Thorén: Kallas brons är vackert, men för ensamt

Foto: LASSE ALLARD/AFTONBLADET
SPORTBLADET

LAHTIS. En historiskt svag svensk inledning av mästerskapet.

Realistiska medaljchanser som grusas och den svenska landslagsledningen famlar efter svaren.

Endast Charlotte Kalla har lyckats pricka det där lilla extra.

Ett enkelt konstaterande: det är en åkare som stått utanför landslaget inför säsongen.

Snöflingor stora som onyttiga frukostflingor singlar ner på oss.

Framför våra ögon utspelar sig, som ofta när det kommer en sprinttävling, ett kaos.

Åkare som jublar av medaljglädje, stjärnor som är förbannade, stavar som ryker och tårar som trillar.

Det är mycket action, men utan blågul prägel under söndagens lagsprint.

För när det kommer till de svenska åkarna är det mest huvuden som skakar sida till sida.

Ida Ingemarsdotter, som vi känner som en av de bästa hängåkarna med den tjurigaste skallen, orkade inte, Stina Nilsson förlorade en spurt och det händer inte normalt sett.

Emil Jönsson krigade på, men Teodor Peterson kroknade på sin andrasträcka.

Det blev medaljlöst igen.

Charlotte Kallas brons i skiathlon är vackert, men alltför ensamt.

Det är den sämsta svenska mästerskapsstarten på 18 år.

Höga förhoppningar

Men med det sagt så hade Sverige bara en medalj i Sapporo 2007 och en medalj i Liberec 2009 efter lika många sex distanser som nu. Men de var av ädlare valör och det var också andra förutsättningar.

I Liberec till exempel härjades laget av magsjuka.

I Lahtis är alla friska och fräscha.

Graden av besvikelse brukar i de flesta sammanhang hänga ihop de förväntningar som finns.

Inför det här mästerskapet var förhoppningarna högt ställda. Det fanns anledning till det.

Det svenska landslaget har sedan 2010 levererat på en extremt hög nivå. Efter medaljtorkan i Sapporo och Liberec kom Charlotte Kalla och blåste in friska vindar som gav skejtskidorna supersurf.

Den unga skidstjärnan gav OS i Whistler en drömstart. Under samma mästerskap tog de svenska herråkningen till en ny lagtaktisk nivå, Johan Olsson lyfte den ytterligare när han omkullkastade alla principer i femmilen i Val di Fiemme 2013 och Charlotte Kallas guldsträcka på OS 2014 visade att ingenting är omöjligt.

Succén på hemma-VM 2015 var ett resultat av ett metodiskt arbete under flera år där åkare gavs optimala förutsättningar för att lyckas.

Nu sker det igen

Vi ska alltså ha med oss detta i bakhuvudet när vi analyserar starten på årets mästerskap.

Lägg där till att just sprint har varit en stark distans för de svenska åkarna.

Senast Sverige missade medalj på sprint i VM var alltså här i finska Lahtis 2001. Nu sker det igen.

Skidåkarna brukar alltid påpeka att man ska ha realistiska förväntningar på dem – och det är precis det vi har haft.

De svenska åkarna har tagit ett 20-tal medaljplatser i världscupen så långt. Sverige kom till VM med den största favoriten på damsidan.

Stina Nilsson, 23, har dominerat i sprint den här säsongen. Hon har vunnit tre världscupslopp i VM-disciplinen fristilssprint och tagit åtta medaljer.

Med den erfarenhet och mästerskapsrutin som byggs på under åren och med de nya stjärnor som finns i truppen är inledningen såklart en motgång.

Det är svårt att sätta fingret på vad som gått fel så här långt.

I sprinten pratades det om materialet, skidvalen. Samtidigt blev godkända Hanna Falk fyra och Ida Ingemarsdotter femma.

Kalla har satt ner foten

Det kan handla om en smal marginalbom, amerikanskorna hade fantastiska skidor i lagsprinten.

Men jag tror också att det helt enkelt är så att man missat lite på toppformen.

Calle Halfvarsson är inte i det slag som han hade i Ruka och Lillehammer.

Stina Nilsson briljerar inte med den knivskarpa elegans som hon har boende i muskler och hjärna.

Den enda som hittills satt ner foten ordentligt är Charlotte Kalla.

Ett konstaterande är att det är en åkare som brutit sig loss från svenska skidlandslaget och satsat i egen regi inför säsongen.

Hon har tillsammans med sin tränare Magnus Ingesson en lång erfarenhet av hur hon ska toppa formen medan flera av åkarna i landslaget (Calle och Stina) har bytt tränare och gör mästerskapsrutinen för första gången tillsammans. Hör dessutom att det spekuleras i hur mycket landslagets läkare Per ”Pliggen” Andersson påverkat Calle Halfvarssons uppladdning. Att målet varit att han ska vara frisk, vilket kan innebära inskränkningar på formtoppningen. Vila är bra, i lagom mängd.

Landslagsledning är på många sätt ny. Ambitionerna är höga, kunskapen stor, men kanske gåtan kring den individuella åkarens optimala formtoppning landas först över tid.

▪▪▪

I väntan på svaren håller jag mina tummar hårt.

Jag har tippat nio VM-medaljer och det känns galaxer i väg just nu.
Sportbladets tv-expert Lars Anrell har tippat en medalj, ett brons, till Sverige.

Jag hoppas att han har fel.

Har han rätt då är det väl dags för en annan att kliva av den här just nu sjunkande båten.

ARTIKELN HANDLAR OM