Stefan Alfelt: Det är stort – mycket stort

1 av 5 | Foto: Stefan Alfelt
SPORTBLADET

LONDON. Anthony Yigit är Europamästare i professionell boxning.

Det är stort. Mycket stort.

Och så värd han är den här triumfen. En svensk världsstjärna som fajtats i ett märkligt doldisskap trots mängder av kanonmatcher.

Vi har många bra boxare i Sverige nu men allt fokus de senaste åren har hamnat på Badou Jack, såklart, Erik Skoglund, Adrian Granat, Klara Svensson och Mikaela Laurén. Under tiden har Anthony Yigit jobbat sig fram till den här titelmatchen och det kommer inte att stanna med den.

Yigit är ambitiös. På gränsen till träningsnarkoman och han vill gå massor av matcher varje år. Inte alls som många andra som nått hans nivå, som nöjer sig med en eller två välbetalda fighter per år för att inte slita ut sig.

Yigits tidsplan nu är att han troligtvis ska försvara sin titel i maj i Stockholm och sen går det förmodligen ganska snabbt till matcher om någon av de många världsmästartitlarna.

Hårdför slugger

Lenny Daws är en hårdför slugger med massor av rutin. Han tog massor av slag från Yigit. Tillräckligt många slag för att det egentligen borde ha blivit en knockoutseger men om det är något Yigit saknar så är det ett medfött KO-slag, vilket han kompenserar med en enorm intensitet med skurar av slag utförda med suverän teknik.

Superlättvikt är en oerhört tuff viktklass med massor av duktiga boxare världen över så om Anthony ska bli bäst av alla krävs extrem målmedvetenhet och träningsflit som gränsar till det omöjliga.

Precis som Yigit vill ha det. Han lever boxning. Dygnet runt. Alltid. Ambitionen finns där. Tekniken, kunnandet, speeden och framtiden finns också.

Galan i Croydon kan ha varit den sämsta jag någonsin ha varit på. Bara fyra matcher utöver Yigits EM-match och de fyra matcherna var direkt usla redan på förhand. Inte ens poängdomare, ringdomaren dömde själv.

Men Yigit gillade läget. Rockykänsla sa han om den vrålande öldruckna publiken i den slitna gymnastikhallen. Stämningen var absolut fantastisk under huvudmatchen men som helhet var det en obegriplig pinsamhet. Hennessy köpte matchen när man bjöd över Sauerland som ville ha den till Sverige men ordnade ingen tv-sändning. Inte ens en webstream.

En förolämpning

Anthony Yigits sågs av sex-sjuhundra i hallen och inte fler. Det är en förolämpning mot en fin idrottsman och för arrangören en hejdundrande självförvållad ekonomisk brakförlust. Jag trodde att vi hade blivit av med den här typen av galor för 25 år sen men uppenbarligen inte.

2017 har börjat bra för svensk proffsboxning. Badou Jack har blivit bortdömd men är fortfarande världsmästare och kan få en ny VM-match direkt när han går upp till lätt tungvikt, på bortaplan mot kanadensaren Adonis Stevenson. Klara Svensson möter snart världens bästa kvinnliga boxare om fem VM-titlar. Erik Skoglund har tvingats att vänta på sin stormatch men den kommer. Förmodligen på samma Stockholmsgala som Yigit ska boxas på i maj. Otto Wallin får sin efterlängtade hemmamatch i Sundsvall 22 april då Mikaela Laurén förhoppningsvis också ska försöka ta tillbaka den WBC-titel hon gav upp när hon tog matchen mot Klara Svensson. Gäddan Granat och Sven Fornling får matcher hemma i Malmö.

Svensk proffsboxning har aldrig haft en bredare topp än nu.

ARTIKELN HANDLAR OM