KONSTNÄREN

SPORTBLADET

Anrells nummer 2: Irina slutskaja

TURIN

Det finns isprinsessor och isprinsessor.

Men det finns bara en drottning.

Irina Slutskaja är världens genom tiderna bästa kvinnliga konståkare.

Det är den där speciella sårbarheten som gripit mig så djupt.

Ni vet ju annars hur det brukar se ut; isprinsessorna är små perfekta varelser, lätt förvuxna duktiga flickor med perfekta amerikanska leenden - varifrån de än kommer i världen.

Så inte Irina Slutskaja.

Hennes rodnande kinder kan ibland ge ett lite rörande intryck. Jag träffade henne i Nagano där hon kom femma och i Salt Lake City där hon kom tvåa när den helt otippade och sällsamt präktiga New York-tjejen Sarah Hughes snodde guldet. Det blev stoprpolitiska protester. De hjälpte som vanligt inte.

Jag kunde ana den tuffa Moskvatjejen som bröt igenom den allt mer rodnande världsstjärnan Slutskaja. Jag blev mycket förtjust.

Hon vann inte för att hon gjorde en del missar. Prinsessan på stjärten, vill jag minnas att jag skrev. Slutskaja gjorde ett fantastiskt långt program men det räckte inte och kanske var det det uteblivna guldet som räddade henne kvar i den så kallade amatörkonståkningen. Det ska vi i så fall vara tacksamma över.

Jag satt en helt annan gång på konståkning, det var i OS i Albertville 1992.

Rysk konståkning bäst i världen

Det var ett sällsynt misslyckat OS på många sätt men konståkningen blev räddningen bland allt som inte var bra. Jag läste en analys i International Herald Tribune som förutspådde den ryska konståkningens nära förestående död. Murens fall, kommunismens fall och ekonomins fall skulle innebära att pengarna skulle ta slut för alla konståkningsklubbar. Tränarna skulle dra till USA.

Så blev det i en del fall, men tränarna räckte till och de bästa åkarna är fortfarande ryssar - 14 år senare. Jevgeni Plusjenko är bästa manliga - och Irina Slutskaja är bästa kvinnliga. Traditionens makt är stor; den ryska baletten är fortfarande bäst i världen, den ryska konståkningen är fortfarande bäst i världen.

Slutskaja är en konstnär.

Jag skulle vilja sträcka mig så långt som att påstå att hon är en av världens största nu levande konstnärer.

Hon har två VM-guld och fem EM-guld.

Notera hennes teknik...

I Turin ska hon vinna OS-guldet. Hon är 27 år och medverkar sannolikt för sista gången i ett OS.

När ni tittar på hennes åkning ska ni särskilt notera tekniken. Hon var först i världesn med en hel massa hopp och kombinationer, exempelvis den man då trodde omöjliga trippel-Lutz-trippel-loop-dubbel loop.

Men det är musiken och det Slutskaja och hennes koreograf Sergei Petukhov gör med den. Musiken är Franz Liszts Dödsdans och Jesse Cooks Mario takes a walk som är en orgie i rumba och flamenco. Peppe Eng skulle låtit steloperera sig vid blotta anslaget i den här musiken, så hetsig och suggestiv är den.

Men det Slutskaja gör av musiken är en orgie i passion.

Hon hoppar och åker i dödsdansens virvlar och han gestaltar en liten isprinsessas hela styrka på den stora isen. Jag har aldrig sett något så bra. Det är teknik med passion, utsatthet med kvinnokraft, litenhet med världsklass, energi med dödsdrift.

Det är, kort sagt, alldeles... underbart.

Bäst i världen nånsin? Naturligtvis. Sporten har utvecklats lika snabbt som läkarvetenskapen på senare år. Visst var legender som Peggy Fleming och Sjoukje Dijkstra fantastiska. Men jämfört med dagens åkare påminner de mera om Peppe Eng än om Mikhail Baryshnikov.

"Jag skulle vilja sträcka mig så långt som att påstå att hon är en av världens största nu levande konstnärer."

Anrells OS-stjärnor

En dag kvar till OS-invigningen i Turin. En dag tills vi får vara med om uppvisningarna av världens bästa idrottsstjärnor. Vilka blir störst? Sportbladets krönikör Lasse Anrell plockar ut sina fem favoriter. I dag: Isdrottningen – Irina Slutskaja.

Lasse Anrell