Svegern är vår

SPORTBLADET

Först Anna sedan Anna Carin - dubbla guld till Gränsgatan

1 av 2 | Foto: 203 steg blev det när Anna Carins pappa Göte och Sportbladet mätte sträckan mellan husen där Anna Carin och Anna växte upp.

SVEG

En promenad.

203 steg.

Två OS-guld.

OS-hjältinnan Anna Carin Olofssons pappa Göte promenerar med snabba steg.

Vi tar Gränsgatan upp. Det var här Anna Carin som barn brukade springa mellan sitt och Anna Svärds hus. Samma Anna som i torsdagskväll ordnade curlingguldet till Sverige.

Göte säger att han en gång stegade upp avståndet mellan Anna Carins och Annas föräldrahem.

- 160 steg, påstår han.

När jag sedan räknar får jag det till 203.

- Jag tar nog lite längre kliv än du, säger Göte och rycker på axlarna.

Det var här allt började. Två tjejer som var bästisar och gick i samma klass. Två tjejer som drygt tjugo år senare skulle ta varsitt OS-guld.

- Ja, inte anade man att dom skulle bli så här stora, säger Göte och ler snett.

Några timmar tidigare satt han hemma framför tv:n

tillsammans med hustrun Margaretha och såg sin dotter promenera hem segern med 9,6 sekunders marginal.

Medaljregn

Sveriges trettonde medalj.

Svegs fjärde.

Gränsgatans tredje.

Anna Carins silver- och guldmedalj i skidskytte. Samt Svegstjejerna Anna Svärds och Ulrika Bergmans OS-guld i curling.

Av segeryran bland de 4500 invånarna i Sveg märker man däremot inte mycket. Allt jag ser är en skylt och några ballonger utanför konditoriet.

Sveg är på det stora hela ett blygsamt samhälle.

Bortsett från en enorm björn i trä som står på torget är det inte mycket som kan kategoriseras som skryt.

Betyder mycket

Sveg är till och med en av få städer som redan vid gästernas ankomst aviserar hur man snabbast tar sig därifrån. Under texten "Välkommen till Sveg" har man också ristat in i trätavlan att man kan "flyga direkt från Sveg till Arlanda".

Framgångarna måste väl ändå betyda en hel del för Sveg, försöker jag.

- Jo, tidigare har väl pressen mest skrivit om att de ska lägga ned torvfabriken.

Nu har det till och med talats om att Gränsgatan ska döpas om. Guldgatan, föreslår jag. Göte tror inte att det kommer att bli något namnbyte.

- Nej, och ingen av tjejerna bor ju ens kvar här på gatan längre.

Göte säger att han tar uppståndelsen med ro.

"Man blir rörd"

Men när vi sitter i vardagsrummet och tv:n rullar bilderna om och om igen - Anna Carin som stänger ögonen hårt när hon korsar mållinjen, Kungen som armbågar sig fram för att få krama hans dotter - medger Göte att tårarna inte är långt borta.

- Ja, man blir lite rörd.

Telefonen ringer. Det har den gjort hela dan. Gratulationerna vill aldrig ta slut. Det är en sådan dag.

- Fira? Det vet jag inte. Men i kväll får det väl bli en whiskey i alla fall.

Göte spricker upp i ett leende:

- Ja, en dubbel en.

Ronnie Sandahl