Danmarks skrällar – två av de största i VM-historien

SPORTBLADET

Bäckman ger raka besked – jag saknar samma sak i svenska landslaget

MANNHEIM. Danmark har stått för två av de största skrällarna i VM-historien här i Tyskland.

Först 4–1 mot Finland.

Sedan 2–1 i sudden death mot USA.

Och Danmark blev första lag i VM att kvalificera sig för andra omgången. Vart är hockeyvärlden på väg?

Det har varit skrällarnas år i hockeyvärlden.

Almtuna i allsvenskan, bottentippade Djurgården som tog sig till SM-final och dödsdömda Montreal som slog ut Washington i Stanley Cup-slutspelet. Och nu Danmark.

Jag har inte smält det än. Jag såg matchen mot USA och Danmark borde faktiskt ha avgjort på ordinarie tid. I tredje perioden ägde de matchen totalt.

VM-gruppen med Finland, USA, Tyskland och Danmark såg ju ut som en av de mest givna på papperet och där tyskar och danskar skulle göra upp om vilket lag som skulle få spela i nedflyttningsgruppen för att överleva. Nu har det förvandlats till ”Dödens Grupp”.

USA-segern är större än den mot Finland

Och det är USA och Finland som spelar för att överleva i sista omgången. Finländarna lyckades visserligen resa sig efter smällen mot Danmark (1–4) i öppningsmatchen men det blev minsta möjliga 1–0 mot Tyskland.

Men om tyskarna slår Danmark i sista matchen – och det är inte omöjligt – så spelar Finland och USA om att undvika nedflyttningsserien. Danmark är redan klara och vinner tyskarna är de också vidare. Den matchen spelas dessutom före Finland–USA på onsdag, så det kan bli en riktig rysare och i så fall är jag glad att jag inte är finländare.

Det har verkligen varit skrällarnas VM här i Tyskland och Danmarks gladhockey har verkligen ställt till det för favoriterna. I danska tidningen BT rankas segern mot Finland i öppningsmatchen som största danska segern genom tiderna. Då var inte matchen mot USA spelad än, men jag skulle nog ranka den segern ännu högre.

Danmark har visserligen skrällt mot USA förr, men som man brukar säga: En gång är ingen gång, men två gånger är en vana. Att upprepa än bragd är alltid svårare än att göra den första gången.

När jag hör Per Bäckman lägga ut texten efter Danmarks andra skräll här i VM, märker jag hur mycket jag saknar samma sak i det svenska landslaget. Raka besked, starka åsikter, inga fingrar emellan. Ungefär som salig Rickard Fagerlund var som förbundsordförande.

Nu undrar jag om den vänstra handen vet vad den högra gör i den svenska landslagsledningen. Detroit-backen Jonathan Ericsson var först klar för VM, sedan var han inte klar (enligt Bengt-Åke) och tre timmar senare var han klar igen (enligt samma Bengt-Åke).

En riktig parodi på ledarskap

General managern Mats Näslund satt i tv i samband med matchen mot Norge och hade uppenbarligen ingen aning om att Bengt-Åke pratat med Ericsson som tackat ja. Det fick han veta via Tv 6 som läst Sportbladet och Per ”Biffen” Bjurmans avslöjande att lagledningen pratat med den svenska backen.

Det blir nästan parodi på ledarskap.

Det går inte att få några klara besked och nyheterna i den svenska truppen får man läsa på någon blogg någonstans, samtidigt som presschefen Johan Dahlqvist hävdar att det som uppenbarligen är klubbat och klart inte är beslutat än.

Han är förmodligen den sista som får veta vad som händer.

Det är en riktig soppa.

Det är ju ingen nackdel för oss journalister, men någon jävla ordning får det vara i ett parti, som gamle vänsterledaren CH Hermansson slog fast en gång.

Jag träffade Linus Omark i går och jag gillar honom både som person och spelare. Jag hoppas verkligen att han kommer upp ur sin svacka.

Spelare som Linus Omark behövs i svensk hockey.

ARTIKELN HANDLAR OM