The golden girl

SPORTBLADET

Kallur: Målet? Jag ska bli snabbare, starkare och bättre

1 av 4 | Foto: Jimmy wixtröm
Motiveringen: Susanna Kallur har av Sportbladet och Riksidrottsförbundet utsetts till Årets Idrottskvinna 2006 för sitt EM-guld på 100 meter häck och för att ha satt hela världseliten på plats i Golden League-galorna i Paris och Rom. Genom sin entusiasm, sin sunda tävlingsinställning och sin positiva syn till allt hon företar sig, är Sveriges just nu enda löparstjärna i världseliten dessutom en strålande förebild för den kommande generationen. Juryn bestod av Fredrik Lilja, Lasse Sandlin och Petra Thorén från Sportbladet samt Marie Louise Bergh, Gunilla Lindberg och Mikael Santoft från Riksidrottsförbundet.

Supersnabb och alltid sprudlande glad.

Inte konstigt att Årets idrottskvinna beskriver sig själv som en?...

– ...otrolig tidsoptimist.

Sportbladet och Riksidrottsförbundet har utsett Susanna Kallur till Årets idrottskvinna och i en stor intervju berättar hon om EM-guldet, tuffa amerikanskors attityd och drömmen om att hålla på tills OS 2012.

Men med beskrivningen av sig själv som en ”otrolig tidsoptimist” syftar naturligtvis inte Sanna Kallur på att hon är en optimistisk häcklöperska som springer på otroliga tider utan att hon har väldigt svårt att hålla tider.

– De enda gången jag är snabb är på löparbanan.

Och där har hon under 2006 varit snabbare än någonsin.

Så snabb att hon av Sportbladet och Riksidrottsförbundet utsetts till Årets idrottskvinna.

– Tack! Fantastiskt skoj, utbrister Sanna.

Har du koll på vilka mer som har fått priset genom åren?

– Jag vet att både Kajsa och Carro fått det?...och Anja, va?

Det stämmer bra. Och Annika Sörenstam, Magdalena Forsberg och Therese Alshammar för att nämna de andra på 2000-talet.

Inga dåligt sällskap?

– Nej, verkligen inte.

Har du fått andra utmärkelser av den här typen?

– Jag har utsetts till Dalarnas bästa två gånger.

Vad betyder sådana här utmärkelser?

– De är en rolig bonus, för jag har ju egentligen uppnått mitt mål med 2006.

Det gjorde hon en underbar augustikväll på Ullevi i Göteborg när hon tog EM-guld.

Vilket är det största ögonblicket den kvällen när du nu tänker tillbaka?

– Jag måste få säga två. För det första när jag stod där på startlinjen inför loppet. Det var en skön och kittlande känsla. Man står där och har ingen aning om hur det ska gå men är så hoppfull. För det andra är det sekunderna efter målgången när jag insåg att jag vunnit och började springa ärevarv.

Inget turlopp

Men trots alla förväntningar som fanns på dig så kunde du stå där på startlinjen med en skön och kittlande känsla?

– Absolut. Jag lyckades ganska bra med att inte lägga på mig all den press som fanns omkring.

För press och förväntningar fanns det – några dagar tidigare hade Sportbladet en omröstning bland läsarna om vem de mest önskade ett EM-guld och 60 procent svarade Sanna Kallur.

– Äh, det var nog för att jag var den enda som inte vunnit någon stor medalj.

Förväntningarna byggdes upp av Sannas två segrar i Golden League i Paris och Rom en månad före EM-finalen, den senare på nya personliga rekordtiden 12,52.

Det är just de två ögonblicken hon nämner vid sidan av EM-guldet när hon minns tillbaka på sitt makalösa 2006.

Är de två lika stora?

– Ja, första gången var det ju så fränt just för att det var första. Andra gången för att jag visade att jag kunde göra det en gång till. Det var nog flera av motståndarna som tyckte och trodde att jag bara fått på ett turlopp första gången.

Reaktionerna från motståndarna direkt efter respektive lopp speglade det där. Sanna har berättat hur de efter loppet i Paris kom fram och gratulerade henne medan de efter segern i Rom knappt tog henne i hand.

