Namnpubliceringar av huliganer kanske den effektivaste vägen

SPORTBLADET

Det här var veckan när svensk huliganism fick ett ansikte.

Eller snarare två.

Det var också veckan när jag tvingades gå på avskedsfest för Sveriges bästa sportkrönikör.

Lasse Sandlin först. Min kollega, konkurrent – och vän.

Det hölls avskedsfest i fredags. Rummet var fullt av legendarer. Allt från Bobby Byström till Jennifer Wegerup. Talen handlade om vilken snäll kille Lasse är. En sann vän. Omtänksam. Hederlig. Juste.

Nåja, skulle jag säga.

Jag hade en vision av att också bjuda in alla som inte gillar Lasse. Brolin, kanske.

Eller en kusk vars döda häst inte fick den uppmärksamhet den kanske förtjänade utan istället den legendariska Sandlin-krönikan ”En häst är död – än sen då?”.

De var – vad jag kunde se –?inte där. Varken Brolin, kusken eller hästen. Inte fysiskt i alla fall.

Men på något sätt hade de fyllt sin plats, för alla stora krönikörer har de egenskaperna gemensamt; de har många vänner men också en hel del ovänner. Hade de inte haft det hade de varit mähän – och det är definitivt inte Lasse Sandlin. Tvärtom. Han är en briljant analytiker, totalt orädd, elak, snäll, omtänksam, hård, skoningslös, ömsint – allt i en kaosartad blandning av sena lämningar och tidiga morgnar.

Eller också – för att använda Sandlins brutalt effektiva stilmetod –?kan man citera någon, jag väljer den här gången en annan gammal sportkrönikör vid namn Lars Arnell:

Blev inlåst på en toalett

–Det har alltid varit en förbannat stort privilegium att jobba på samma redaktion som dej, Lasse. Grazie per tutto, som vi sa i Camogli 1990 när de sena lämningarna blev ohyggligt sena nere på strandpromenaden och jag blev inlåst på en toalett mitt i natten.

Nu går Sandlin i avtalspension. 64 bast.

Det påstås att han ska börja spela golf. Det tror jag vad jag vill om. Jag erbjöd mig i en svag stund i fredags natt att bli hans caddy. Det vore just en snygg syn; golfens Sancho Panza och minigolfens Don Quijote i samma boll.

Jag är inte säker på att världen vill se den.

Första gången jag jobbade ihop med Lasse var efter Alf Sjöbergs begravning. Han var chef. Jag var redigerare. April 1980.

Andra gången var 1982 när han tog med mig på SM-finalen mellan IFK Göteborg och Hammarby. Tåg. Hägersten Hot Heaven. Ståplats, långsida. Ullevi. Vi hamnade mitt i ett kaos av kastade flaskor mellan klackar som stod med bara ett nät mellan varandra. Rusningar. Våld. Skräck. Ångest. Blod.

Alla minns huligannärbilderna

Det känns inte så långt till den här veckan 2007 när TV 3 frossat i bilder. Rusningar. Våld. Skräck. Ångest. Blod. Inget är egentligen nytt under sporthimlen.

Men det jag tror alla kommer att minnas av Insider är närbilderna på huliganerna.

Kocken på Sveriges bästa krog som inte ville prata med Robert Aschberg om sin förtjusning i våldet i AIK:s namn.

TV 3 visade honom med namn och bild och röst.

Ekonomiknutten på sitt kontor som inte ville prata med en TV3-reporter. Filmad i smyg. Ansikte. Kostym.

TV 3 visade honom med namn och bild och röst.

Så gör inte andra media. Inte SVT och TV 4 och inte tidningar.

Man kan ha olika åsikter om det, men när det gäller att hänga ut ledare för de här grupperna så är det här kanske den effektivaste vägen. För om det är sant det som påstods i programmet sker det en enorm nyrekrytering till olika firmor just nu.

Då är det här kanske det civila samhällets sätt att reagera.

Pontus Wernbloom är kommunist. Röde Rubens ande lever på Kamratgården.

Jag hoppas att Kalmar eller Blåvitt vinner guldet.

Tillsammans med Hammarby är de lagen som satsat på unga lokala spelare och det är på något sätt meningen med fotbollen.

Fick massor av mejl efter krönikan förra söndan om hur ungdomslag tränar och formas. Tack för alla dem. Det kom en bok i ämnet i veckan också –på Robert Aschbergs bokförslag Kalla Kulor.

Boken ”Toppa för att krossa – 10 lektioner för onda knattetränare” är en sammanställning av vad knattetränare säger – för att sen göra precis tvärtom.

Obehagligt sann bok.

Vilken domare avgör guldstriden i eftermiddag?

Blev intervjuad av Nya Wermlands Tidningen. Snart har Pelle Prestberg gjort sitt sjunde mål och jag tvingas be honom om ursäkt i Munkfors.

Med en sån publik som i går kan inte Brynäs förlora.

Grattis Sundsvall.

Nu börjar man bli sugen på lite Royal League … ha ha ha.

För övrigt undrar jag om någon krönikör i eftermiddag gör en parafras på Lasse Sandlins klassiska krönika från 2001 och skriver:

–Det här är det sämsta lag som någonsin vunnit SM-guld.

För det ligger ju nära till hands som åsikt, eller hur?