väl Frankie Fredericks i så fall. Vi är ganska lika rent muskulärt. Han är ganska smal och ingen kraftlöpare. Jag har en ganska egen löpstil, startar långsamt men kommer på slutet. Men jag har mycket att jobba på första 50-100 meterna.

Den ständiga diskussionen om vit mot svart, då. Eller rättare sagt svarta med ursprung i Västafrika, där nästan alla världens bästa sprinters kommer ifrån. Är det möjligt att bryta sig in där?

- Jag tror inte så mycket på det där resonemanget. Vi är alla människor. Jag tror det mer beror på tradition än ursprung.

Vad gör du med VM-silvermedaljen nu då du kommit hem?

- Jag ska väl visa upp den för alla som vill se den. Sedan lägger jag den väl någonstans där den får samla damm.

Målet i år: OS i Aten och en tid på 20,25

Mats Wennerholm

ARTIKELN HANDLAR OM

Friidrott