– Men det där gäller framför allt amerikanskorna. Europeiskorna gläds fortfarande med en och är trevliga. Nej, amerikanskorna har en annan attityd.

Strålande förebild

Säger du som är född i USA och amerikansk medborgare?!

– Haha, där var du snabb.

I motiveringen till utnämningen Årets idrottskvinna står det att du är ”en strålande förebild för den kommande generationen” – tänker du mycket på det här med att du är en förebild?

– Nej, jag tror att bara vara som man är duger bra. Det är det som är grejen. Man är en bra förebild om man inte försöker vara någonting annat. Det kommer av sig själv om man bara har en ”jordad” position.

I motiveringen lyfts också din ”entusiasm” och din ”positiva syn till allt” fram – är du alltid lika glad som vi upplever dig?

– Ja, det är sällan jag är på dåligt humör. Men sen kommer det inte alltid av sig själv utan då får man kämpa lite. När det känns så där segt så får man tänka på målsättningarna för 2007 och hur bra man har det som på heltid får hålla på med det man tycker är allra roligast.

Snabbare, starkare och bättre

Vad är dina målsättningar för 2007, då?

– Bli snabbare, starkare och bättre. Det är det jag strävar efter.

Några resultatmålsättningar som att vinna VM i Osaka eller slå Ludmila Engquists svenska rekord får man inte.

– Nej, det är inte min grej.

Men man får ju aldrig höra några resultatmålsättningar från er svenskar i världstoppen numera. Inte ens Anja Pärson pratar längre om att ta guld. Vem är det som lär er sånt?

– Det är inget som sagt det åt mig. Jag har lärt det av egen erfarenhet. Inför JEM 1999 gick jag ut och sa att jag skulle ta guld men slutade femma. Jag kände att det blev fel fokus inför mästerskapet.

Sanna Kallur sprang verkligen genom tv-rutan och rakt in i svenska folkets tv-soffor den där augustikvällen.

Mer att göra

Hur har du ditt liv förändrats av det här årets framgångar och uppmärksamhet?

– Ingenting egentligen. Jag har väl haft lite mer att göra i höst.

Men du måste väl vara mer igenkänd?

– Inte i Falun, här är allt precis som vanligt. Det är värre om jag kommer till en annan stad. Då är det skillnad.

Är det roligt eller bara jobbigt?

– Då det inte är skitmycket prispengar i friidrotten är det en nödvändighet för oss att vara kända och därigenom få sponsorer för att kunna idrotta på heltid. På så vis är det hur bra som helst (att vara igenkänd) men samtidigt är det inte alltid kul att känna sig uttittad privat.

Påverkas inte

I november drabbades hon av den värsta avigsidan med kändisskapet när en ung, förvirrad fransman reste till Falun för att komma i kontakt med Sanna som han sa sig förälskat sig i.

– Det var ingen höjdare. Men jag har ju faktiskt aldrig träffat honom, bara sett honom någon gång. Sen såg det värre ut i tidningarna än vad det var. Men nu sitter han i finkan!

Har det här stört dig?

– Nja?...?det har ju inte varit kul. Det är klart att man blir lite störd, men det är inget som påverkat min vardag.

Sannas stora framgångar i år ihop med hennes personlighet har naturligtvis inneburit flera miljoner i kassan.

Sen EM-guldet har du fått frågan om vad du gör med alla pengarna och du har svarat varje gång att du ska renovera badrummet – hur går det med det egentligen?

– Men du, vi håller på nu! Herregud, hela mitt badrum är ett stort hål (skratt).

Till sist – hur långt ser du din karriär?

– Ganska långt. Drömmen är att hålla på tills 2012?...?eller längre.

Susanna Kallur.

45 gånger har Årets Idrottskvinna utsetts – vid fyra tillfällen har två fått dela priset.

44 tjejer har fått utmärkelsen – fem har fått priset två gånger.

1950–64 delades priset ut av Stockholms-Tidningen, 1965 av Idrottsbladet och sedan 1978 är det Aftonbladet som tillsammans med Riksidrottsförbundet utser vinnaren.

Här är hela listan med Årets Idrottskvinnor:

Sanna om...

Film.

Johan Flinck

ARTIKELN HANDLAR OM

Friidrott