En miljon skäl att trivas i Ryssland

Publicerad:
Uppdaterad:

Svenska stjärnorna värvade för att vinna guld

LJUSDAL

De ryska multimiljonärerna väljer sina leksaker.

Roman Abramovich satsade på Chelsea och argentinska superproffs.

Boris Skrynnik valde bandylaget Vodnik och svenska världsstjärnor.

I World Cup ska Michael Carlsson och Daniel Eriksson visa att de är värda sina pengar.

STORA KRAV Bandyproffsen Michael Carlsson och Daniel Eriksson är i Ljusdal för att spela World Cup för den ryska storklubben Vodnik. Förväntningarna är höga på de två svenskarna.
Foto: ANDREAS BARDELL
STORA KRAV Bandyproffsen Michael Carlsson och Daniel Eriksson är i Ljusdal för att spela World Cup för den ryska storklubben Vodnik. Förväntningarna är höga på de två svenskarna.

I våras vann Eriksson och Carlsson VM-guld med Sverige på Stadio Trud i Archangelsk vid Vita Havet. I år är arenan hemmaplan. Lönen är med bandymått mätt enorm – runt en miljon kronor om året.

Kraven är därefter.

– Pressen är stor, främst på laget som helhet, men det är klart att de har värvat en för att man ska spela bra. I Sandviken var man en del av historien, där gick det mer på rutin – här är det något annat, säger Daniel Eriksson.

Vid vinst i helgens World Cup väntar en rejäl bonus för Vodnikspelarna. Nya pengar blir det om laget vinner ligan, ryska cupen eller Europacupen där Vodnik i mitten av november finalspelar mot Sandviken.

Möter kompisarna

Då möter Daniel Eriksson sina gamla lagkamrater.

Michael Carlsson ställs öga mot öga med sina redan i natt. Halv ett möter Vodnik Västerås på IP i Ljusdal.

– Det ska bli härligt. Det var lite snack om att jag skulle få stå över den här matchen när övergången gjordes upp, men är jag Vodniks spelare så är jag. Det är klart att jag ska spela, säger Carlsson.

Nu är det Vodnik som gäller. Och Archangelsk – staden som fortfarande framkallar mardrömsbilder hos många svenska bandyspelare efter köld-VM 1999.

– Det var det värsta jag någonsin varit med om. Jag hade lite svårt att andas ett tag efter det att vi kommit hem. Hade jag fått ett anbud då hade jag nog avvaktat lite, säger Carlsson.

Det gjorde han inte i våras.

– Jag ville känna på utmaningen att spela i ett annat land och jag har inte ångrat mig. Organisationen är fruktansvärt bra och killarna i laget är underbara. De tar med oss ut på stan och käkar trots att många knappt kan ett ord engelska, säger han.

Ska läsa ryska

Länken mellan det ryska och svenska finns i form av lagkamraterna Micha Sveshnikov och Pavel Franz, tidigare i Ljusdal respektive Vänersborg.

– De fungerar som tolkar nu, men när vi kommer hem till Archangelsk igen ska vi börja plugga ryska två gånger i veckan, säger Eriksson.

Det kan behövas. I alla fall om man vill gå på bio.

– Jag kände mig grymt sugen på att gå och kolla på film och käka popcorn en kväll så jag hängde på Micha och Pavel på en Jim Carrey-film. Men det var ingen höjdare att se honom dubbad till ryska, säger Eriksson.

Utanför biomörkret har Archangelsk överraskat positivt. När svenskduon installerade sig på lyxhotellet Pur Navolok i början av augusti var det 30 grader varmt. Badtemperaturen i Vita Havet, 26 plus, avskräckte inte heller.

I Hälsingland är det kallare. Kvicksilvret i termometern rasar en bra bit under nollstrecket när Carlsson och Eriksson poserar för Sportbladets fotograf vid Ljusnan.

– Men det tål vi. Vi är ju ryssar nu, säger Michael Carlsson.

Fem svenska proffs i Ryssland

Martin Fransson (sport@aftonbladet.se)

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN