Bank: Vi kommer sakna dig, dronning Marit

Nu har drottningen lämnat sin sport

SPORTBLADET

När hon blivit störst av alla skrev jag att ”hon förtjänar sina applåder, vi kommer att sakna henne när det är över”.

Det är över nu.

Vi kommer att sakna dig, dronning Marit.

Jag tänker att det är märkligt, men när jag sitter och ska samla ihop de allra starkaste bilderna från en unik karriär, efter alla de där OS-medaljerna, alla de där prestationerna, allt det där som gjort henne till drottning…

…ja, då är det bilder av laget som hamnar överst.

Skiathlon i Sotji, när OS just hade börjat och hela det norska laget var slaget i spillror. Astrid Uhrenholdt Jacobsen hade förlorat sin bror Sten Anders i den djupaste av tragedier, det norska laget hade förlorat en kollega och vän.

De körde det där loppet med sorgband, och det jag minns är inte bara att Marit Björgen var först i mål eller hur hon sprintade ner Charlotte Kalla, utan hur hon stod kvar och väntade in de andra, alla sina skidsmåsystrar, och hur de en efter en åkte rakt in i hennes stora, trygga famn.

1 av 2 | Foto: Dmitry Lovetsky / AP TT NYHETSBYR N

Grym lägstanivå

Nästa bild: VM i Falun ett år senare, stafetten. Marit går ut i klar ledning före Sverige och Finland och den här gången står Astrid Uhrenholdt bara en sträcka ifrån att för första gången få vinna en mästerskapsstafett.

– Alla vet att inget är klart i skidåkning förrän man är i mål…, sa hon medan hon väntade.

Sen la hon till:

–  …men Marit är drottningen. Hon är säker.

Nu har drottningen lämnat sin sport och sin elitsatsning, efter fem OS och historiens största medaljsamling är det dags att dra ett sista streck.

Petter Northug kom till oss från norra Trøndelag, Marit från södra. Yin och Yang, pubertet och stilfullhet.

Det här blev alltså den sista säsongen, en vinter som började lite svajigt, men som slutade som det brukar, med ett imponerande OS. Den grymma lägstanivån har alltid utmärkt henne, jag tror att det var det, lika mycket som hennes fysiska uppenbarelse, som gjorde det så lätt att se henne som hälften mamma, hälften superstjärna i startfältet.

Hon kunde vinna på sin lågfrekventa urstyrka på en tremil och hon kunde sprinta hem guld när det krävdes. Hon kunde allt. När hennes karriär ska till att summeras så kommer alla att kunna peka på prisskåpet och historieböckerna, men det är ju bara en väldigt liten del av arvet hon lämnar efter sig.

1 av 10

Kom tillbaka och skrev historia

De där bilderna av hennes enorma armmuskler i en galaklänning var en ren och ljuvlig provokation i en normativ (idrotts)värld som fortfarande inte bottnar fullt ut i sitt förhållande till kvinnors kroppar. Marit har alltid varit en annan typ, redan som ung var hon mer muskulös än alla andra. Jag älskar det där fotot.

Och jag är väldigt förtjust i att det var Britt Tajet-Foxell, som arbetar med balettdansare i London, som hjälpte henne att hitta urkraften igen efter en svacka för tio år sen.

Marit kom tillbaka som en tiger, åt upp allt och alla. Hon blev mamma till Marius på annandagen 2015, och visade att en idrottskarriär inte behöver vara över efter en graviditet. Hon kom inte bara tillbaka, hon kom tillbaka och skrev historia.

Bra idrottare vinner saker, stora idrottare gör att världen ser lite, lite annorlunda ut när de går jämfört med när de kom.

Skidsporten kommer att kunna se fram emot Therese Johaugs comeback, mot ett mer globalt startfält, mot Charlotte Kallas fortsatta satsning och Stina Nilssons och Ebba Anderssons nästa steg.

Men Dronningen går nu. Hon saknas, redan.

ARTIKELN HANDLAR OM