Ett nöje att följa Bosse Hansson

SPORTBLADET

Läs Frank Östergrens tv-krönika

Att få berätta för alla som inte var där, det var Bo Hanssons drivkraft för att bli sportjournalist.

Han berättar om det och mycket mer i nästa torsdags ”Engstrand 45 minuter” i Viasat Sport 1. Jag var inbjuden att följa inspelningen och som mina öron lyssnade och mitt sinne berördes.

Inte bara av historielektionen.

Det var också den etiska lektionen om hur Bo Hansson såg på sin person i förhållande till yrkesrollen.

För vart jag mig än i dagens svenska tv-sportvärlden vänder, så skyms sporten av viktigpettrar och kändislallare, gubbtjattjare och varumärkesnasare.

Viasats helbevakning av Champions League är berömvärd. Sändingarna har också blivit mer fokuserade än bara för en månad sedan. Men ändå finns tomheten där när det är över. Massor med prat, men sällan en känsla av att de medverkande vill ge oss tittare en djupinventering av europisk fotboll. Mer är de där för att glimma i eget namn.

Den i dagens tv-sport inbyggda fegheten glimmar dock mest. Vilken förklaras med att tv är medaktör, medarrangör, ja till och med medlöpare för idrottens ärenden. Jämför med de aktuella minsteravgångarna. Hade tv-sportjournalister varit lika skickliga som sina politiska kollegor, hade Rune Hauge och Lars-Åke Lagrell aldrig kunnat bluffa fram ett tv-avtal.

Detta gäller oavsett kanal. SVT låter idrottsförbund betala sändningar, exempelvis. TV4 rensar ut den sista resten etik genom att i ”Fotbollskanalen” ge utrymme åt en journalist vars tidigare arbetsgivare stängde av denne för samarbete med en agent. Vilket bara kan tolkas som att otrevligt om fotboll, det befattar sig inte fyrasporten med.

Inte ens Canal+Sport går längre fria. Från att ha varit svenska nydanare är det mesta också där nu en intetsägande massa. Tiotusen mutaffärer kan avslöjas, men i Canal+ Sport göms de under tuschpennor.

NHL-samarbetet med NASN stärker detta, nu lyder Canal+Sport under NHL:s propagandaavdelning.

Bo Hansson talar också i programmet om hur tv-sportjournalister sätter sig själva främst. Jag håller med, som exempel tar jag de bloggar vissa tv-lallare tillåts ha för att bygga upp den egna personkulten.