Hetast på Broadway: Nylander och Jagr

SPORTBLADET

Per Bjurman: Det talas för lite om Micke Nylander

NEW YORK

Micke Nylander.

Det talas för lite om honom, tycker jag.

Han är ändå Jaromir Jagrs nye bästis och kommer tillsammans med honom att leda New York Rangers till den drägligaste säsongen på länge.

Han har varit här ända sedan 1992 och under den tiden hört till de tongivande i en hel bunt lag; Hartford Whalers (är det bara jag som saknar dem?), Calgary Flames, Tampa Bay Lightning, Chicago Blackhawks, Boston Bruins och nu New York Rangers.

Ändå känns det som att Michael Nylander – 33 häromdagen, grattis! – aldrig får något riktigt erkännande hemma i Sverige.

Vilket givetvis beror på att han är en utpräglad solist; en sån säregen figur som älskar att hålla i pucken och aldrig riktigt gått att inordna i kollektivet.

Såna uppskattas sällan i lagbyggenas förlovade rike.

Där ska man vara Olof Mellberg.

Inte Anders Limpar.

Eller Micke Nylander.

Personligen råkar jag dock tycka att idrotten, för att inte säga hela livet, blir outhärdligt trist om den sortens profiler inte får utrymme och därför håller jag alltid en extra, valkig tumme för ”Nyllet”.

Av samma anledning gläder det mig att ”Lill-Magic”, Robert Nilsson, börjat så bra ute på Long Island.

Vad gäller Nylander verkar ledningen i New York Rangers dela min syn.

De har placerat den förre AIK:aren i första-kedjan, tillsammans med självaste Jaromir Jagr, och han får spela hur mycket som helst – inte minst i praktiskt taget alla power play.

Coachen Tom Renney förstod förstås att just de två skulle trivas ihop. Nylander och Jagr är verkligen samma andas barn och håller redan på att utvecklas till Broadways hetaste radarpar.

Feta lönecheckar

I övrigt är det rätt ont om stjärnor i årets Rangers-upplaga. Så ont att ingen på allvar kan förvänta sig mycket till resultatet.

Ändå är känslan runt laget påfallande positiv. Här är fansen sedan ett decennium tillbaka vana vid att det kommer välkända föredettingar och kvitterar ut NHL:s fetaste lönecheckar – utan att ens låtsas att de är skyldiga något slags motprestation. Så när Blues istället tar hit unga spelare och alldeles uppenbart försöker bygga ett lag för framtiden kan de flesta inte låta bli att känna både lättnad och sympati, oavsett om förlustraden kan bli rätt lång.

Sedan har de förstås sett:

Med Jagr och Nylander i puckkär samverkan kan det rent visuellt bli en rätt skojig vinter ändå.

?

Min magkänsla kring baseball-slutspelet visade sig vara värd ungefär lika mycket som garantierna från de agenter som prackar på Leksand nyförvärv.

Atlanta Braves åkte ur. Boston Red Sox åkte ur. Och New York Yankees åkte ur. Morsning korsning.

I New York togs Yankees debacle mot Los Angeles Angels inte emot så väl, om man säger så.

De kallas, som ni kanske hört, Bronx Bombers.

I New York Post löd huvudrubriken på sportsidorna igår: Bronx Bums – vilket betyder, ungefär, Bronx-slödder.

Det äcklar den här synnerligen krävande staden att spelare med en gemensam lön på groteska 1,6 miljarder kronor inte presterar bättre och, ja, jag förstår.

Nu håller jag på Hosuton Astros, om inte annat så för att medlemmarna i gamla popbandet This Perfect Day brukade hylla dem, men de sägs vara chanslösa mot St Louis Cardinals.

I den andra ligans final förväntas Chicago White Sox krossa LA Angels – och sedan får vi alltså en World series mellan Cardinals och White Sox.

?

Fox Soccer-kanal visade av någon anledning Bulgarien-matchen istället, så den här gången fick vi inte se Sverige.

Men numer får man ju in sportradion på datorn och låt mig bara meddela att det är säreget också att sitta i sin New York-lägenhet och höra den briljante Lasse Granqvist gorma.

Per Bjurman