Özz Nûjen: Ballacks matchtröja hänger i min garderob

Publicerad:
Uppdaterad:

Ex-Hammarbyaren om kärleken till AIK – och maratonmaran

Komikern Özz Nûjen växte upp i Rinkeby och kan tacka fotbollen för att han inte hamnade fel i livet:

– Fotbollen blev mitt safe haven. Jag kom undan en massa problem.

Foto: Lina Boström Einarsson

Komikern Özz Nûjen är smått fanatisk när det gäller kärleken till fotbollen. Han följer sitt AIK troget och plågar gärna sin omgivning när laget lyckas i allsvenskan.

– AIK är det enda lag som passar mitt svarta hår och mina gula tänder, säger han.

Özz Nûjen var själv en anfallstalang och spelade i juniorallsvenskan med Hammarby. Men karriären började i Rinkeby, där ungdomsledaren Lasse Magnusson i Vasalund plockade upp honom från gatan.

– Jag gick i nian och Lasse tog över många killar från Rinkeby. Han blev som en fadersgestalt för mig. Vi får inte glömma bort dem som jobbar ideellt; de är fantastiska. Och vi får inte spara ner på idrotten för de unga. Fotbollen gjorde att jag kom undan en massa skit och problem.

Vad hade hänt utan fotbollen?

– Vad som helst. Jag hade fått ännu större svårigheter än jag fick. I stället för att driva på gatorna tänkte man ju på nästa match.

När tog karriären slut?

– För fem, sex år sedan, med FC Järfälla i division två. Jag kallades ”Virvelvinden”. I dag blir det bara lite korpmatcher.

Din största idrottsupplevelse?

– Invigningen av Allianz Arena i München – det var grymt. Efteråt fick jag Michael Ballacks matchtröja. Men den har jag i en garderob, för annars är det någon som tar den.

Du sprang Stockholm marathon 2006. Berätta!

– Jag hade stått på humorfestivalen ”Skrattstock 2005” och hånat löparna och sagt att det är jobbigare med stand-up. Eftersom festivalen och loppet krockar lovade jag att göra både och, samtidigt, året efter. Så förra sommaren sprang jag Stockholm marathon, tog en paus under andra varvet och körde en tiominutare på festivalen, och tog mig sedan i mål. Sista nio kilometrarna gick jag som en skitnödig dörrvakt som letar efter en toalett som inte finns. Det var hemskt, fy fan, men jag klarade tidsgränsen på sex timmar med marginal.

Springer du igen?

– Aldrig mer.

Så du retar inte löparna i sommar?

– Jag ska vara tyst. De är hjältar.

Thomas Tynander

Publicerad: