”Kombon har aldrig funnits tidigare”

SPORTBLADET

”Folk börjar se en risk i att gå mot mig”

1 av 6 | Foto: Adrian ”Gäddan” Granat.

MALMÖ. Barndomsvänner, revisorer – och proffsboxare!

Sven Fornling och Adrian ”Gäddan” Granat.

– Dessutom proffs i samma stall. Den kombon har aldrig funnits tidigare, säger Gäddan.

Schablonbilden av proffsboxare är män med taskig uppväxt som slår sig fram i en klassresa från slummen. Tro inte att den alltid stämmer.

Sven Fornling blev revisor för att en kompis rekommenderade honom att studera ekonomi och Gäddan blev det för att Sven blev det.

– Och för att jag gillar matte och att hålla på med siffror. Det är roligt att bokföra, säger Gäddan.

Men det är roligare att boxas.

– Det är inte idioti att hålla på med boxning. Du tar en risk, men det är ingen idiotrisk. Hoppa utan fallskärm från en hög byggnad hade varit idiotiskt. I boxning tar man en risk men hellre en dag som en varg än hundra år som ett får, säger Sven Fornling.

Kontrasten mellan att gå upp ensam i en boxningsring mot att sitta på ett kontor och gå igenom siffror är enorm.

–  Vill man sitta och knappa in siffror eller vill man ha spänning i livet också? Risken är värd att ta. Kicken för mig är inte att man slåss även om det kan vara nice att få in en perfekt träff. Utmaningen är kicken. Vinna eller försvinna. Jag eller han. Ensam. Den utmaningen, säger Gäddan.

Vi träffas på World Trade Center i Malmö där Fornling har sitt kontor. Granat har tagit paus i revisorsjobbet och flyttat till Hamburg där han boxas för EC Boxpromotion som Sven ska debutera för 24 april.

Bäst i världen

Gäddan är på väg upp i världens tungviktshiearki. Just nu rankad 35:a på Boxrecs oberoende lista. Det betyder att han med bara några segrar till kan skutta upp på tio bästa-listor hos många organisationer och utmana om de stora titlarna, men så länge han inte har en titel att locka med börjar han få svårt att få vettiga matcher.

– Folk börjar se en risk i att gå mot mig. För det är allt att förlora och inte mycket att vinna. Så det blir dyrare och svårare att få motstånd.

Han har ett starkt självförtroende och en självklar målsättning att bli världens bäste.

– Om inte sinnet följer med en stannar man av. Inbillar man sig tillräckligt länge att man är bäst i världen, så till slut är man det.

Polaren Sven Fornling ligger efter i karriärstegen men tror lika hårt på sig själv.

– Det är en balansgång. Man måste ha självinsikt, men jag kommer att bli världsmästare om jag tränar hårt och gör det rätt. Min stege går högt och jag vet att jag kommer upp dit för att ge ryssen (suveräne världsettan Kovalev) en jävla omgång.

På vägen till superfajten tar Fornling gärna en match mot svenske stjärnan Erik Skoglund som går i samma viktklass, lätt tungvikt.

– Han är en vältränad boxare som har rutinen men jag tvivlar inte på att jag hade slagit honom. Skoglund är ett exempel på en som inte riktigt tror på sig själv. Han pratar ofta om rädsla inför matcher. Att det är ingen dröm att få möta Kovalev, han är så skrämmande, ryssen. Har man den inställningen går det inte.

Gäddan fyller i:

– Att man tror på sig själv utesluter inte att man tänker. Skillnaden är att bli rädd för sina brister i stället för att omfamna dem. Skoglund blir nervös när han känner sig osäker. Det blir inte jag, men det betyder inte att jag inte förstår att jag har brister.

Haft lite hjärnskakning

Att vara högutbildad och ha ett teoretiskt arbete ses av många som en omöjlig kombination med boxning. Som att teoretikern skulle se mer till riskerna än kicken.

– Jag vill inte leva stängd av rädsla. Jag kör väldigt dåligt, har krockat min bil fyra gånger. Oddsen för att jag kommer att köra ihjäl mig är betydligt lägre än att jag blir sönderslagen i boxning, säger Sven.

– Risken att man ska skada sig permanent med en hjärnskada är relativt liten. Ofta händer det när man sparrar mycket och redan haft en liten hjärnskakning. Eller när man bantar hårt och inte har tillräckligt mycket vatten i kroppen. Det är många faktorer som spelar in, säger Gäddan.

I fjol drog Floyd Mayweather Jr in 2,6 miljarder kronor på en enda kväll när han slog Manny Pacquiao i Las Vegas. Pengarna i toppboxningen är enorma men de är inte revisorernas drivkraft.

– Nej, fan. Man ska få vad man är värd men drivkraften ligger i känslan att man är herre på täppan när man vinner. Den kicken är svår att slå, säger Gäddan.

– Ja, det är något fint med kampen. Motståndaren har med sig allt han har och jag har med mig mitt i ringen och så tar man fram nävarna och gör upp. Det något vackert i den kampen och i den inre kampen i huvudet att utsätta sig för det och överkomma sig själv, säger Sven och fortsätter:

– Det smäller och går snabbt hela tiden samtidigt som det är tolv ronders schackspel med olika taktiker och ändå kan det avgöras på knock i tolfte. Hela tiden har man det mentala spelet mot den otroliga fysiska ansträngningen. Få sporter är så utmanande på båda planen samtidigt.

På sätt och vis påminner det om utmaningen som revisor där det handlar om att få allt att stämma intill minsta decimal.

ARTIKELN HANDLAR OM

Boxning