Foppa svär i kyrkan

SPORTBLADET

Lasse Anrell: Det är mig veterligt första gången en spelare sätter sig över laget

Det pågår ett unikt spel bakom kulisserna i svensk hockey just nu.

Jag tror det är första gången som en svensk världsspelare sätter sig upp mot arbetsgivare, kollektivet och den svenska modellen.

Det handlar förstås om maktkampen kring Foppa och OS.

Det är nåt sjukt med hela den här uppladdningen inför OS.

Det känns som om någon driver med Bengt-Åke.

Kim Johnsson upptäckte 19 dagar före OS att hans fru var gravid – i åttonde månaden.

Niklas Kronwall – Sveriges kanske bästa back förra året – lämnade återbud eftersom han inte hunnit träna i kapp efter sin skada. Sen upptäckte han tre dagar (!) senare att han var helt frisk och kunde börja spela för fullt för Detroit och gjorde två poäng i första matchen.

Mika Hannula blev uttagen i truppen – och började omedelbart spela som en fjortis.

Och så vidare.

Och Foppa.

Vad ska man säga om Foppa?

Där har vi en följetong som aldrig tar slut. Porslinskatt eller bulldozer - det är frågan. Guldjoker eller medioker? Ingen vet. Det pågår ett spel som är mycket intressant. Det enda man vet säkert är att Bengt-Åke ingenting har att säga till om.

Näslunds mål räknas inte

Det brukar i och för sig svenska landslagscoacher inte ha, vare sig det gäller fotboll eller hockey, men nu är det extra tydligt. Klubblagen bestämmer. Foppa tänker uppenbarligen sätt sig upp mot det. Han vill så osannolikt gärna spela OS.

Det är intressant. Det är mig veterligt första gången en spelare sätter sig över laget. Första gången en spelare dels anser sig förmer än laget, dels anser att svenska landslaget är förmer än laget och att en chans till revansch och guld i Tre Kronor är större än – allt annat.

Det borde vi vara stolta och lyckliga över.

Jag tror aldrig jag varit med om det förut. Det är en maktkamp som är unik. Det är ett spel med kulissrörelser som vi aldrig får se och som vi inte vet slutet på än.

Därför finns det anledning att syna alla uttalanden som om de vore dimridåer just nu.

–Vi vill inte stoppa Forsberg, säger Philadelphias general manager Bobby Clarke. Jag antar är det är en kvalificerad osanning. Clarke skiter i OS. Det enda han bryr sig om är Stanley Cup. Han kommer att göra allt han kan för att stoppa Foppa.

–Jag känner ingenting, jag kan spela 100 procent, säger Foppa. Det säger han alltid innan han gått ut på isen. Det stämmer nästan aldrig. Just nu stämmer det sannolikt inte. Foppa är smart, han läser media, han vet att vi är några som ifrågasatt om en 80-procentig Foppa tillför tillräckligt.

Oavsett hur det här kriget slutar måsta man känna en enorm respekt för Forsbergs inställning. Det han gör just nu är som att svära i kyrkan. Det är mot hela den professionella idrottens idé om livegna spelare och det är dessutom emot hela den svenska idrottsmodellens idé där individen alltid underordnar sig kollektivet.

Därför är det Foppa gör just nu modigt.

Men jag undrar om någon berättar sanningen för Bengt-Åke. Det tror jag inte...

Jag blir lite förvånad över hur lite etablerad Markus Näslund är i Sverige. Hans status som en av världens bästa målskyttar räknas liksom inte. Antagligen därför att han inte presterat i Tre Kronor eller ens i Modo när han spelade där förra säsongen.

Det påminner lite om behandlingen av Mats Magnusson när det begav sig. Hans mål i Portugal räknades liksom inte. Eller Henke Larsson. Han gjorde ju bara mål i Skottland gubevars.

Markus Näslund är en gudabenad spelare. Så är det bara. Att han misslyckats i Tre Kronor beror enbart på lagets olika coacher.

Sen är det en annan sak att Tomas Holmström är en underbar ersättare. Bland annat för att hans spelstil saknas i dagens Tre Kronor.

Däremot har Holmström varit med om alla Tre Kronors stora fiaskon. Från Vitryssland till Tjeckien.

Så någon helige ande är han inte.

Inte ens i Piteå.

Rör inte min Peppe.

Jag undrar om ni noterat samma sak som jag: bröderna Sedin är fantastiskt framgångsrika i NHL. Frågan är om inte den andra offensiva linen i Tre Kronor ska byggas kring dem istället för att de bildar en av de två defensiva formationerna.

Dessutom är det ju en märklig paradox att de började producera bättre framåt när de fick börja spela boxplay.

Det måste varit Aftonbladets story i fredags om Let’s dance-Tone som fick tittarna att rösta bort henne.

För övrigt vill jag se samma debatt om svenska hockeyspelare som åker på solresor under brinnande säsong som vi fick om damfotbollsspelaren Linda Fagerström som åkte till Thailand mitt under Champions League.

Lasses lista – här är veckans 10 hetaste svenska sportprofiler

Lasse Anrell