Holm: Tack för showen, Muhrén

1 av 2

avStefan Holm

SPORTBLADET

Tack för showen, Magnus Muhrén.

Tack för showen, Sandvikens AIK.

Spelare kommer och går, men spelet består.

Sandviken vann sitt tredje SM-guld sedan 2011 – och fler kommer det att bli.

Inte bara dagen, utan även framtiden, tillhör den här klubben.

Sportbladets Stefan Holm.

Inför säsongen värvade Västerås Johan Esplund, som de två senaste säsongerna har spelat för ryska Zorkij. Klubbchefen Michael Campese var tydlig med att VSK skulle bygga ett lag runt 31-åringen. Ja, det är han som ska styra och ställa och förse lagkamraterna med bollar när han inte solokör.

Johan, som har en spelförståelse bättre än de flesta Mensa-medlemmar, har länge varit en av landets bästa bandyspelare och fick äntligen spela en SM-final.

När den var slut lämnade han Friends Arena medan spelarna i Sandviken firade SM-guldet tillsammans med fansen.

Idrotten är grym, samtidigt som den är väldigt, väldigt vacker.

Sandviken är inget lag. Sandviken är en maskin som kör över allt motstånd. Spelarna tror stenhårt på sitt grundspel, eller rättare sagt klubbens spelidé, som bygger på stor delaktighet, hög fart och tidiga bollsläpp.

Ingen kan ifrågasätta ”flipperkulebandyn”

Däri ligger, vågar jag påstå, klubbens storhet. Medan andra föreningar bygger lag runt enskilda individer värvar Sandviken spelare som får anpassa sig efter föreningens spelfilosofi och ingen kan ifrågasätta ”flipperkulebandyn”.

Det är ganska otroligt, men Sandviken har nu vunnit tre av de fyra senaste SM-gulden, totalt sex sedan millennieskiftet.

– Spelare som kommer underifrån och värvas får anpassa sig och det brukar gå väldigt bra. De smälter in i spelet, säger Christoffer Edlund, som talar av egen erfarenhet.

Sedan 2011 har målvakten Joel Othén, Johan Löfstedt, Daniel Berlin, Linus Pettersson, Daniel Mossberg och Misja Svesjnikov lämnat klubben. Det handlar om några om världens bästa bandyspelare, men klubben har inte förlorat nämnvärt i slagstyrka.

De bästa elitseriespelarna vill spela i ett vinnande lag, så det är inte svårt att vara värvningsansvarig i Sandviken. Dessutom har klubben en väl fungerande ungdomsverksamhet, så det kommer även spelare från de egna leden.

Så lär det fortsätta, med tanke på att Sandvikens U20- och U18-lag också blev svenska mästare. Noterbart är att inte mindre än åtta av spelarna i U20-laget, som i finalen slog Nässjö med 10-5, är födda 1997.

Christoffer Edlund, som i dag är Sandvikens lagkapten, hämtades från Vetlanda 2009. I vinter vann han skytteligan för fjärde gången sedan 2009. Han blev utsedd till Årets man, är självskriven i landslaget och, förstås, en av de viktigaste spelarna i Sandviken.

Jag har säkert intervjuat honom hundra gånger, men aldrig hört honom framhäva sig själv. Det fungerar inte så i Sandviken.

Han blev svensk mästare igen, men det var Sandviken, laget, maskinen, som vann SM-guld.

Varit med hela storhetstiden

Magnus Muhrén, som avslutade karriären på Friends arena, har varit med under hela storhetstiden, även om han lämnade klubben för spel i Ryssland och Gais.

Redan 1997, då Sandviken vann sitt första SM-guld sedan 1946, var han en stor profil i klubben. När han lämnade isen efter finalsegern mot Västerås gjorde han det som den störste spelaren i klubbens historia.

Muhrén värvades från Skutskär 1993 och gjorde två mål i sin första match, då Katrineholm gästade Jernvallen.

I finalen gjorde han 1-0 och 3-1, vilket betyder att han gjorde totalt 700 mål för den klubb han blev en symbol för.

Tack för showen, Magnus Muhrén!

Tack för showen, Sandviken!

ARTIKELN HANDLAR OM

Bandy