Den ende som kan rädda oss från haveri

Foto: Sofie Skoog
SPORTBLADET

RIO DE JANEIRO. Det är de okända svenska friidrottarna som gör succé i Rio.

Och stjärnorna som floppar.

Sofie Skoog hoppar sig till en OS-final i damernas höjd och fullbordar en succétrippel tillsammans med Sarah Lahti på 10 000 meter och Lovisa Lindh på 800.

Tre tjejer som knappt någon visste vilka det var när säsongen började.

Foto: Sportbladets Mats Wennerholm.

Jag har just suttit och sett Sofie Skoog bli en av de första över kvalhöjden 1,94 och säkra en finalplats.

Klockren hoppning och nytt personligt rekord.

Den här värmlandstjejen, tränad av OS-mästaren Stefan Holm, går rakt genom rutan.

Hon har utvecklats enormt sedan Stefan Holm började träna henne. En ”match made in heaven", som amerikanarna säger.

Bäst när det gäller

Sofie har tagit klivet från Finnkampsklass och hoppat rakt in på världsscenen.

Och hon är en av få svenska friidrottare som kommit till Rio och varit bäst när det gäller.

Av de tre svenska personbästa jag kunnat räkna in är det hon, Sarah Lahti (svenskt rekord på 10 000 meter) och Lovisa Lindh (nära drömgränsen med 2:00.04) på 800 meter som stått ut i detta OS.

De som fått mig att le mellan alla haverier och blågula tårar.

Tre namn som få såg som OS-material när det här tävlingsåret började.

Krävs en femteplats

Nu är Sofie Skoog den ende som kan rädda svenskarna från ett fullständigt haveri och friidrottens sämsta OS genom tiderna.

Men då krävs en femteplats i höjdfinalen och de kraven kan ingen ställa på henne, även om hon såg väldigt stark ut i kvalet och verkade ha mer än 1.94 i benen.

Men det gjorde många andra också. Hela sjutton tjejer klarade den officiella kvalgränsen 1,94 och tog sig till final. Det är inte ofta man ser. Normalt ska det vara tolv tjejer i final.

Men också ett bevis på att kvalgränsen var alldeles för snällt satt.

Det blir en lååååång höjdhoppsfinal natten mot söndag.

■ ■ ■

Självklart skulle inte Erika Kinsey fått någon OS-biljett med tanke på hur formen sett ut den här säsongen.

Och fiaskosäsongen fortsatte när hon stannade på 1,85 i OS-kvalet här i Rio-värmen.

När jag nominerade mina OS-friidrottare hade jag inte Kinsey med av samma skäl som jag strök längdhopparen Erica Jarder.

Och med samma motivering:

Skriande brist på form

Fler än Kinsey som underpresterat

Det som möjligen talade för Erika Kinsey var att hon gjorde 1,97 i fjol, en högstanivå som kan räcka till en topplacering när den kvinnliga höjdhoppsvärlden ser ut som den gör.

Eller såg ut. Kvalet här i Rio pekar ju mot något annat.

Erica Jarder hade däremot inte varit i närheten av en medaljstrid ens om hon gjort sitt livs tävling.

Men jag vet inte hur SOK och Karin Torneklint diskuterade när de spikade truppen, men det är fler än Erika Kinsey som underpresterat.

På tok för många för att friidrotten ens ska komma i närheten av ett godkänt betyg.

Efter kraschen här i Rio skulle jag tillsätta en haverikommission och utreda vad som gick snett i förberedelserna.

Framförallt på precampen i portugisiska Rio Major. I stort sett alla som var där underpresterade, medan de löpare som kom från höghöjdslägret i schweiziska St Moritz kommer undan med godkänt.

Men Michel Tornéus tama kvalhoppning, Khaddi Sagnias misslyckande och Daniel Ståhls kraftlösa kastning känns obegripligt svagt när jag slår ihop det.

■ ■ ■

Kul att se Blanka Vlasic tillbaka i höjdhoppet

Opererad i november och inte en enda tävling i sommar.

Hon var felfri över kvalhöjden 1,94 och såg stark ut.

Friidrotten behöver alla profiler de kan få.