Klara Svensson: ”Är det som driver mig”

SPORTBLADET

Hon hittade sin individualistiska ådra i boxningsringen för 15 år sedan.

Därför betyder Klara Svenssons möte med Cecilia Brækhus mer än chansen att vinna fem VM-bälten.

– Att gå upp i ringen en mot en – det är det som driver mig, säger 29-åringen.

Foto: TT

Strax efter klockan 09 rullar bilen in i parkeringshuset vid gymmet i stadsdelen Valby i sydvästra Köpenhamn. Boxaren Klara Svensson hoppar ut för ännu ett pass i ringen.

– Det här är det fräschaste gymmet jag tränat boxning på. På andra ställen har det varit sunkigt och kallt, så verkar många av någon anledning vilja ha det när det handlar om boxning. Det har jag aldrig fattat, säger Klara Svensson och slår ut med armarna.

Såg upp till Armand Krajnc

Resan över Öresundsbron gör Klara Svensson fem-sex dagar i veckan. Efter lunch väntar ett fyspass hemma i Malmö.

– Att flytta hem till Malmö och ha familj och vänner nära är en pusselbit i satsningen. Köpenhamn är nog trevligt om man inte är elitidrottare. Tränar man två gånger om dagen känner man inte så många. Det är inte lätt att ha en social tillvaro.

Men symboliskt nog var det i Köpenhamn som drömmen om att bli proffsboxare föddes. En aprilkväll 2002 satt en 14-årig Klara Svensson med tandställning i Cirkusbygningen och såg Armand Krajnc förlora sin WBO-titel i mellanvikt mot namibiern Harry Simon. I svenskens ringhörna satt tränaren Christer Ekberg.

– Då hade jag precis börjat träna motionsboxning hemma i Höllviken och jag kände igen Christer. Jag hade aldrig pratat med honom, för han var i tävlingsgruppen med den stora stjärnan Armand. Men att se dem i den miljön... Jag hade nog aldrig trott att jag senare skulle stå och göra samma sak, men jag tror att själva kontakten med proffsboxningen gjorde att det tidigt blev min dröm.

Ekberg kvar i ringhörnan

När Svensson ett år senare valde att flytta upp till tävlingsgruppen blev Christer Ekberg hennes tränare från dag ett. Numera är Ekberg pensionerad, men han finns fortfarande med i ringhörnan på varje match.

– Det räcker med att han kollar på mig så vet jag hur det står till. Den kemin vi har – det har jag inte med någon annan. Det är en speciell relation.

Det var i fritidsgårdens källare i Höllviken som Svensson förstod att en individuell idrott passade henne.

– Jag tror att jag hade känt det innan, för om jag hade spelat riktigt bra i en fotbollsmatch och vi förlorade var jag ändå lite nöjd. Jag var lite narcissistisk, säger hon och skrattar.

Som kvinna i en mansdominerad boxningsvärld förstod Svensson tidigt att hon inte framstod som den typiska boxaren. Lokaltidningarna hakade snabbt på redan under amatörtiden.

– Då råkade jag väl berätta att jag även sjöng i kyrkokören. Det blev en kontrast, även om det inte var medvetet. Men jag förstod ju att det säljer, säger Svensson och ler.

"Dålig skådespelare"

Det har dock aldrig handlat om något spel för galleriet.

– Det är viktigt för mig. Jag kan inte förställa mig – jag är verkligen en dålig skådespelare. Det tar mindre energi när man är på riktigt och inte behöver spela någon roll. Och jag kan vara stolt över att jag är en av få damproffsboxare som inte visar en massa hud eller säljer på någon sexgrej. Det är många som kör det rätt billiga tricket. Jag tycker att det är befriande att vi är rätt så långt fram i Skandinavien än i andra delar av världen när det gäller den biten.

Ett knappt två timmar långt träningspass börjar lida mot sitt slut. Hennes amerikanske tränare Joey Gamache, själv tvåfaldig världsmästare under 1990-talet, eldar på Svensson i ringen. Grundträningen är redan på plats från mötet med landsmaninnan Mikaela Laurén i höstas.

– Nu kan jag bara gå på med härlig gristräning. Syra, uthållighet och intervaller – mer tempo och explosivitet.

"Bäst i ringen"

Segern mot Laurén gjorde henne till titelutmanare till norskan Cecilia Brækhus den 28 januari. I Spektrum i Oslo kan 29-åringen boxa hem fem VM-bälten. Det är dock inget Klara Svensson fokuserar på.

– Bälten är jätteviktigt, men det är inte det som är motiverande för mig. Utan det är att vara bäst i ringen och vara den som slår Cecilia. Att gå upp i ringen en mot en – det är det som driver mig.

ARTIKELN HANDLAR OM

Boxning