Thorén: Bra för Sverige – tur för vallachefen

Foto: Lasse Allard / AFTONBLADET / 2116
Sveriges vallachef Urban Nilsson.
SPORTBLADET

LAHTIS. Så hur summerar vi den här stafetten?

Varför inte så här:

En vallachef som räddades av ännu ett brons.

Ett lag som ändå kanske var just ett - bronslag.

Och en Hellner som åker som förr.

Låt mig ta er med till skidstadion i Lahtis och ge er två bilder.
De utspelade sig tätt efter varandra, med kanske en halvtimmas mellanrum i slutet och efter stafetten.

• Under den sista etappen står topplagen bakom målfållan och följer tävlingen. Norrmännen är så nervösa och sekunderingen ut till Finn Hågen Krogh på sista etappen blir fel.

Martin Johnsrud Sundby håller skidorna framför ena ögat och vågar knappt titta, Didrik Tönseth drar djup efter andan och Niklas Dyrhaug hoppar upp och ner. De står en bit från det ryska laget som lite mer plågat ser hur Sergej Ustiugov kroknar i jakten på Krogh.

Uppgivna svenskar

Framför dem står Sami Jauhojärvi och Iivo Niskanen och skriker på Matti Heikkinen.

Mitt i all dramatik tre svenska åkare med uppgivna miner. Johan Olsson ser ut att visa ett staktag som inte svarar, Daniel Rickardsson (ja ha, nu ska det efter alla turer stavas med ck), skakar på huvudet och förklarar sina usla skidor samtidigt som Calle Halfvarsson sliter på skejtbädden för att rädda upp dagen och ta vara på Marcus Hellners fina upphämtning.

Just då verkar det faktiskt inte som att trion riktigt tar till sig bronsmöjligheten efter Marcus Hellners fantomsträcka. De är åkare med större potential och högre ambitioner, tillsammans har trion stafettvunnit silver eller guld i de fem senaste mästerskapen.

Kul – inte fantastiskt

• På presskonferensen efter loppet tränger de fyra svenska åkarna ihop sig vid podiet. De sitter i stort sett i knät på varandra och skrattar åt just det, den lustiga situationen. Johan Olsson är på skämthumör. De är trots allt ganska nöjda. De vann ett brons. ”Det är roligare stämning nu än om man förlorat en spurt mot Norge", säger Marcus Hellner.

Det kanske är just där vi ska landa den här dagen.

Sverige vann ett brons. Det var kul. Men inte fantastiskt.

Man förlorade visserligen en guldkamp, men jag är osäker på om det här laget klarat att ta den ens med perfekta skidor på de två första sträckorna.

Hur mycket vi än beundrar Johan Olsson och är ödmjuka inför Daniel Richardsson så har ingen av dem haft guldform hittills.

Marcus Hellner gör en makalös sträcka, den var i en klass för sig, men nog hade Martin Johnsrud Sundby satt upp en lite högre fart om svensken grillat i front?

Och hur skulle Calle Halfvarsson agerat i en duell med Finn Hågen Krogh och Sergej Ustiugov?

Det var nog precis ett bronslag Sverige hade den när dagen.

Tur för vallachefen

Nu fick en trött och sliten Calle Halfvarsson, som grävde ner sig i den mjuka snön trots att det var taktikkörning på sista etappen, avgöra i en spurt. Han fick dessutom lite extra skjuts då Finlands hemmahopp Matti Heikkinen satsade hårt och oturligt trillade in på upploppet.

Bronset var bra för Sverige.

Det var fint för Calle Halfvarssons framtid som avslutare i det svenska laget.

Och kanske var det lite tur för Urban Nilsson.

Vallachefen tog utan omsvep på sig ansvaret för bommen med de klassiska skidorna.

Väldigt enkelt förklarat var det klisterfästet som strulade. Det gav varken perfekt fäste och påverkade glidet.

I damernas stafett var de klassiska skidorna inte optimala, i herrarnas stafett var de direkt dåliga.

Men innan vi tar ton och talar om tjänstefel och praktfiasko så måste vi påminna oss om att längdskidor är en materialsport och de flesta länder prickar fel emellanåt. Sverige har varit på mästerskap där allt varit prickfritt och medaljerna trillat in. Johan Olsson har inte vunnit guld på dåliga skidor.

På fredagen satt Norges Didrik Tönseth och tackade vallateamet för guldet.

Under OS i Sotji blev den norska vallachefen Knut Nystad uthängd på ett omänskligt sätt för den svaga insats hans team stått för då.

Hellner medaljhopp

Under VM i Oslo 2011 grät den dåvarande svenska vallachefen Larry Poromaa efter tuffa vallamissar. Två år senare hittade hans efterträdare Urban Nilsson och hans vallare superskidor som bäddade för Johan Olsson mästerlopp.

Slår man ut framgångar och motgångar i vallaboden under lång tid blir det nog ganska oavgjort och ibland tar sig kritiken för stora proportioner.

Helgens sista VM erbjuder tre mil för damerna och fem mil för herrarna. De går i fri stil och surfen under Marcus Hellners fötter var böljande.

Under OS i Vancouver 2010 var Marcus Hellners teknik och effektivitet i skejt av en egen klass. Det känns som att han till slut har studsat tillbaka dit.

Kampen om söndagens medaljer är hård, men det finns tecken som talar för att han ska kunna ro hem Sveriges enda individuella herrmedalj i det här mästerskapet.

Det vore väl plåster på såren.

ARTIKELN HANDLAR OM