Obol-mannen talar ut: ”Lever under dödshot”

SPORTBLADET

Sportbladet träffade Bo Johansson – idrotts-Sveriges mest eftersökta person

Foto: ”Mitt nya liv finns på andra sidan Atlanten, mer säger jag inte. Det kan vara farligt att veta, till och med för dig,” säger Bo Johansson till Sportbladets Patrik Thornéus.

TAORMINA. Han är idrotts-Sveriges mest eftersökta person.

Men varken hockeyspelare, klubbar, förbund, Finansinspektionen eller polisen har lyckats få tag på honom.

Obol och Bo Johansson, 45, har lyckats hålla sig undan rättvisan.

Sportbladet åkte till Sicilien och har som första medieföretag träffat och fått en intervju med Johansson där han förklarar varför han hållit sig undan i nästan ett år.

– Vi har blivit hotade till livet, säger han.

Mötet sker på neutral plats.

Via olika mellanhänder – utan någon personlig kontakt med Bo Johansson – har vi fått veta att vi ska träffas på en bar i den italienska semesterorten Taormina, Sicilien.

Strax efter lunch den aktuella dagen bänkar jag mig på den anvisade uteserveringen och en halvtimme senare dyker Bo Johansson upp.

Plötsligt står han där i mörka solglasögon.

Mytoman, bedragare eller bara en välgörare för svensk idrott – eller en kombination av alla tre påståendena?

Det är den stora frågan.

För några år sedan dök Obol Investment upp i Sverige. Bo Johansson, 45, och kompanjonen Jan Saradlic, 50, skröt vitt och brett om en multinationell, mångmiljardkoncern med bas i Schweiz.

Obol började snabbt sponsra Örebro Hockey, Plannja, Luleå Hockey och Norrköping Dolphins med miljonbelopp. Dessutom köpte Obol rättigheterna till Basketligan och gjorde om den till Obol Basketball League.

Enda motkravet var att föreningarna skulle öppna dörrarna till deras nätverk. Tack vare dessa kontakter fick finansbolaget in tiotals miljoner kronor från investerare med anknytning till klubbarna.

Nu är pengarna spårlöst borta.

I två separata granskningar – i början av december i fjol – avslöjade P1:s Kaliber tillsammans med Sportbladet och Norrbottens-Kuriren en rad felaktigheter och lögner kring Obol Investment.

I samma stund försvann Bo Johansson och Jan Saradlic utomlands.

– Mediabevakningen var förödande, erkänner Bo Johansson. Trovärdighet är allt för oss som jobbar inom finanssektorn.

”Vi blev hotade till livet”

Men istället för att ta matchen med media – och förklara sig – valde Bo Johansson och Jan Saradlic att fly.

– Resan till Schweiz, dit vi åkte direkt efteråt, var planerad sedan tidigare. Men givetvis kom den bara att handla om det som hände i Sverige. Hur skulle vi rädda företaget?

Valet blev till slut enkelt, enligt Bo Johansson:

– Vi blev hotade till livet: ”Säger ni någonting kommer ni att råka illa ut”. Det fanns inga andra alternativ än att fly. Hotet var absolut trovärdigt.

Vilka var det som hotade?

– Obol förvaltade, från början, bara en familjs pengar. Den familjen blev totalt vansinnig när det började skrivas om företaget. Hotet har med det att göra, mer vill jag inte säga.

Har det här att göra med familjen Sir Brownleigh, den som du tidigare har uppgett i media?

– Kopplingar dit, ja.

Bo Johansson har hela tiden hävdat att Obol Investment en gång grundades för att förvalta en rik familjs förmögenhet, men att verksamheten på senare år även kom att omfatta privatpersoner och idrottsklubbar.

Men någon adelsfamilj vid namn Sir Brownleigh har inte gått att finna i hela världen – trots stora efterforskningar.

Frågan är då, vad är det för familj egentligen?

– Det är det som är ett av problemen. Inte ens jag vet det med säkerhet.

