Precis fått den femte nödsituationsvarningen

Brenning om kaoset: Kinderna som ballonger och varningarna som enda värmekälla

SPORTBLADET

Se allt från OS i Pyeongchang på Kanal 5 och Kanal 9 eller streama på Eurosportplayer.se 

PYEONGCHANG. ”Jag kan tyvärr bara göra ett mästerskap det här året”, slog den uppburne och flerfaldigt prisbelönte krönikören Simon Bank fast och hänvisade till familjeskäl.

Han är listig den där Bank.

För nu sitter vi här med kinderna uppblåsta som ballonger, den frusna huden som det enda som håller ihop ansiktet och energin från nödsituationsvarningarna i mobilen som vår sista värmekälla.

Det har gått några månader nu sedan jag träffade Gunilla Lindberg inför OS här i Pyeongchang. Hon var högst ansvarig på IOK för förberedelsearbetet inför spelen och vi talade om allt från nordkoreanska missiler, till ryska konspirationer och dopade idrottare du ändå kan känna med.

1 av 4 | Foto: LEONHARD FOEGER / TT NYHETSBYRÅN

”Vindarna är vidriga”

Det – och självklart som de svenskar vi trots allt är – om vädret.

– Jag har hört att det inte ska vara så kallt där, sa jag förhoppningsfullt precis upptinad från en världscuphelg i finska Rukka.

– Nej, temperaturen är inte så farlig men vindarna är vidriga. Är det minus fem så känns det som minus 15, sa Lindberg som redan vid det laget hade varit på plats i Pyeongchang fler gånger än Eurosport kommer tvingas rulla repriser från morgonens curlingmatch i sin nu tillsynes evighetslånga tablålucka (Lindberg är uppe i 39 besök nu).

Jag lyssnade men jag förstod inte.

Det blåser något fruktansvärt här och det var isande, bitande, kalla havsvindar som drog in den första veckan. Vindar som fick flaggorna kring arenorna att stå rakare än USA:s betongfana vid månlandningen och som gjorde att du som journalist alltid letade efter närmaste nödutgång när du gick in i ett nytt provisoriskt presstält. Häromdagen diskuterade vi på fullaste allvar om det smartaste var att löpa mot dörren eller krypa ner under bordet om det gungande tältets strålkonstruktion faktiskt skulle ge vika för vinden.

Innan i dag (onsdag) hade det ändå talats om bättring temperaturmässigt. Minus tio grader skulle bli plus fyra och när vi gick ner till frukosten i morse var det faktiskt som om en liten del av livet var tillbaka. Det var nästan lite vårkänslor.

Sen kom vinden som en gammal ovän på återbesök. Men det var samtidigt något annorlunda med den nu.

Tyvärr inte så endimensionellt

Den har slutat blåsa från havet och kommer nu från land istället, påstår i alla fall SOK:s egen meteorolog som är på plats här i Sydkorea. I går hoppades de svenska slalomdamernas tränarna att det skulle innebära att det skulle blåsa ”på baksidan av berget istället för på backen” men vädret är tyvärr inte så endimensionellt att det räcker att vända röven till för att det ska bli lä.

Slalomen blåste bort och i skrivande stund har vi precis fått beskedet att även skidskyttet ställs in. Anledningen är inte idrottarnas eventuella oförmåga att träffa de där minimala skyttetavlorna i stormen utan arrangören hänvisar istället till publikens säkerhet. Rätt beslut även om det inte går att låta bli att le lite åt ironin i det hela eftersom det mer eller mindre saknas publik på tävlingarna här.

Vi har fått barrikadera oss i vår lägenhet och vänta ut stormarna med en sorg över att inte få gå och se Hanna Öberg försöka försvara sin plats i skidskyttets världstopp men också med en ärlig tacksamhet över att vi slipper en till kväll i kulingen på skidskyttestadion. För i mobilen kom precis den femte nödsituationsvarningen om hård vind för dagen från de koreanska myndigheterna.

Det blir säkert en fin kväll även här i lägenheten men det som gnager lite extra är att någonstans på en varm restaurang i Stockholm sitter just nu Simon Bank och äter sniglar och smuttar på ett glas kall Cava (det är garanterat något fel med en kombinationen som han nu kommer påtala). Han valde fotbolls-VM i Ryssland som sitt mästerskap det här året och jag kan inte låta bli att misstänka att han visste något.

ARTIKELN HANDLAR OM