GULDINNAN

SPORTBLADET

Lasse Anrell: Sannolikt är hon bäst i Sverige genom tiderna – en fulländad idrottare

Foto: Bäst i världen Carolina Klüft in action.

Näst bäst i världen – någonsin.

Tredje raka VM-guldet.

19:e raka segern.

Och så slakten av ett 18 år gammalt Europa­rekord som tillhörde en annan tid, en annan plats.

Om jag säger att Carolina Klüft är fantastisk är det dagens understatement.

OSAKA.

Om jag säger att hon är vår främst idrottskvinna någonsin är det definitivt inget overstatement.

Om man tittar på Carolinas statistik så ser man att den talar ett skoningslöst språk:

Hon har genomfört sammanlagt 26 sjukamper. Hon har vunnit alla – utom tre (!). En i Lerum 1999, en i Malmö 2000 och en Österrike 2001. Efter 2001 är hon obesegrad, hon har vunnit rubbet.

Carolina Klüft – biggest in the world.

EM 2002 i München var genombrottet. Jag var där.

Osaka 2007 var fulländningen. Jag var här.

Ryskan Larissa Nikitina har haft Europarekordet i sjukamp sedan 1989 på 7 007 poäng.

En annan tid, en annan plats.

En annan idrottskultur.

Amerikanska Jackie Joyner-Kersee har haft världsrekord i sjukamp sedan 1988 på 7 291 poäng.

En annan tid, en annan plats.

En annan idrottskultur.

Det här var kring tiden för OS i Seoul i Korea – dopningserans storhetsperiod. Rekorden har ansetts oslagbara. Men det var före Carolina Klüfts storhetsperiod.

Är Klüft vår största kvinnliga idrottare genom tiderna?

Mycket talar för det.

Hennes största konkurrenter är Annika Sörenstam och Anja Pärson. Anja har ett OS-guld och sju VM-guld.

Det är stort. Det är oerhört stort.

Annika Sörenstam har inget OS-guld men åtta majorsegrar. Det är svårt att jämföra, men det är oerhört stort.

Friidrott, alpint och golf är ganska stora sporter. Alpint och golf är dock smala på det sättet att de är för de rika och få. Friidrott är de fattigas idrott på samma sätt som fotboll.

Mångkamp har inte så många utövare men det är friidrottens superkombination och det är naturligtvis något magiskt över att vara så osannolikt bra i alla de där grenarna. Klüft är en fulländad idrottskvinna.

Sannolikt är hon bäst i Sverige genom tiderna.

Och hon är bara 24 år...

Jag är själv vansinnigt förtjust över alla de här dramerna med Carolina.

Är det inte stukade fötter i Helsingfors är det övertramp i Paris. I går var det ett par smådramer fram till spjutkastet. Klockan 19,15.25 lokal tid drog hela stadion efter andan när Klüft grinade illa efter andra spjutkastet och tog sig i sidan och hon såg verkligen ut som om var illa skadad. Kanske var tävlingen över? Rekordet puts väck? Allt arbete i onödan?

Men nej. Det var bara ett enkelt utfall av Växjös drama queen. En lätt kramp.

Herregud, hon höll på att sätta hela den svenska nationen i kollektiv kramp.

Att Klüft är stor i världen är det ingen tvekan om. Det är kring henne utländska journalister flockas, utländska media har stor artiklar om henne, utländska tv-bolag har långa intervjuer. Det är som det brukar.

När hon slog igenom – och under åren efter – brukade jag bli påhoppad ständigt av utländska kollegor som ville veta allt om den fantastiska svenskan.

Det blir jag aldrig längre.

Det händer inte mer.

De vet redan allt om Carolina Klüft. Ofta mer än vi svenskar.

?

Jag kände historiens vingslag ganska tydligt i går när Ludmila Blonska tog sitt silver.

Hon var så lycklig. Skulle vi vara glada för hennes skull? Jag undrade lite över det. Grekiskan var framme och gratulerade när Blonska låg utslagen på löparbanan efter 800. Grekiskan... hmmm. Hon drog upp Blonska som strålade. Jag skulle också strålat. Muchos vinstpengar. Hon var ju med igen efter dopningsavstängningen. Ben Johnson-dopning. Anabola steroider. 40 000 dollar är snabba cash i Ukraina. Muchos cash. Tio årslöner. Klart hon log.

Ärevarv. Hand i hand med Klüft. Hon log och log och log.

Jag pratade med Klüfts tränare Agne Bergvall. Han sa:

– Carro har klivit in mästerskap efter mästerskap och satt nivån med sina guld. Avlastat de andra.

Det är också en styrka, tänker jag. Ytterst få idrottare i små nationer klarar det. Kanske ingen med samma säkerhet.

Klüft själv gick förbi. Hon log i kapp med Blonskas ­leende från ärevarvet.

– Jag hade inte linserna på mej så jag kunde inte se ­tiden, sa hon. Vi skrattade.

Alla var väldigt vänliga på presskonferensen. Även mot Blonska. Hon log och njöt av uppmärksamheten och kanske också av tanken på pengarna. Hon log ett inåtvänt ­leende som bara den som väntar på ett bra utbetalningskort kan le. Hon hyllade Klüft och sa att det var en ära att komma tvåa i en tävling svenskan vann.

En ängel gick genom rummet

Så sa en engelsk journalist det oundvikliga:

– Internationella friidrottsförbundet vill förlänga avstängningstiden för dopning till fyra år – tycker du verkligen att du borde fått vara med här?

En ängel gick genom rummet.

Eller snarare en djävul.

Blonskas leende stelnade. Det blev ironiskt, lite hånfullt, lite iskallt. Hon sa:

–Jag hade en del problem med kontroller, ja. Jag blev uttråkad av dessa... kontroller... fed up... och födde en son istället.

Så pass.

Det var en intressant scen.

Hon hyllade Klüft igen, Klüft tackade men hon gjorde det avmätt. Det är bra. Fjäsk för dopade idrottsmän är det värsta jag vet. Jag tycker media fjäskat för mycket för Blonska. Plötsligt var det slut på det de där skälvande sekunderna.

Det var på tiden.

ARTIKELN HANDLAR OM

Friidrott