Maria Magdalena - född till skidskytt

SPORTBLADET

Vänner, familj och tränare berättar - här är historien om hur en envis liten tjej från Örnsköldsvik blev Sveriges mest folkkära idrottare någonsin

1 av 10

Magdalena Wallin föddes 1967, skidskytten Wallin 1994 och Magdalena Forsberg 1996.

Här är berättelsen om tjejen som började i slalombacken, fortsatte i längdspåren och hittade rätt på skjutvallen.

Berättelsen och sannsagan om en av Sveriges största idrottare genom tiderna.

Berättelsen om Maria Magdalena.

Egentligen skulle det här dokumentet handla om en konkurrent till Pernilla Wiberg, för det var i utförsbacken det började för Maria Magdalena Wallin. Som ung var hon nämligen en mycket lovande slalomåkare och vann bland annat Kalle Anka Cup - Sveriges största ungdomstävling.

Men längdskidåkning fanns alltid med i bilden. Mycket tack vare mamma Britt-Marie, som under många år själv tävlade på nationell nivå. Redan som tvååring stod Magdalena Wallin för första gången på längdskidor och tidigt upptäckte Britt-Marie hennes talang.

- Hon var envis som få. Jag kommer så väl ihåg en episod när hon var fem-sex år. Magdalena höll stavarna fel och jag påpekade det för henne. Hon vägrade ändra sig och det slutade med att jag fick ordna en testtävling runt huset, berättar Britt-Marie Wallin.

- Hon åkte och jag tog tid. Först höll hon stavarna fel, som hon ville. Sedan höll hon stavarna på mitt sätt och då var hon klart snabbare. Först då gav hon med sig.

Som sexåring flyttade Magdalena från Örnsköldsvik - där hon föddes - till Ullånger. Skulebacken blev hennes andra hem. Upp och ner, dag ut och dag in, åkte hon.

Parallellt tränade hon längdskidor och tävlade för Salsåker-Ullångers IF.

I 10-årsåldern började skidåkningen på platten ta allt mer tid. Magdalena utvecklades snabbt och började vinna tävlingar.

- När hon blev distriktsmästare och var jag överlycklig. Det var som hon vunnit OS eller VM. Då kom en ledare fram till mig och sa att ett DM var ingenting att vara glad över. Givetvis var det jobbigt att höra. Jag önskar att jag hade träffat honom idag", säger Britt-Marie Wallin.

Maria Kindberg, som gick på samma högstadie-skola som Magdalena, minns:

- Hon var otroligt ödmjuk redan då. Men hon är gladare nu. Då var hon så fokuserad på skidåkningen, inte så spontan och öppen. Det var ingen flärd runt Magda. Hon är mer en rejäl tjej.

Skötte sig bra i skolan

Sista året på högstadiet flyttade Magdalena till Nordingrå och då hade redan längdskidåkningen tagit över. Magdalena bestämde sig för att satsa och sökte in på skidgymnasiet i Lycksele.

Där blev hon kvar i tre år. Magdalena kom med i juniorlandslaget. Samtidigt som hon satsade på en elitkarriär som skidåkare skötte hon ekonomi-studierna på skolan exemplariskt.

- Magdalena gör aldrig någonting halvdant. Hon ville hinna med skolan också och hon brukade berätta att hon alltid satt längst bak i bussen med sina skolböcker på väg till tävlingarna, säger Britt-Marie Wallin.

- Vi gick naturvetarlinjen på gymnasiet. I klassen var vi sju skidåkare. På ett matteprov hade Magdalena fler rätt än alla vi andra sex tillsammans, berättar Mia Karlsson, som var klasskompis med Magdalena på skidgymnasiet i Sollefteå, där Magda pluggade sitt fjärde gymnasieår.

Samtidigt tampades hon med bland andra Marie-Helen "Billan" Westin (numera Östlund) om titeln "bäst i Sverige". 1987 vid VM i Oberstorf fick hon sitt internationella genombrott. Som sistaårsjunior var Magdalena med och tog stafettbrons.

Dåvarande förbundskaptenen Lars-Gunnar Pettersson tror att studierna hämmade Magdalenas utveckling.

