Bonucci: Krigaren

SPORTBLADET

Bonucci hittade sin inre soldat genom new age - och blev Europas bäste mittback

Foto: Leonardobi – det är namnet Bonucci gett sin inre soldat. ”Jag har det skrivet på mina skor, för när jag spelar är det en strid. Jag vet att det låter löjligt.”

Det finns olika vägar för den som vill ta steget från sophögen till stjärnorna.

Leonardo Bonucci hade aldrig klarat det.

Det var därför han uppfann Leonardobi, och blev Euopas bäste mittback.

Va? Vad sa han?

Den 29 juni år 2000 blev Franceso Toldo italienskt nationalhelgon efter en straffsparksläggning i en EM-semifinal mot Nederländerna. Efter en av straffmissarna vände han sig mot tv-kameran och skrek rakt ut:

– Alberto! Alberto!

Det dröjde många år innan han förklarade varför, förmodligen eftersom ingen hade trott på vad han hade att berätta.

Ett halvår före EM, alldeles före jul, hade Toldo suttit på en middag med vänner och råkat hamna bredvid en märklig kille som presenterade sig som Alberto Ferrarini.

– Målvakter är speciella, men han var precis som jag. Efter ett tag började han analysera siffror och födelsedatum, till mig sa han att ”år 2000 kommer du att uträtta stora saker. Och du kommer att vara Italiens förstamålvakt i EM”.

Toldo vågade inte tro på just det, men han gillade att prata med Alberto. Det blev fler samtal, fler spådomar.

– Det kommer att komma en dag när det är dig alla pratar om, lovade Ferrarini. Jag skämtar inte. Jag lovar att ringa dig när den dagen är här.

Det dröjde till morgonen den 29 juni innan samtalet kom.

Gigi Buffon hade skadat sig i en vänskapsmatch före EM, Toldo hade fått chansen. Den  italienska truppen var mitt uppe i sin matchgenomgång inför semifinalen när Toldos telefon ringde.

Alberto Ferrarino skrek i andra änden:

– E’ questo il giorno! I dag är dagen!

Toldo försökte lägga på, han kunde verkligen inte prata, men Alberto gav sig inte.

– Lyssna! Allt stämmer! Siffrorna ljuger inte. Det kommer att bli en massa straffar, men var inte orolig – du kommer att ta dem, de kommer att missa.

Frank De Boer missade, Jaap Stam missade, Paul Bosvelt missade.

Plötsligt var det Francesco Toldo alla pratade om. Det var därför han ropade om Alberto.

Bonuccis passning ändrade allt

När Italien gick in i sommarens EM var de både utskällda och utdömda, men det räckte egentligen med en vältajmad passning för att ändra på det.

En halvtimma in på premiären mot Belgien rullade de runt bollen i backlinjen. Belgien var samlat, elva spelare bakom bollen, när Barzagli rullade bollen i sidled till Leonardo Bonucci, som sjönk hem på egen planhalva.

Kontroll. Ofarligt.

Det räckte med att två spelare fick syn på varandra för att Italien skulle börja tro på att de faktiskt hade i EM att göra.

Belgiens högerback Laurent Ciman tog ett litet steg framåt, mittbacken Toby Alderweireld började backa, och 40 meter från Bonucci och bollen sänkte lille Giaccherini höger axel och satte fart i djupled.

Bonucci reagerade blixtsnabbt: djupledsbollen skar rakt genom hela det belgiska försvaret och landade perfekt en planhalva längre fram.

Med en enda rörelse hade Italien överlistat hela Belgiens lag och gjort 1–0. De har ingen Andrea Pirlo längre, den här gången styrs spelet av en mittback med en väldigt märklig historia.

När Leonardo Bonucci var liten hade han så ont i knäna att han inte kunde spela fotboll, när han var lite äldre blev han uppskickad på läktaren i Serie B.

Och när han var på väg att ge upp träffade han Alberto Ferrarino.

Stank vitlök och blev förolämpad

Det finns absolut ingenting som säger att man blir en bättre fotbollsspelare av att stinka vitlök, bli förolämpad, syssla med numerologi och new age-flum eller bli slagen i magen i en mörk källare.

Däremot pekar mycket på att Leonardo Bonucci inte hade varit Italiens självskrivna försvarschef utan det.

När han växte upp i Viterbo, en timme norr om Rom, var det hans bror som sågs som den stora talangen. Leonardo själv hade schlatter, så svåra knäsmärtor att han tvingades hålla sig borta från fotbollen under fem tonårsmånader.

Så småningom fick han möjligheten att komma till Inter, men väl där fick han aldrig riktigt chansen – eller var inte beredd att ta den.

– Jag var så fruktansvärt nervös, det blev halvkatastrof av alltihop.

Han spelade i ett framgångsrikt U20-lag, blev italiensk juniormästare, men medan lagkamraterna togs ut i landslaget eller a-laget skickades han ut i provinserna på lån.

Säsongen när han fyllde 22 delade han mellan Treviso och Pisa – båda klubbarna åkte ur Serie B.

Men det var under den tiden han stiftade bekantskap med Alberto Ferrarini.