Vekar inte klokt, hur kunde ni förvalta tiotals miljarder, utan att ens veta vems pengarna var?

– Det är faktiskt inte så märkligt som det låter. I Österrike, Schweiz och Luxemburg finns det någonting som heter ”treuhandsvertrag”. På engelska kallas det ”fiduciary agreement”. Allt är helt lagligt.

Vad innebär ett ”treuhandsvertrag”?

– Det är ganska enkelt. Vill en person/familj/bolag inte skylta med sitt namn, vad gäller till exempel förvaltning, kan man vända sig till en advokat, som i sin tur tar kontakt med tredje part, i det här fallet ett förvaltningsbolag. Tredje part i överenskommelsen behöver inte nödvändigtvis veta vem som ligger bakom kapitalet. Han har kontakt med advokaten och har bara till uppgift att sköta själva förvaltningen av pengarna.

Är det så Obol är uppbyggt?

– Det ligger nära sanningen, ja. Mer vill jag inte säga i dagsläget.

Ni har alltså inte haft en aning om vad det är för pengar ni har förvaltat?

– Jag vill inte säga mer just nu.

Men det kan ju ha handlat om ”smutsiga pengar”, tänkte ni aldrig tanken?

– Jag vet inte om vi varit naiva, men jag håller på att skriva en bok och den kommer att belysa allt. Det finns ingen möjlighet att svara på alla frågor i en tidningsartikel.

”Pengarna kommer tillbaka”

Gunnar Ek, chef för Aktiespararnas bolagsbevakning, har gått ut och sagt att Obol-härvan kan vara ”det största bedrägeriet sedan Trustor”.

Investerarna har dessutom gjort en polisanmälan mot Bo Johansson, Jan Saradlic och Obol, men genomlysningen tar tid. Det finns ingen bokföring att tillgå och utredarna famlar i mörkret.

Men Bo Johansson hävdar bestämt att det finns pengar i Kanada.

– Vad gäller den svenska delen handlar det om 25–30 miljoner kronor som fortfarande måste ut. Pengarna finns kvar, men är spärrade hos Dundee Securities. Men ingen investerare behöver vara orolig, pengarna finns och kommer att betalas tillbaka.

När då?

– Det här står utom vår kontroll. Ekobrottsmyndigheten granskar Obol och så länge den granskningen pågår, lär inte Dundee släppa pengarna.

Varför inte det?

– Vi har ju blivit utmålade som skurkar och Dundee är livrädda för att göra någonting fel. Men när ekobrottsmyndigheten väl är klar med sin utredning, vilket jag tror inte behöver dröja allt för länge, kommer Dundee betala ut kapitalet ganska snabbt.

Johanson är brunbränd och ser ut att må bra – trots allt som hänt kring hans person och företag det senaste året.

– Det är nog bara en fasad, påpekar han. Jag mår helkasst. Det saknas drivkraft , helt enkelt. Samtidigt vill man ju inte framstå som en skurk.

Det här är första livstecknet från Obol-männen sedan december i fjol, då affären rullade i gång i svensk media.

Det har framkommit uppgifter i media om att Bo Johansson och Jan Saradlic numera lever lyxliv med pengar som egentligen tillhör svenska klubbar och investerare.

– Sanningen är att jag lever spartanskt. Jag bor i ett litet stenhus, skriver och sedan gör jag fortfarande musik. Tid, det är det enda jag har i dag. Egentligen är livet rätt lustigt, eller hur? Tidigare hade jag ingen tid alls till mina fritidsintressen och nu har jag all tid i världen. Det kan gå fort.

Alla pengar, då?

– Ja, till och med 500 miljoner, läste jag någonstans att vi skulle ha flytt med. Det stämmer naturligtvis inte. Jag har inga pengar, dessa försvann när allt det här rullade i gång.

Är dina pengar också spärrade hos Dundee?

– Nej, men det hade varit bra.

Hur menar du?

– Den svenska delen av Obol finns hos Dundee och dessa pengar kommer att komma tillbaka. Mina placeringar däremot finns i den utländska delen och den har jag inte längre någon kontroll över.