- Det är min högst personliga åsikt. Men jag är nästan säker på att hon hade kunnat bli en ännu bättre längdskidåkare om hon inte haft annat att tänka på. Magdalena var tillsammans med "Billan" de två största talangerna. Med en större satsning kunde hon varit hur bra som helst.

Mia Karlsson, som åkte med Magdalena både i junior- och a-landslaget:

- Både Magda och jag fick kritik för att vi inte satsade tillräckligt på skidåkningen, utan pluggade mycket också. Men det har ju Magda igen nu när hon slutar.

Men det handlade uteslutande om skidåkning och skola för Magda:

- Vi andra var mer lössläppta. "Går det så går det", liksom. Magdalena var mycket mer målfokuserad. När vi var ute en gång hade hon till och med vetegroddar i drinken.

1988 i Calgary gjorde Magdalena Wallin OS-debut, men det blev inget lyckat OS. Varken hon, "Billan" eller de övriga i landslaget fick några framskjutna placeringar.

Problemet var den höga höjden.

- Vi var för kort stund där för att hinna acklimatisera oss. Därför gick det inget vidare. Först efter mästerskapet var tjejerna i form och det var ju lite sent, konstaterar Lars-Gunnar.

Väl tillbaka i världscupen var de svenska damerna i topp. I finska Rovaniemi vann "Billan" före "Magda". Det var sista tävlingen för året och visade sig bli Magdalenas första och enda pallplats i världscupen som längdåkare.

Hon var istället född skidskytt.

- Hon hade talangen, det såg man. När vi var på träningsläger brukade vi ofta skjuta lerduvor. Många i landslaget var intresserade av jakt och det var Magdalena också. I början träffade hon inte så mycket, men hon var nyfiken och tog till sig det som Thomas Wassberg, Erik Östlund och de övriga åkarna berättade, säger Lars-Gunnar.

Under OS i Lillehammer 1994 var hon skadad. Magdalena hade tränat aerobics, gjort illa hälsenan och tröttnat. Hon var inte ens uttagen i den svenska längdskidtruppen.

Men Magdalena Forsberg åkte ändå till Norge, stod vid sidan av spåret och hejade på. Med sig hem fick hon några papper om skidskytte. Hemma i Bergeforsen studerade hon dessa och en dag frågade Magdalena mamma Britt-Marie om hon inte ville åka och titta på skidskytte.

- Magdalenas längdkarriär var över. Hon kunde inte åka klassiskt på grund av hälen. Skate, däremot, gick bra och hon ville inte lägga av helt, säger Britt-Marie Wallin.

Okända svenskan slog alla

- Jag kommer så väl ihåg när vi åkte till Sundsvall på skidskyttetävlingen. Hon ville så gärna pröva och fick det också. Vad jag minns så gick det inte sådär jättebra, men hon gillade det.

Det blev en fortsättning och hur långt det kunde räcka anade vi redan 1995. Då kom en okänd svenska till världscuptävlingen i Ruhpolding och slog alla.

Att det blev i Ruhpolding Magdalena slog igenom är ganska karaktäristiskt för hennes karriär. Skulebacken i Ullånger var Magdalenas andra hem under barndomen. Den skidskyttetokiga, sydtyska byn Ruhpolding blev det för hennes som vuxen.

Senare samma år vann hon även i Holmenkollen och det blev början på en fantastisk karriär.

1996 blev Wallin fru Forsberg. Magdalena gifte sig med längdåkaren Henrik Forsberg, som hon träffade redan i juniorlandslaget.

- Henrik fick jobba mycket i början, berättar Mia Karlsson. Jag och min pojkvän hade en lägenhet bredvid Magda när vi bodde på skidgymnasiet. När Henrik skulle komma hette det alltid att han skulle hälsa på oss. Men vi såg aldrig till honom. Henrik sov alltid hos Magda. Det skulle vara lite hemligt.

Året innan Magdalena gifte sig med Henrik hade hon mött en annan man i livet, på ett läger i Dala-Järna: tyske demontränaren Wolfgang Pichler. Kärlek uppstod och den bullrige tysken finns fortfarande kvar.

- Jag är glad att jag kom i kontakt med henne. Jag gillar Magdalena och hon mig, hoppas jag. Ett bättre samarbete kan man knappast ha, säger Wolfgang Pichler.

