Peter Wennman: Wow - vilket race det här blir

SPORTBLADET

LONDON

Det sägs ju att Fredrik Ljungberg bara gör "fjuttmål" i Arsenal, men det var i så fall i fjol.

År 2005 började med rena fyrverkeriet.

Ljungberg smällde till med en kinapuff och en skaplig raket i derbyt mot Charlton, och jag säger bara:

Wow, vilket race det här blir nu!

För att börja med Freddie så tvingades han som bekant till ett liv i mörker och stillhet efter sina migränattacker.

Men med det nya året kom ljuset, spralligheten i benen - och målen.

Efter två strutar i 3-1-mötet med Charlton hyllas svensken av en samstämmig brittisk presskår idag.

"Ljungberg injicerar klass i Arsenal, han har en slags konstant närvaro som plågar motståndarna", skriver min vän Paul McCarthy i The People.

Arsene Wenger gav också Ljungberg omdömet "outstanding" efter matchen på The Valley. När den ypperlige ynglingen Cesc Fabregas klackade fram bollen till Freddie före 2-1 var det ett av gårdagens snyggare mål.

Men konkurrensen var hård på det området. Året startade med 29 mål och spelglädjen bubblade som champagne på sina håll.

Marney - en ny favorit

Jag fick en ny favorit i Tottenhams 20-åring Dean Marney när Spurs krossade Everton med 5-2. Var har han hållit hus?

Tottenham gjorde fem mål för andra gången i rad på White Hart Lane - trots att Jermaine Defoe saknades - och denne Dean Marney fick spela från start för första gången den här säsongen.

Han var hur läcker som helst. Han gjorde 1-0, sen slog han en löjligt snygg tunnel på en av Evertons försvarare och serverade Robbie Kean ett målpass på läppen, som det brukar heta. Vilken läpp det är, över eller under, har jag aldrig fattat.

Och för att pinka in reviret ordentligt så avslutade han med ett underbart välplacerat skott i krysset, där man riktigt såg att han valde ut en nätmaska - och satte bollen där.

Tottenham ser grymt ut nu. Om jag inte tar fel är det sex segrar på sju matcher och en spelglädje - med en Freddie Kanoute som kör Zlatan-trick - som tycks ha trollats fram ur nån hatt nånstans.

Ni vet ju hur det såg ut innan holländaren Martin Jol tog över som tränare. Öken. Inga mål framåt.

Nu är det Jolafton två gånger i veckan.

Sir Alex Ferguson har avslöjat att han försökte knyta till sig Jol som assistent i Manchester United inför den här säsongen. Med facit i hand var det klokt av Jol att nobba. Han klarar sig bra på egen hand.

Hans flyt började i exakt samma sekund som Mr Bison dömde ut honom totalt i Daily Star. En av orsakerna till att Jol var en pajas var att han inte hade nån livrem i byxorna. Mr Bison, som kallade Anders Svensson "en typisk svensk terränglöpare" i tv, kan ibland vara fenomenalt fel ute.

Och om när vi ändå har Sir Alex på tapeten så fyllde den gamle 63 på nyårsafton. Och jag som trodde han var 77. Han har ju alltid funnits. Vid 63 är det väl dags att börja nynna på välkända beatlesrader som "Will You Still Need Me, Will You Still Feed Me, When I´m 64?"

Jodå, United kommer nog att både göda, föda och behöva Fergie nästa år också. Om han vill själv. Den mannen petar man inte undan om man inte vill få en "hårtork" så ögonbrynen lossnar.

Styrkebevis från United

United tog en sån där seger i går som är så oerhört svår att fixa på beställning, 2-0 borta mot knepiga Middlesbrough. Ett styrkebevis. Utan Ruud och Rooney, och med en Ronaldo som skadades.

Men det fanns ett annat R: Ryan Giggs.

Sen det började babblas om hans kontrakt har han gjort mål i tre matcher i rad och spelat som en nyligen elchockad. Är det inte märkligt att vissa spelare plötsligt vaknar till liv när deras personliga kontrakt står på spel? Eller...det kanske inte är märkligt alls?

Nu skriver ändå dagens brittiska tidningar att Giggs är på väg bort från United. Han påstås känna sig grovt förolämpad över det kontraktsförslag som presenterats. Det innebär en förlängning med ett år - men 31-årige Giggs vill ha två år. Walesaren tjänar för övrigt 60 000 pund i veckan. Det är ungefär 780 000 spänn. Kan man få ett litet handlån?

Arsenal och United gav alltså tydliga svar på den fråga som Chelsea ställde vid lunchtid. Mourinhos pojkar kan se fram mot ett Happy Blue Year efter 1-0 borta mot Liverpool.

Det är endast riktiga mästarkandidater som kan åka till Anfield och slå ett formstarkt hemmalag. Men så hade också Chelsea allt flyt i världen. Sent mål av inhopparen Joe Cole - och en given liverpoolstraff (hands av Tiago) som domaren inte såg.

Det lutar åt en blå vår i London.

Peter Wennman