Var inte hela affärsidén med Obol Investment att ta in kapital och sedan använda dessa till eran egen konsumtion?

– Det är befängt att tro. Återigen, pengarna finns kvar i Kanada och dessa kommer att betalas tillbaka.

Vilka pengar lever du av i dag?

– Jag har sålt huset i Italien, men några jättesummor handlar det absolut inte om. När jag lämnade Europa hade jag med mig två resväskor med prylar och mina gitarrer, det var allt.

Är du helt bortkopplad från Obol?

– Ja.

Vilka är det som nu styr bolaget?

– Det är inte så svårt att räkna ut. Mer vill jag inte säga.

”Så långt bort som möjligt”

Var bor du?

– Mitt nya liv finns på andra sidan Atlanten, mer säger jag inte. Det kan vara farligt att veta, till och med för dig.

Varför ville du då träffas på Sicilien, maffians högborg?

– Jag vill vara så långt borta som möjligt från mitt nya hem när jag träffar media, det är det ena skälet. Det andra är att ett av kapitlen i boken utspelar sig i just den där byggnaden. Bo Johansson tittar upp och pekar på ett hus intill uteserveringen vi sitter på.

– Där, där uppe finns en lägenhet och där har huvudpersonen i boken bott.

Vad ska boken handla om?

– Den är en roman, men vissa delar av den ligger kusligt nära sanningen. Jag vill berätta min version av det inträffade.

Så du ska försöka rentvå ditt namn?

– Inte nödvändigtvis.

Bo Johansson rycker på axlarna.

– Mitt namn kommer ändå att för lång tid framöver vara förknippat med misstankar, men jag ser däremot boken som en livförsäkring. När jag berättar historien om Obol tror jag att det blir svårare att röja mig ur vägen.

När kommer boken ut?

– Det är inte klart, men vissa förlag har redan fått ett första utkast för påläsning.

Bo Johansson sätter sig tillrätta på stolen, sträcker på ryggen och suckar uppgivet.

– Fan, jag är så trött på hela den här soppan att jag knappt orkar bry mig längre. Det finns dagar då jag allvarligt funderar på om det här livet längre ens är värt att leva.

Vad är värst?

– Man har svikit en jävla massa människor runt om i världen. Kompisar, affärsbekanta, familjen och alla som över huvud taget litat på en.

Familjen, ja, har du kontakt med dina barn?

– Nej, inte sedan allt det här kom igång.

Varför inte det?

– Eftersom jag lever under dödshot vill jag inte blanda in mina barn. Det handlar om säkerhet. Så länge min familj inte vet var jag befinner mig skyddar jag den mot påtryckningar utifrån.

Hur menar du?

– Exakt det jag säger. Krafterna som vill mig illa ska inte kunna pressa mina barn på uppgifter om var jag befinner mig, vad jag gör och så vidare.

– Förresten, får jag framföra en sak?

Javisst.

– Jag vill säga en sak till mina barn: ”jag saknar er och håll ut, det här kommer att bli bra, det tar bara lite tid”.

Har du kontakt med din kompanjon Jan Saradlic?

– Nej, inte mer än nödvändigt. Jag är på ett ställe, han på ett. Det är bäst så. Dessutom vill jag inte prata om honom under den här intervjun. Det är jag som har bestämt mig för att tala med media, inte han.

Försvinner i folkmyllret

Bo Johansson pratar fort och mycket, ibland stannar han upp och tänker efter lite och sedan kommer orden ut igen.

Han önskar att han någon gång ska kunna komma tillbaka till Sverige.

– Men när, det har jag ingen aning om. Det kan dröja ett år, fem år eller tio år. Det värsta är att leva med ovissheten.

Vi tar varandra i hand på huvudgatan i Taormina och sedan försvinner Bo Johansson ut i folkmyllret, bland alla turister.

Vad som är sant och inte sant i historien om Obol Investment vet ingen utomstående.

Frågan är om Obol-männen Bo Johansson och Jan Saradlic själva ens vet det.