Förre damkaptenen Lars-Gunnar Pettersson instämmer.

- Magdalena är alla tränares dröm. Hon är oerhört seriös och lämnar ingenting åt slumpen. Hon hade nog kunnat bli bra i vilken idrott som helst, säger han.

Pichler såg inte direkt Magdalenas talang för skidskytte. Att hon var en bra skidåkare visste han. Att hon var lovande och ville lära sig att skjuta visste han också, men att hon skulle bli en riktig sann-

saga trodde han aldrig.

- Nej, det här är en dröm som gått i uppfyllelse. Magdalena är en riktig juvel, även hon måste jobba hårt för att lyckas. Jag är tuff, men det är bara för att göra henne lycklig. Det blir hon av att göra bra resultat.

Pichler fick fart på karriären

Under Wolfgang Pichlers ledning tog Magdalenas skidskyttekarriär fart.

1996, i tyska Ruhpolding, vann hon brons på VM och året efter blev det två VM-guld i Slovakien. 1997 tog hon även hem världscupen totalt, en titel hon abonnerat på sedan dess.

Rekord, förstås.

Enda egentliga bakslaget som skidskytt upplevde Magdalena Forsberg i Nagano-OS 1998. Hon kom dit som storfavorit, men åkte därifrån som den stora förloraren. Istället för medaljer blev hennes facit en 14:e och en 17:e plats - långt från hennes egna, och andras, förväntningar.

Pressen blev för stor. Magdalena genomled OS med prestationsångest och tristess. Hon vantrivdes och funderade länge på att inte satsa vidare mot OS i Salt Lake City. Hon hade tröttnat. Sommaren 2000 tänkte Magdalena lägga av. Den rätta motivationen fanns inte, ekonomiskt tyckte hon att förbundet gjorde för lite och kroppen värkte.

Hon fortsatte efter moget övervägande.

Men framgången har en baksida. Magdalena har delvis fått offra sin hälsa för att nå toppen. Redan som 19-åring fick hon en stressfraktur i foten och hon har inte kunnat löpträna ordentligt på flera år på grund av ett så kallat löparknä.

Värst är ändå ryggen. Magdalena har en trasig disk, vilket innebär att hon ständigt dras med smärtor. Enda gången hon inte har ont är när hon tävlar.

- Då hinner jag inte känna efter, säger hon. Men i somras var jag helledig en vecka och då släppte det onda. Jag kommer kanske att kunna leva ett normalt liv efter det här trots allt. Men som det är nu kan jag knappt ta på mig strumporna själv.

Magdalenas popularitet är oomtvistad. Hon har vunnit Jerringpriset - svenska folkets pris till sin idrottsfavorit - fyra gånger.

Ingemar Stenmark, Gunde Svan, Pernilla Wiberg och Ludmila Engquist har två segrar vardera och det säger en del om 34-åringens popularitet. Hennes leende är numera berömt och den ödmjuka, trevliga norrländska rösten går hem i stugorna.

OS i Salt Lake City skulle bli Magdalenas revansch och som vanligt kom hon dit som favorit. Efter sju segrar i världscupen under vintern var förhoppningarna stora.

Magdalena hade själv guld i tankarna, men världens främsta skidskytt fick aldrig göra klivet högst upp på pallen i ett OS. Hon hade chansen, men misslyckades två gånger på vallen när hon "bara skulle skjuta hem det".

Istället för två guld blev det två brons. Själv var hon överlycklig, men svenska folket suckade. Inte för att Sverige gick miste om två ädla medaljer, utan för att Magdalena Forsberg inte fick fullborda sin fantastiska karriär med ett OS-guld.

Det hade alla unnat henne.

Nu skriver vi den 24 mars 2002. Platsen är Holmenkollen och Magdalena har gjort sin sista tävling i karriären. Hon kommer att lämna ett gigantiskt tomrum efter sig.

42 världscupssegrar, sex VM-guld och sex raka totalsegrar i världscupen - bland annat - har gjort henne populärare än någon annan.

Magdalena är helt enkelt folkkär.

Patrik Thornéus, Johan Flinck

ARTIKELN HANDLAR OM