25 gyllene minuter

SPORTBLADET

11:47:41: Svenskt guld – efter 4370 dagars väntan 12:13:16: Ännu ett guld – efter 25 minuters väntan

Foto: glider mot guld Medan Björn Lind gör sitt livs sprintlopp på sista sträckan ligger en utpumpad Thobias Fredriksson i snön i växlingsområdet. I samma ögonblick som Lind lägger sig i spåret mellan Hetland och Rotchev tittar Fredriksson upp och sekunderna senare ser han Lind gå i mål på ett ben. Det osannolika har inträffat – Sverige har tagit sitt andra OS-guld i längd på 18 år. Och allt har skett inom loppet av 25 magiska minuter.

PRAGELATO

Svensk längdåkning hade väntat i 18 år.

Svensk vinteridrott i 12.

Men en underbar vinterdag i Pragelato var all väntan över.

Här berättar Sportbladets Johan Flinck vad som verkligen hände de där 25 minuterna som chockade Sverige.

Om hur Lina Andersson kropp vägrade lyda, hur Inge Bråten tvivlade på grabbarna när startskottet gick och hur Thobias Fredriksson inför sista varvet ångrade att han ställt upp.

När Lina Andersson sätter in sitt ryck i sista nerförsbacken bryter hon mot de taktiska direktiven.

Den taktik som Thobias Fredriksson, landslagets mest rutinerade sprintåkare, satt upp de sista dagarna.

Varje gång Mathias Fredriksson har sett Thobias och Lina ihop det senaste dygnet så har han sett hur hans bror har tjatat på Lina:

- Vänta med rycket! Vänta med rycket till själva upploppsrakan. Även om du känner dig pigg så är det bara att vänta. Du måste tänka på att vi kör på hög höjd.

Thobias tjat i skallen

Det är Thobias tjat Lina har i skallen när hon ger sig ut på det sista varvet ett par minuter tidigare. Anna Dahlberg har kört exakt som hon skulle när hon växlar för sista gången till Andersson.

Lina vill inte ha ledningen när hon lämnar stadion för det är lättare att ligga i suget bakom tätduon.

Men Andersson kan inte låta bli att titta bakåt ett par gånger. För där bak, på fjärde plats, ligger den fruktade norskan Marit Björgen. Och hon ska inte få gå ifatt, då går hellre Lina fram och drar upp farten.

Men Björgen närmar sig inte och Lina kan lugnt ligga kvar på sin tredjeplats.

Hon känner sig oerhört stark och får hela tiden hålla igen bakom kanadensiskan Beckie Scott och finskan Virpi Kuitunen.

Men i den sista utförslöpan kan Lina inte hålla tillbaka sig själv längre. Trots direktiven. Trots Thobbes tjat.

Kroppen vill mer än skallen.

Hon sätter in rycket, men redan efter någon sekunder sätter i stället tvivlet in:

"Nej, jag skulle ha väntat, det var ju det Thobbe sa."

Fredriksson håller just på att dra av sig sina överdragskläder på andra sidan stadion och noterar att Lina sticker för tidigt.

Men nu finns ingen återvändo och när Lina väl är nere på upploppet kommer självförtroendet tillbaka:

"Virpi är bra när det är diagonalåkning och Betty har jag mött i några spurter och fått stryk. Men det här är ett upplopp som passar mig."

Och visst gör det.

För sprintupploppet i Pragelato handlar om stakning.

"Och då finns det ingen i världen som slår Lina", tänker damlandslagets tränare Jocke Abrahamsson.

Abrahamsson har helt rätt.

Klockan 11.47,41 är 4370 dagars väntan på ett svenskt guld i vinter-OS över.

Jublar i en tiondels sekund

En annan väntan är också över - den för Thobias Fredriksson och Björn Lind, som ska få starta herrfinalen 16 minuter försenade. De två jublar i en tiondels sekund innan de snabbt slår om.

