"När man blir förälder känns det som det finns något större"

avErik Karlsson

Publicerad:

Carolina Klüft om existentiella tankar, guldtorkan i OS och livet som mamma

Foto: MAGNUS WENNMAN

SÖDERHAMN. På fem månader har Carolina Klüft, 32, både blivit mamma och fått flera tuffa cancerbesked i sin ­närhet.

Sportbladet träffade den före detta världsstjärnan och pratade om hur föräldraskapet väckt hennes ­existentiella tankar.

– När man blir förälder känns det som det finns något större. Det ger hopp när man går igenom tuffa saker, ­säger hon.

Foto: MAGNUS WENNMAN

När Sportbladet träffade Carolina Klüft senast, i slutet av november, var hon i slutfasen av arbetet med OS-­krönikan från Sotji. Nu, drygt fem månader senare, är hon i på hälsingegården Erik-Anders utanför Söderhamn med anledning av friidrotts-SM i staden senare i sommar.

Med sig har hon beviset på att det hänt mycket sedan dess.

På dagen fem månader gamla Laleh Klüft.

Är namnet inspirerat av ­artisten?

– Det är definitivt inspirerat av Laleh Pourkarim. Hon är fantastisk.

Har ni kontakt på något sätt, eller hur kommer det sig?

– Lite på avstånd, jag har träffat henne någon gång men det är många år sen.

Hon vet inte om att din dotter är döpt efter henne?

– Det vet jag inte. Men vi ­valde det dels för att det är ett fantastiskt fint namn, men också för att hon är en fin person och förebild.

Diskuterade med ärkebiskopen

Laleh trivs med uppmärksamheten i rummet när alla pratar och busar med henne och den samstämmiga uppfattningen är att hon är tagit efter pappa Patriks anletsdrag. Carro säger att ”det är härligt att vara mamma” men är i samma andetag också tydlig med att där dras intervjugränsen. Laleh ska inte bli en offentlig person bara för att hennes mamma varit det i hela sitt vuxna liv.

Dottern har dock påverkat Carolina Klüft på fler sätt. Klüft som alltid är påläst och har ett genomtänkt svar på de frågor hon får menar att hon under året tänkt mer på de stora livsfrågorna. Nyligen satt hon ner och gjorde en längre podd med ärkebiskopen Antje Jackelén.

– Det är jättespännande att träffas och prata mer e­xistentiella frågor. Speciellt nu som förälder så tycker jag man tänker på de grejerna oftare, säger hon och berättar att det inte bara är Laleh som fått henne att tänka på de ­stora frågorna på sistone.

– Jag har haft en del tråkiga cancerbesked inom min ­närmaste närhet och då börjar man också vända och v­rida på saker och ting. Livet, döden, tron och vad som finns.

– Jag vill inte gå in på vilka det är men det är flera s­tycken på ganska nära håll som drabbats. Det är tufft.

”Ger en tröst och hopp”

Hon berättar att hennes tro alltid har brottats med ­hennes logiska sida.

– Jag har den logiska eftertänksamma sidan men jag är också väldigt mycket känslomänniska. Det är en konflikt jag alltid har. Hjärtat säger att det alltid måste finna något större för oss människor sen finns det logiska som tänker ”går det verkligen?”.

När du får sådana här tuffa besked om cancer, vilken ­sida av dig växer då?

– När man blir förälder känns det som att det finns n­ågot som är större starkare än bara elektroniska signaler i hjärnan. Det finns något som är så himla mycket starkare som inte går att förklara. Det är klart att den sidan också ger en tröst och hopp. Man vill nästan att det ska bli starkare, jag släpper fram de tankarna mer. Det ger hopp om man går igenom tuffa saker.

Det sista Klüft gjorde innan Laleh föddes i början på ­december var att göra slutarbetet med OS-krönikan från Sotji. Och redan nu har arbetet med nästa OS-projekt ­påbörjats.

– Framför allt under sensommaren och hösten trappas det upp allt mer. Jag vet själv att man som aktiv under ett OS-år, när alla drar i en, så är det ­inte så lätt att göra inför-­program och intervjuer. Man måste prata och spela in saker i tid så de får lugn och ro ju närmare OS man kommer. Det är kul att vara med i processen kring vilka vi ska följa, det ska bli himla roligt med OS.

”Det som varit har varit”

På friidrottsbanan har ­Sverige inte tagit några OS-medaljer sedan Aten 2004 när Klüft själv tog ett av tre svenska guld. Men en nyckel för friidrottsframgångar i Rio tror Carro är just att släppa det förgångna.

– Man får släppa oss gamlingar nu. De måste vara sjukt trötta på att få frågor om det kommer bli så bra som det var och om vi kommer kunna ta tre OS-guld igen... Det som har varit har varit, tre OS-guld var fantastiskt. Men vi ska inte jämföra med det.

– Och jag tycker det finns mycket spännande idrottare i truppen. Både sådana som Michel (Tornéus) som är lite äldre och har supermycket rutin och har otroligt mycket potential, men även yngre talanger som Irene Ekelund som är på antågande och sen hela spannet däremellan. Det är väldigt positivt och roligt.

Det låter som du kan få göra ­någon medalj­intervju med fri­idrottare i Rio?

– Ja, det hoppas vi så klart, säger Klüft.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM