Litmanen (eller) Han dansade en sommar

SPORTBLADET

Läs Anrells söndagskrönika

För andra året i rad är Fotbollsgalan en kalkon – redan innan den sänts.

Frågan är om inte hela fotbollen håller på att bli en kalkon.

En rätt tråkig kalkon?...

Läste en intressant artikel i International Herald Tribune om Fotbollens Död.

Ja, faktiskt.

Den handlade inte som svenska artiklar av liknande karaktär om huliganism och pitch invasion. Tvärtom. Den handlade om kvaliteten på dagens fotboll. Om vad det var som egentligen hände när tekniken försvann ur den moderna fotbollen.

Håll med om att det är intressant.

För jag menar, vi kan själva se tendenserna. Allsvenskan saknar nästan helt teknik. Det här har varit året när det närmaste teknik vi varit var Jari Litmanen och han är visserligen de små ytornas mästare men nu på slutet har vi sett hur lätt det är att täppa till även dem. Litmanen dansade en sommar i allsvenskan. Nu dansar han inte mer.

Atomfotboll

Allsvenskan har mycket: passion, löpningar, lungor, glidtacklingar - ja visst. Men teknik? Ni skämtar?...

Men Europa då? Barcelona? Chelsea? Brasilien? Argentina? Ronaldinho?

Nja, tekniken finns knappt där heller, längre, enligt artikeln som har rubriken When did the fun go out of soccer – när försvann det roliga ur fotbollen.

Den som startat debatten är Srecko Katanec som tränar Makedoniens landslag som spelade en omskakande 0–0-match mot England i Manchester häromveckan.

–I dag spelar alla ett slags ”atomic socccer”, sa han apropå matchen där hans taktik hyllades. Lilla, pyttelilla Makedonien skakade stora, enorma England. ”Atomic soccer” betyder att man trycker på fart och styrka. Inte teknik.

–På min tid använde vi teknik, men nu kan en spelare bara använda den om man är i absolut toppform. Spelet är så snabbt att det inte finns tid för att vare sig tänka eller romantisera – bara för att jaga resultat.

Zlatan – dribblaren

Han pratar så. Lite poetiskt, lite visionärt, trots att han är en ung tränare – 43 år –  som spelade i det landslag som aldrig vann något men som kallades Europas brassar – på grund av sin teknik.

Det som förvånar Fotbollseuropa är att åsikterna inte kommer från en avdankad gammal spelare i 60-årsåldern utan från en kille som spelade rätt nyligen i Italien och Tyskland. Han tog Slovenien till EM 2000 och VM 2002. Han kan sitt jobb.

Jag funderar lite på det han säger. Om hur ”the freedom of expression has gone out of the sport”. Stämmer det?

Mycket talar nog för det.

Vi ser hur punktmarkeringen återvänder. Starka spelare ska gnagas ner.

Vi ser hur kantspelare som kan utmana men finns den nån som kan dribbla längre? Det finns snabba spelare, men kan de dribbla? Zlatan? Visst, men hur många finter gör han nuförtiden?

Ronaldinho? ManU-Ronaldo? Visst men handlar inte deras fotrörelser mer om speed än om teknik?

Jag är tveksam. Kanske är de de sista?... Jag vet inte.

Teknik vs. taktik

Jag försöker se om det fanns fler Ronaldinho för tio år sen? 20? 30? Mycket talar för det. Mycket talar i alla fall för att lungorna fått en större plats i helhetsbilden när en spelare bedöms. Ljungbergs löpsträckor är viktigare än hans teknik. Och när Canal+ utvecklar sin tv-produktion är det genom att mäta hur långt spelarna springer. 7 000 meter per halvlek – wow.

Inte ett ord om hur många passningar som gått rätt.

Inte om hur många gånger en spelare utmanat – och lyckas.

Inte om hur mycket teknik de använt – på bekostnad av taktik.

The fun got out of football?... eller?

De stora hjältarna i dagens fotboll är såna som Rikard Norling. Hans förmåga att strypa motståndarnas tekniska och taktiska kunnande hyllas – men när läste ni senast en artikel om tekniken och briljansen i allsvenskan?

Köpfest

Artikelns tes är att brassarna själva, efter en period med artister som Pelé, Tostao, Rivelino, Jairzinho, fick se sitt vackra spel kvävas – och tillsatte förre armékaptenen Claudio Coutinho som organiserade om fotbollen efter motstånd. Anpassning. Det är den coachgenerationen som fortfarande styr mycket av världsfotbollen. Inte unga coacher som Norling – även om de stundtals kan förväxlas i sin image av att vara unga farbröder som leder väldrillade arméer.

Om ni undrar var ni hört om Katanec förut så misstänker jag att det var under VM 2002 när han blev berömd för sitt bråk med mittfältaren Zlatko Zahovic som under en träning skrek åt sin coach:

–?Jag kan köpa dej, jag kan köpa ditt hus, din familj, jag kan köpa bergen där vi sprang i Slovenien under träningslägret, du var en dålig fotbollsspelare under din karriär, du är en lika dålig tränare.

Zahovic fick åka hem med första bästa plan.

En coach kan ju trots allt inte tåla vad som helst. Inte ens från sitt lags mest tekniska spelare?...

Lasses lista – veckans 10 hetaste svenska sportprofiler