Fredriksson upplever också hur proffsigt alla ledare snabbt slår om.

Vallaren på innerplan, Mats Eklund, byts ut mot Micke Vook, men annars är det samma ledare runt spåret som ska lotsa fram grabbarna till ett nytt guld.

Okej, alla slår inte om lika snabbt. Förbundskapten Inge Bråten kan inte låta bli att hänga över staketet framför pressen och låta sig segerintervjuas av norsk och svensk press.

- Tjejerna var mycket kyligare än vad jag trodde de kunde vara.

Står du här om 20 minuter igen och ger en ny segerintervju, Inge?

- Nja, det blir tufft. Hetland ser jäkligt stark ut, säger Inge till Sportbladet när grabbarnas startskott går och han återvänder till sin plats i stadionkurvan.

Thobias Fredriksson startar mindre än nio minuter efter att Lina Andersson gått i mål. Norrmännen vet naturligtvis att Fredriksson varit sjuk. De vet också att Björn Lind är i en hysterisk form.

Deras chans ligger därför i att Jens-Arne Svartedal, en av världens absolut bästa klassiska skidåkare, ska lyckas hänga av Fredriksson inför sista varvet, där Tor Arne Hetland går mot Lind.

Men Fredriksson hänger i första varvet.

När han kommer in till vallare Vook efter växlingen tycker han som vanligt att skidorna inte är tillräckligt bra. Han vill ha bättre glid.

Det vill Lind också ha när han kommer in efter sitt första varv.

Vook har två minuter på sig att fixa till mer glid mellan varje växling.

Fredriksson börjar tvivla

Samtidigt står sprinttränaren Ola Rawald och ger Lind lårmassage, råd och peppning.

Fredriksson får ett riktigt tufft andra varv när Svartedal spränger fältet.

Där är här som Fredriksson börjar tvivla på sig själv; att det tuffa beslutet att ställa upp i lagsprinten var det rätta.

Han känner sig fruktansvärt pressad men håller masken för Rawald:

- Det går vansinnigt fort men jag ska göra allt som står i min makt.

Det är precis det Fredriksson gör.

Svartedal får en lucka men Thobias vet hur viktig varje sekund är för Lind.

Det stannar vid 3,3 sekunder och när Lind ger sig av vänder sig Micke Vook till sin norska kollega och de tar varandra i hand.

- Nu har vi gjort vårt, nu är det upp till dem, säger de.

När de närmar sig den långa uppförsbacken är Lind orolig för fästet. Han har också inför detta tredje varv bett Vook om bättre glid, på bekostnad av fästvalla.

"Om de kör på hårt nu får jag det tufft."

Men Lind har tur och kan haka på.

Då väner sig en norsk vallare till den svenska vallachefen Larry Poromaa:

- Grattis till guldet.

Till skillnad från Lina håller sig Björn till den exakta taktiken.

"Giftigaste stakningen"

När Rotchev kommer upp på insidan inför upploppet bestämmer sig Lind ändå för att lägga sig bakom Hetland.

"Han är den giftigaste i stakningen av de båda", tänker Lind.

Så här långt på har Fredriksson, helt utpumpad, bara legat raklång i växlingsområdet, tittat ner i snön och lyssnat på speakern.

Först nu tittar han upp och ser då hur Lind lägger sig i spåret mellan Hetland och Rotchev. När Lind känner att han går upp jämsides med Hetland inser han:

"Nu blir det guld."

Lind går i mål på ett ben och 25 minuters väntan är över - Sverige har tagit sitt andra OS-guld i längd på 18 år.

Micke Vook och Ola Rawald kastar sig i armarna på varandra. Sedan vänder sig Vook till sin norske kollega igen.

Men det är inte aktuellt med en kram, inte ens ett handslag.

Tor Arne Hetland är krossad.

Den norske vallaren förkrossad.

Guldsuccén - minut för minut