Prova parisisk poker med gallisk esprit

SPORTBLADET

För några dagar sedan spelades Euro Finals of Poker i Paris, på l’Aviation Club de France, och i samband med det delades årets European Poker Awards ut. Nej, jag kom dessvärre inte in the money i EFOP. Klen tröst då att jag skulle ha vunnit ett last-longer bet mot Annette Obrestad, som var pressfotografernas högvilt denna gång.

Men vad jag passar på att framhäva är att Paris faktiskt är en pokerstad av rang, vilket inte så många svenskar känner till. Här är några tips!

l’Aviation Club (104, Av. de Champs-Élysées): här på detta legendariska spelhak erbjuds dagliga turneringar med inköp från 30 euro och uppåt, och över dussinet bord för cashgames, oftast no-limit med 2-4 respektive 5-10 euro som mörkar. Vill du komplettera med backgammon har du också kommit rätt!

Cercle Gaillon (11, rue de Berri): jazz­musik och en skön stämning, trots att de bara har fem bord samt lite kasinospel. Cashgames, 2-2 resp 2-4 no-limit, och enstaka turneringar vissa veckodagar.

Action dygnet runt

Cercle Wagram (47, Avenue de Wagram): min favoritpokerklubb i Paris, med nästan 20 bord och action dygnet runt. De har flera turneringar i veckan, och de softaste cashgamen: jag hade inga problem med att plussa fyrsiffrigt i kronor tre kvällar i rad här, mot det svaga motståndet i deras no-limit med 2-2 euro i mörkar.

Cercle Haussman (22, rue de la Michodiere): mera kasino än pokerklubb, men de har fyra bord samt både Omaha och dealer’s choice bland sina cashgames, om du står ut med tobaksröken.

På samtliga klubbar är det bara att legitimera sig med passet vid entrén, så blir du smidigt insläppt och är välkommen att delta. Engelska fungerar hyggligt vid borden, annars får du snabbkursen här: ”passe” är läggning, ”payé” eller ”suivi” detsamma som syn, och du säger ”tapis” eller ”boîte” när du går all-in. Uttrycket för höjning, ”relance”, används dock sällan: i stället är det brukligt att du bara säger beloppet, till exempel ”huit-cent cinquante”...

Lägg därtill att det vid borden flödar av gallisk esprit, att varannan manlig motspelare liknar en skäggstubbig Jean Reno med en otänd Gauloise i mungipan, att samtliga kvinnliga dealers i Paris ser ut som Audrey Tautou, och att det utanför finns en trevlig kvarterskrog i varje gathörn. Vad mera kan man begära?

Dan Glimne

ARTIKELN HANDLAR OM

Poker