– Första gången blev jag rädd. På mindre än en halvtimme hade han sagt så personliga saker om mig att det gjorde ett starkt intryck. Vem var den här främlingen som verkade veta saker om mig som om han känt mig hela mitt liv?

Bonucci stod på läktaren i Treviso, karriären pekade åt ett håll men Ferrarini pekade åt ett annat.

Bland det första Alberto gjorde var att förklara att Marcelo Lippi, den dåvarande förbundskaptenen, sagt att han letade efter spelare även i Serie B. Sedan krafsade han ner ett par ord på en papperslapp som han gav till Leonardo:

”Voglio arrivare in Nazionale”.

Jag vill spela i landslaget.

– Jag har den fortfarande i min plånbok, erkände Leonardo Bonucci häromåret.

I ungefär samma veva, när allt såg som mörkast ut där i Treviso, gick han till tatueraren för att föreviga en sak som flickvännen Martina Maccaris morfar brukade säga till honom:

Per aspera ad astra, genom svårigheterna mot stjärnorna.

Svårigheterna hade han klarat av. Han kände sig redo för resan uppåt.

Karriären i fara

Alberto Ferrarini har gett sig själv titeln ”motivator”, han har aldrig kallat sig psykolog eller mental rådgivare, även om den roll han spelat i fallet Bonucci landar någonstans mittemellan.

– Jag hade tappat både självkänsla och självförtroende i Treviso, min karriär var i fara. Genom Alberto hittade jag ett lugn. Jag gick till botten med en del saker som jag burit inom mig länge och som gett mig problem.

Metoderna de använde är mil ifrån vetenskap eller etablerad kunskap. De möttes ett par gånger per vecka, prata länge, och före varje match lyfte Leonardo telefonen för att ringa till sin motivator.

– Vi arbetar med positivt tänkande. Jag upptäckte en del av mig som jag inte visste fanns.

Det var Ferrarini som lät honom läsa new age-ikonen Rhonda Byrnes bok Hemligheten, som handlar om hur universum styrs av lagar om attraktion, och att det är möjligt att påverka sitt liv med positiva tankar. Det var Ferrarini som introducerade honom för indisk mystik och numerologi (”varför jag har nummer 19? Det skulle ta en hel intervju att förklara, dessutom är min fru född den 19:e”).

Flum? Skrock? Mumbo jumbo?

Absolut. Men det där var bara de mjuka delarna.

– Genom åren har jag tagit ner Bonucci i min källare, i mörkret. Där förolämpade jag honom på alla sätt jag kunde komma på. Om han gjorde minsta gest eller gav mig minsta blick så fick han en smäll i magen. Tanken? Att han alltid skulle vara medveten, aldrig tappa omdömet. Så började berättelsen om Soldaten, har Ferrarini berättat.

Peps favoritspelare

Det finns tusen argument mot alla de där metoderna, egentligen bara ett argument för:

Det fungerade.

Leonardo Bonucci gjorde succé under Beppe Ventura i Bari, han togs ut i landslaget, skrev på för Juventus och växte ut till försvarschef och den sorts spelare som fått Pep Guardiola att kalla honom ”en av mina favoritspelare genom alla tider”.

Inför en tidig seriefinal mot Roma förra hösten kom Ferrarini till Juventus spelarhotell för att förbereda Bonucci för match.

Eller snarare: För att förbereda honom för strid.

– Vi pratade i tre timmar. Sedan avslutade jag med att ge honom ett par vitlökstabletter. För hundratals år sedan åt soldater vitlök för att hålla sig starka och friska inför striderna. Leo är en soldat, att äta de där tabletterna satte honom i kontakt med ursprunget. Jag sa åt honom att andas i Tottis och Gervinhos ansikten… det viktigaste var att nå målet: att vinna.

Matchen blev en stenhård uppgörelse. Åtta gula kort, ett rött, tre straffar. Juventus avgjorde med fyra minuter kvar, 3–2 på ett stenhårt volleyskott.

Det var spelare nummer 19 som sköt.

De var utdömda och utskällda, men i kväll går ett utmärkt italienskt landslag ut för att möta Tyskland i Bordeaux. De gör det med Leonardo Bonucci som självklar ledare i turneringens bästa försvar.

Bonucci kommer inte att ringa sin motivator före matchen, de bröt samarbetet i vintras efter att sju års intensiv kontakt.

När de själva försökt förklara vad deras relation gått ut på så pratar de om hur de satt Bonucci i kontakt med ”sin inre krigare”.

– Mitt mål att är att ta fram själen, krigaren som finns i var och en av oss, har Ferrarini sagt.

De har till och med gett den där inre soldaten ett namn.

– Jo, vi döpte honom till Leonardobi. Jag har det skrivet på mina skor, för när jag spelar är det en strid. Jag vet att det låter löjligt. Ni förstår inte, men det gjorde inte jag heller när jag stod på läktaren i Treviso.

KÄLLOR: Gazzetta dello Sport, Ansa, Tuttosport, Sportweek, La Stampa

ARTIKELN HANDLAR OM