Målet: DTM inom tre år

SPORTBLADET

Mikaela Åhlin-Kottulinsky om vägen mot drömmen, stödet från familjen och att vara ensam tjej i en mansdominerad racingvärld

Foto: långt kontrakt Mikaela Åhlin-Kottulinsky delar bil i GT Masters med Marco Bonanomi. I den serien ska hon köra i tre år innan hon hoppas kunna ta steget upp i DTM och konkurrera med de största namnen och de snabbaste förarna.

Drömt har hon gjort länge, men först när framgången kom vågade Mikaela Åhlin-Kottulinsky tro på sig själv.

Nu får hon chansen i en av Europas största racingserier, men målet är högre än så.

– Jag vill till DTM och målet är att vara redo om tre år, säger hon.

När hon som första kvinna vann en deltävling i VW Scirocco R-cup 2014 förstod hon att hon hade talang. Förra året fick hon kliva upp på prispallen i Audi TT Cup och när hon sedan slog flera fabriksförare visste hon att det fanns en chans att drömmen kan bli verklighet. Att hon en dag ska kunna köra DTM.

Vägen till den prestigefyllda tyska standardvagnsserien, där Mattias Ekström är en av de stora profilerna, ska gå via tre säsonger i GT Masters, den näst största serien efter DTM där två förare delar på en bil.

– Det var först när vi testade första gången som jag vågade inse att det är verklighet, att jag har ett kontrakt över tre år och kan jobba långsiktigt, säger hon till Sportbladet.

– DTM är det stora målet, om knappt tre år ska jag vara redo och Audis nya R8 LMS som jag ska köra nu är rätt lik en DTM-bil. I år blir det en stor omställning för mig, det är ett nytt team, nya banor och en ny bil med 585 hästkrafter, och dessutom bakhjulsdriven. Jag har bara kört framhjulsdrivet och med 310 hästkrafter tidigare. Jag måste ändra körstil, tänka om när det gäller linjer och hur jag ska bromsa. Dessutom är jag en tävlingsmänniska och jag måste inse att första året inte handlar om att vinna utan är ett steg på vägen mot att prestera längre fram.

Stor motorfamilj

I Mikaelas familj har motorsporten alltid varit närvarande. Morfar Freddy vann Dakarrallyt, mamma Susanne var rallyförare, precis som pappa Jerry och storebror Fredrik kör i det brittiska mästerskapet. Dessutom kör pojkvännen, Max Verstappen, formel 1.

– Vi förstår varandra, det är skönt att ha det stödet i familjen. Mamma betyder jättemycket. Hon var fabriksförare och ibland säger hon att det är skrämmande att så lite har förändrats på 30 år.

Ensam tjej i serien

Motorsport är fortfarande ett manligt område, ingen annan tjej är anmäld i den serie Mikaela ska köra och det finns i dag bara två aktiva tjejer som är riktigt kända inom racingen, Danica Patrick, NASCAR och Simona de Silvestro, formel E.

– Många tycker att det är kul när en tjej är snabb, men ingen vill ha stryk av en tjej. Inte ens min pojkvän. När vi var körde på is i Åre slog jag honom och han sa hela tiden att ”jag kan inte vara långsammare än min flickvän, det går inte”, men han fick svälja det. Han är snabbare i en F1:a, men jag är snabbast på is, säger Mikaela.

– Som tjej måste man vara tuff, det är ofta ingenjörerna inte riktigt tror på en när man säger att det är något fel . Man måste ge svar på tal när någon erbjuder sig att hjälpa en och byta om. Som tjej får man kämpa mycket mer för att bevisa att man kan göra resultat, men när man väl presterat får man respekt.

Hur hanterar du det?

– Man måste tro på sig själv, veta att man är minst lika duktig och inte ta åt sig när man blir påkörd gång på gång. Man måste ha lite tunnelseende, se vägen och strunta i det som dyker upp från sidorna. Jag kör min väg rakt fram. Visst kan man vara snäll och omtänksam inom teamet, men när det är racingsituation så måste man vara tufft. Då är det skarpt läge.

ARTIKELN HANDLAR OM

DTM

Motorsport