Jihde-kritiken stinker jante

I

SPORTBLADET

lördags avslöjade Sportbladet sprickan inom SVT-sporten. Ett antal – anonyma – medarbetare är förbannade på Peter Jihde.

Det sas att Jihde är maktfullkomlig, han tänker bara på sig själv och han har fått fria händer att göra som han vill av cheferna. Nu hotar de förbannade medarbetarna att säga upp sig i protest.

Själv slutar jag aldrig att förbluffas av den kraft som finns i det svenskaste av svenskt: jante.

Här har vi en utomordentligt skicklig programledare som, i mina ögon, går från klarhet till klarhet. Naturligtvis hyllades han när han tog steget från uppstickaren TV4 till stora, statliga SVT. Naturligtvis klättrade han snabbt på tv-husets rankningslistor. Och naturligtvis ska han tas ned på jorden när han blivit större än kanalen han jobbar på. Känns det igen?

Jag tycker kritiken mot Peter Jihde inte bara luktar mer än lovligt jante, den är också direkt dum. Här har SVT sitt starkaste kort, kanske det starkaste sedan Hyland. Han har gjort succé i näst intill allt han åtagit sig och fortsätter att gå genom rutorna i de svenska stugorna.

Så vitt jag förstår är anledningen till Peter Jihdes framgångar hans noggrannhet. Han vill ha koll på körschema, han vill ha koll på kamerapositioner. På vägen har Jihde säkert trampat både andra programledare (de som inte fick göra jobben han fick), producenter och kameramän på tårna.

Men han har också utvecklat gamla, tröga SVT mer än någon gjort på många, många år. Vad SVT behöver är knappast färre perfektionister, utan fler som Jihde.

Blir inte riktigt klok på Staffan Lindeborg. När han snackade till Sverige–England hade han knappt ett rätt. Frisparkar blev inkast, hörnor blev frisparkar och Freddie blev Henke. Men i går, i Holland-Argentina, var han sitt gamla vanliga, säkra jag igen. Lider gamle Staffan av nervspöket när Sverige spelar?

Jonas Bladh