Mejla

Marcus Leifby

Därför behöver vi göra Kanslikampen

Marcus Leifby om bilderna som väller in

Publicerad:
Uppdaterad:
  • Solblekta vimplar, hyllor bågnande av pärmar, kopiatorer stora som husvagnar och någonstans i villervallan en trotjänare som i decennier har kokat kaffe och ringt ihop B-laget till helgens bortamatch.

  • Sportbladet, i samarbete med podcasten Snett inåt bakåt, vill nu hylla en vacker och undervärderad symbol för svenskt föreningsliv.

  • Det här är Kanslikampen.

Det här är Kanslikampen 00:42

Där.

Under plafonder, kolorerade lagfotografier och väggar fulla med vimplar, vid kopiatorn och den välvda serveringsdisken belamrad med Bullens-konserver, mitt bland det tunga furumöblemanget och kartongerna med ouppackade träningsoveraller.

Precis där har vi det.

Navet i den svenska idrottsrörelsen, varenda liten förenings särskilda maskinrum.

Kansliet.

Vi befann oss i Malmö, jag och mina Snett inåt bakåt-poddkamrater Emil och Christian, och skulle precis genomföra en intervju när vi fick se bilden på Långås IF:s kansli som en lyssnare skickat till oss.

Bläckstråleskrivare, kontorsstolen från 60-talet och… en standar. 

Närmast förstummade tittade vi på den gryniga bilden igen och funderade på vad det var som fick oss att må så bra.

Vi blev överraskade, ingen av oss hade förstått att vi saknat ett kansli så mycket.

På sätt och vis var det också talande att vi minuter senare skulle intervjua Percy Nilsson, byggherren och Malmö IF-legendaren, på hans kontor i Malmö Arena, strax intill den vräkiga gallerian och allt annat flott han byggt runt omkring.

Ytterligheterna.

Vi publicerade Långås-kansliet på Instagram och det tände något hos våra följare, och när sedan Parkalompolo IK skickade bilder på sitt kansli (plastblommor, fast telefon och diskettlåda med lås!) var #kanslikampen igång.

Sedan dess har vi fått mängder med fina bilder och video-rundvandringar från kanslier runt om i Sverige, det ena mer ombonat än det andra.

Ska kora det bästa

Vi har fått meddelande från föreningar som skriver att de uppskattar #kanslikampen, men att de själva inte kan medverka för att de skäms lite och tycker att just deras kansli är för modernt.

Nu ska vi alltså försöka kora det ”bästa”, men det råder viss osäkerhet kring hur vi ska gå tillväga. 

Så, vi kan väl hjälpas åt? 

Här är några värdefulla kansli-glosor som vi kan ha nytta av på vägen, det är bra om de sitter:

Annonsunderlägg.

Bröstpanel.

Strukturtapet.

Nålfiltstyg.

Linoleumgolv.

Tumfuktare.

Tarifolder.

Gardinkappa.

Skåpjalusi.

Stämpelsnurra.

RX-lim.

Pärmvägg.

Grendosa.

Brevkorgsset.

Bordslöpare.

Vaxduk.

Vägghängd konservöppnare.


Att gå in på ett kansli innebär inte bara förhöjd risk att slå tårna i en illa placerad läskback, sannolikheten att du träffar ”nån som vet” är nästan hundraprocentig. 

Vi skulle kunna kalla det ”kanslism”.

Tilltron till kansliets, kanslistens och medlemmarnas förmåga att organiserat lösa administrativa uppgifter samt ekonomiska och sportsliga problem.

Men visar vi tillräckligt mycket uppskattning för det tysta jobbet som alltid har gjorts och alltid måste göras för att en förening överhuvudtaget ska kunna existera?

Samma skrivbord

Jag tror att de allra flesta som på något vis har varit aktiva inom idrotten på ungdoms- eller amatörnivå har varit inne på ett kansli, eller i en klubbstuga, sammanfogade som de ofta är.

Vi har sett de lätt lutande skrivborden där människor i generationer kommit in och satt sig, med en fot som stöd mot golvet, på exakt samma skrivbordskant för att prata lite med kanslisten.

Det är här vi har vävts samman med andra, blivit kompisar, ett lag.

Tillsammans med Sportbladet kan vi nå ut till fler kanslister, klubbar och eldsjälar, vi kan ge fler människor chansen att titta in i och för en stund återvända mentalt till de knarrande utrymmena där domarnas milersättning räknas ut på öret, programbladen med laguppställningarna färdigställs och den något kilo för tunga reservmålvakten rings in timmen före avspark.

Utan våra kanslier hade vi inte haft någon idrott, och vilka hade vi varit då?

Att uppmärksamma – och värdesätta – en undervärderad och på vissa håll utdöende symbol för vårt stolta och sinnrika svenska föreningsliv.

Det är vad #kanslikampen handlar om.

  • Mer om #kanslikampen i Snett inåt bakåts podd

avMarcus Leifby

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM